Tankar åt alla håll & kanter

Är förnuft för mycket begärt?

Blandat som är extra läsvärt

Jag kommer att lägga in de flesta artiklar som jag skrivit som berör organisationer som finns under respektive under-kategori. Jag tar det pö om pö så det fylls på hela tiden. Vill ni ha hela länkar som jag använt som källa så får ni söka rätt på orginalartikeln i bloggen. För tidskrävande att lägga in alla dessa på nytt. Detta är enbart för att översikten om vad som finns på bloggen ska bli tydligare.

2012-10-31

Ett hårdare & brutalare samhälle kommer.

Igår blev det känt att tre unga killar har anhållits ( en i frånvaro ) för det brutala mordet på Joakim Karlsson i Vallentuna. Hans mördare stack först ett vasst föremål i hans bröst och sedan stampade man på Joakims huvud så till den grad att han blev hjärndöd. Detta dåd har upprört många. Innan igår så var väldigt många säkra på att det var invandrare som var skyldiga, och de rasistiska kommentarerna haglade hej vilt. Nu är dessa tysta.

I alla artiklar som jag läst så framgår det att killarna redan är belastade med brott. Två av dem satt redan anhållna för en tidigare misshandel samt för brott mot HMF. De hade även någon form av propaganda på sig för SMR (Svenska motståndsrörelsen ) Däremot är det inte fastställt att de faktiskt är medlemmar i organisationen och det är så länge som de inte är dömda för brottet ointressant. Med ointressant menar jag att man ska akta sig för att peka ut grupper om det inte stämmer.

Jag hade en del diskussioner igår om mordet, de anhållna och eventuellt koppling det finns till SMR. Kan lugnt säga att jag diskuterade, medan andra bara hade en sak i princip att säga: SMR är skitglada över mordet, de utbildar ju sina medlemmar till detta. De är alla idioter. Punkt.

Jag håller inte riktigt med då jag envisas så besvärligt med att skilja på organisation och person. Däremot så är man naiv om man inte tror att det en person får lära sig eller när sig på åsiktsmässigt i en politisk organisation eller religiös dito påverkar en.

Vad jag menar är att individer kan begå brott och handlingar som inte är sanktionerat av den organisation man tillhör. Lika väl som organisationer och samfund måste inse att det man försöker odla fram kan explodera på helt fel sätt. Frågan är, ska alla ta ansvar för vad en individ beslutar sig för att göra, enkom för att man delar organisation? I vissa fall ja.

Som i detta hemska mord.

Skulle de unga männen som nu är anhållna visa sig vara skyldiga så är det enligt mig inget som gynnar SMR. Man har under sista tiden visat på en helt annan bild än den vi alltid läser om på Expo. Att deras organisation består av flertalet brottslingar, att de uppmanas att bära kniv och även gör det i många fall, att de inte drar sig för att slå tillbaka mot sina motståndare så hårt det bara går. Detta är sant. Men man har som sagt visat en annan sida som startade i Bollnäs. Jag följde dem väldigt nära under den tiden och jag vet att bråk och våld var det sista man var ute efter då. Märk väl att jag pratar om organisationen, inte de individer som hade en helt annan önskan.

Sen vet inte jag hur SMR själva ser på detta, om dom anhållna visar sig vara skyldiga. Ris eller ros. Kan vara vilket som. Jag har ställt frågan men av begripliga skäl inte fått något svar. Man ska inte uttala sig om sådant här innan laga dom har fallit.

När jag pratar med människor som tillhör den nationalistiska rörelsen, inte enbart SMR, så är en sak väldigt tydlig. Ju mer man åtalas för HMF för texter man skrivit där brottet är att ha uttryckt sin åsikt, ju oftare man blir attackerad av polisen av fel anledningar, ju mer motstånd man möter via journalister där man medvetet inte varit korrekt i sin bevakning och ju fler angrepp vänsterautonoma och antirasister gör mot deras hem eller deras sammankomster så ökar hatet.

Med ökat hat så ökar aggressionerna, som förr eller senare kommer att ta sig ut på något sätt.

I Norge blev gruppledaren för Norges motståndsrörelse i Trondheim uppsökt av 40 st antirasister i sitt hem. I media efteråt handlade allt fokus om hur han och hans två vänner gett sig på antirasisterna med kniv. Inte en rad ( där jag läst ) om att det var dessa som angrep en individ i hans hem. Och de bara skyddade sig själva.

I våra ögon så är det ju bara vi i majoritet som kan ha rätt. Bara vi som äger rätten till att bestämma vad som är gott och vad som är ont. Vi bestämmer vilka blodiga krig som ska hyllas, och vilka som ska fördömas. Men, precis på samma sätt resonerar dom vi ser som feltänkare. De anser att vi har nåt så in i helvete fel och det tänker dom arbeta emot. Precis som vi gör mot dom.

Varje gång vi agerar odemokratiskt mot en grupp vi anser är odemokratiska så ökar vi bara på spänningarna. Det hela trissas upp mer och mer. Vi borde kanske bli bättre på att vara demokratiska? Jag tror vi vinner mer på det i längden. Hur äckligt det än må smaka.

Jag pratade med en person inom SMR tidigare idag, och han svarade mig så här när vi diskuterade mordet i Vallentuna och läget över lag för många som valt att stå utanför den socialt accepterade normen:

Kolla på vänstern. De drar sig inte för att hugga någon med kniv, senast var på spelningen. 
Vavra Suk har blivit angripen Martin Kinnunen och hans tjej bara för att nämna några.

Det handlar helt enkelt om att freda sig och visa att det gör ont att angripa oss och att det kan ske med livet som insats. Våra spelregler är ju likadana det handlar om att anpassa sig.

Skulle vänstern komma och bjuda på saft och bullar skulle inte dessa situationer uppstå.

I det aktuella fallet vet jag dock inte vad som har hänt men det kommer säkert en FUP inom några månader.

Det ska även tilläggas att dom jag pratat med eller sett vad dom själva uttryckt om Vallentuna-mordet så är det enhälligt. Ingen tänker ta ansvar för vad en annan vuxen person gjort. Är man stor nog att mörda, är man även stor nog att ta sitt straff också.
Min poäng med dessa rader är ganska enkel, vill vi bara se hatet så är det allt vi kommer att få se. Vi är delaktiga många gånger i att odla fram det. Samt att dom som vill bli behandlade efter demokratiska normer också får ta ansvar för vad dom sår. Skörden kommer på ett eller annat sätt att hamna i deras lada, om jag får uttrycka mig lite metaforiskt.

Vi är inne i en allvarlig tid. Det blir bara mer och mer allvar.

2012-10-16

I kampen mot åsikter är alla medel tillåtna?

Diskussionerna kring Johan Falk filmen “De 107 patrioterna” fortsätter på nordfront. Vejdeland som skrivit båda artiklarna nämner mig i den senaste. Det enda i det omnämnandet som jag reagerar på är hans tanke om att jag är naiv som inte ser hur Expo använder sig av svart propaganda. Trots att jag själv nog står ganska hållfast på deras lista över personer som man inte ska anse vara tillförlitliga. Jag är ju den där som inte kan något om nazister eftersom jag skrivit positivt om dem. Så är det och så förblir det. Däremot så sjunker inte jag till samma nivå som vissa inom just Expo visat sig kunna göra. Jag kräver ganska mycket bevisning i varje enskild händelse för att jag ska säga att “ja, jag håller med. De har en agenda”. Detta gäller alla grupper. Expo likväl som Motståndsrörelsen, för att använda två enorma ytterligheter.

Den här filmen fick mig att tänka på en sak som faktiskt har att göra lite med dolda agendor, konspirationsteorier osv. Fast det handlar inte om vare sig Expo eller SMR.

I en sekvens i De 107 patrioterna så ställer en av poliserna en viktig fråga till sin kollega. Han ifrågasätter hur långt man får gå utanför demokratiska spelregler och lagar enbart för att sätta dit den man anser vara boven.

Uppenbarligen så anser en del att just denna film är en del av ett sådant arbetssätt. Jag är inte lika säker då jag inte ser vad Expo skulle kunna vinna på det? Men å andra sidan, jag har heller inte lagt ner någon möda på att granska Expos arbetssätt genom tiderna. Enda som lär ske är att man nu (tror jag ) har retat upp en hel del som säkerligen känner att man vill bevisa motsatsen. Vilket jag hoppas man avstår ifrån. Däremot finns det händelser i verkliga livet som det inte råder någon som helst tvekan om beror på att man använder odemokratiska metoder mot grupper man anser är odemokratiska. På något sätt så ska deras åsikter vara skäl nog för att man ska ta sig den rätten.

Jag har senaste veckorna fått anstränga mig rejält mycket för att fortsätta att tro på rättssäkerheten. Sätta den före allting annat. Likaså har andra människor runt omkring mig också gjort. Vi har tillsammans dunkat våra huvuden blodiga mot väggen i ren frustration, för att kunna återgå till förnuftets bana.

När det gäller brott av fysisk art så är rättssäkerheten otroligt viktig. Men när det kommer till att bekämpa ideologier då helt plötsligt bortser de flesta av oss detta. Helt utan vare sig betänkligheter eller större eftertänksamhet.

Vi ser oss som kämpar för det goda. Vi ska krossa det onda med vilka metoder som helst. För det får vi göra. Vi är ju goda och de är onda.

Om en polis skulle “veta” att en pedofil fanns runt en grupp barn och sen besluta att han skulle bryta sig in i dennes hem för att utsätta honom för psykisk stress eller leta efter bevis på andra sätt än tillåtna, så skulle vi bli hysteriska och han skulle få sparken på en gång. Skulle jag som mamma tappa fattningen och bege mig hem till en pedofil som skadat mitt barn med hela feta släkten i släptåg så skulle jag inom en kvart sitta anhållen. Rättssäkerheten skyddar gärningsmännen. Precis som det ska vara. För ingen är skyldig innan laga dom fallit. Skulle vi agera på annat sätt så skulle vi snart ha anarki.

Men återigen.

När det handlar om att bekämpa fel åsikter så gäller inte dessa regler. Då får vi uppsöka folk i deras hem, hänga ut dem och deras anhöriga med namn och bild på stan och på internetsidor. Även om det är fel så döms sällan någon för det. Och vi andra klappar dem på ryggen och säger gud vad ni är modiga. Polisen kan utan problem också använda sig av metoder som inte är helt okej. Så länge de jagar feltänkande människor. Ta in någon på förhör över ett ordval i en artikel t.ex. och sedan istället vilja prata om organisationens uppbyggnad. Eller kalla folk på förhör och när personen kommer hem så är dörren uppbruten och polisen som bevisligen suttit utanför pga span inte sett något. Även då klappar vi dem på axeln och säger att de gör helt rätt.

Jag gör det. Du gör det. Vi gör det alla, om vi tillhör den sidan som inte anses ha fel åsikter.

Poängen med denna text finns egentligen inte. Mer en reflektion över vilken dubbelmoral vi bär på allt för ofta. Vi vill skydda pedofiler/våldtäktsmän och andra våldspersoner med hänvisning till rättssäkerheten. Den är helig.

Däremot jagar vi folk på grund av deras åsikter med vilka metoder som helst. Det gäller alla från vänster till höger. Ingen är fri från skuld där.

Jag vill bara veta varför vi gör denna skillnad. Varför är det skillnad på åsikt och handling?

2012-09-11

Spoiler för Flashbackskvallrare

Vaknade i morse och fick glädjefnatt. Nån stackare på Flashback har gjort mig till kändis! Fatta! Hur stort som helst ju. Lite besviken blev jag ju dock när jag kom hem från jobbet och insåg att ingen hade nåt att skvallra om gällande mig. Så kan vi ju inte ha det eller hur? För jag vet ju hur de elaka tungorna går just nu, så vill ni kan jag köra en spoiler ?

Trådskaparen var väldigt bekymrad över min relation till SMR-killen Pär Sjögren. Att vi uppenbarligen har tät kontakt måste ju betyda något stort. Eller? Jag ska ge er sanningen om mig och Pär Sjögren. Det sitter hårt inne, men vad fan.. Sanningen framför allt!

Tråden som för länge sedan behandlade denna kvinna är bortblåst och nu vill jag höra mer information om henne. 

Camilla Rågfors är numer vida känd från såväl på den extrema högerkanten som ända bort till den extrema vänsterkanten.

Hon har varit såväl hyllad som hatad bland Sverigedemokraterna sedan en framgångsrik karriär i partiet, men som sedan vände SD ryggen och beskrev dem som en sekt.
http://arbetet.se/2011/08/26/hatet-i…ev-for-mycket/

Hon har varit facebookvän med massmördaren Anders B Breivik. 
http://www.newsmill.se/artikel/2011/…om-facebookv-n

Numer är hon flitig bloggare och twittrare, med nära kontakt med flera från SMR och blev vid bollnäs inbjuden till SMR:s samling efter demonstrationen och beskrev den som ”mycket trevlig”. Detta skapade självfallet hysteri och blev sedan hårt angripen av Expo.

Samtidigt menar hon sig vara för mångkultur och står fast vid att vara antirasist och stöttar flera antirasistiska frontfigurer.

Frågan är då, vem är hon egentligen? Är hon det hon säger sig vara? Varför har hon så nära kontakt med Per Sjögren i SMR?

Många på flashback vet garanterat en hel del smaskiga storyn om denna tjej. Fram med informationen!

Saken är den att jag, gamla kärringen har gått och kärat ner mig i ungtuppen Sjögren. Det är alltså inte för inte man kallar mig för nazist-groupie och stalker. Vill ni ha källa på det så sök upp Micke Skillt på Twitter. Han har stenkoll. Jag kan inte andas utan Sjögren. Tänk när han har annat att göra och inte är inloggad på Twitter, då river jag tapet här hemma och tuggar sönder emaljen på framtänderna. De observanta måste ju ha noterat att jag och Sjögren häromdagen genomgick en Twitter-skilsmässa. Det var SÅ grymt gjort av honom. Han blockerade mig, bara för att jag helt normalt, sagt upp lägenhet, jobb och internet för att flytta till Borlänge. Jag menar.. Ett riktigt nasse-groupie gör väl sånt? Har ni nånsin hört talas om en fanatisk stalker på 50% ? Nä, tänkte väl det. Här gäller all in.. !! Så ligger sanningen till..

Eller.. Kanske var det inte riktigt så.. Utan mer så här:

Sjögren har blivit instruerad av sin ledare Lund att infiltrera min hjärna. Han har gjort det så skickligt att jag faktiskt själv inte vet om det. Hans syfte är att få mig att gå SMR:s ärende och sprida deras propaganda. Själv så tror jag att jag skriver om saker utifrån ett verkligt perspektiv, men så är det inte. Alla kunde ju se efter Bollnäs hur väl infiltrationen av min mosiga hjärna gett resultat. Jag skrev ju en hel artikel om hur bra det gick för dem och hade mage att säga att det var riktigt trevligt att fika med dem efteråt. Jag förstår ju inte hur jag ska kunna motstå deras sektliknade grupptryck på mig. Jag är nog redan såld. Om jag kollar plånboken så bör jag hitta ett medlemskort i SMR i nåt av facken. För helt klart är det att Sjögren har lyckats rekrytera mig helt ovetandes. Han låter mig spy lite galla över hans rantande om rasbiologi för syn skull. Så att övertagandet av min själ och hjärna inte ska bli allt för uppenbart. Minns dessa ord, för när Expos Alex Bengtsson en dag äntligen får sin lycka gjord och kan skriva sin drömartikel om att “ japp, Rågfors var som vi anat hela tiden , en nasse” så kommer jag att använda denna undermedvetna bekännelse som bevis för att jag utsatts för tortyr, manipulation och infiltration av SMR i form av Sjögren.

Eller.. Kanske sanningen ser mer ut så här:

Sjögren och Rågfors råkar vara två vuxna människor som kommer överrens. Trots delade åsikter. Vad dessa två människor har för relation ska alla andra fullständigt skita i. Angår ingen annan än dem själva.

Japp. Där satt den. Sanningen är fin.

Sen kan jag berätta att den som söker han finner, skitprat finns över allt. Sanningshalten i den varierar dock. Jag är 38 år. Född till världen av en underbar och stark kvinna som tyvärr runt påsk 1992 dog en grym död. Detta till följd av att hon var alkolist och missbrukade alvedon. Alkoholen var hennes sätt att döva den smärta hennes far utsatte henne för. Alvedonen bedövade smärtan från alla brutna ben och sårskador hon fått av as till män genom åren. Lägg sen till att jag är uppväxt i en byhåla. Vilket innebär att då går snacket och det slutar aldrig.

Jag var långt innan tioårsåldern immun mot skitsnack om min person. Man kan aldrig komma åt mig genom att förminska min person, få mig att känna mig bortgjort eller ovälkommen. Jag tuggar i mig sån skit och spottar ut det rakt i ansiktet på den som levererar det. Och på 38 år hinner en aktiv människa göra mycket. Både bra och dåliga saker. Jag skäms inte för nåt. Mina skulder är inget att göra åt, det kommer en dag när jag kan betala dem. Vet inte heller om jag lider av att ha uppfostrat en grabb helt på egen hand som nästa år kommer att fortsätta sitt mål mot att bli läkare. Jag har gjort dåliga val, och jag har gjort bra.

Vill ni ha nåt att tugga om? Ring mig, jag berätta mer än gärna allt. Om ingen märkt det så är få så icke- hemlighetsfulla som mig.

Så ni som idag och i framtiden vill försöka sänka mig. Varsågoda. Slit inte ut er bara. För ni lär aldrig lyckas. Jag har inget som ni kan ta ifrån mig. Jag är för stark för er.

Nu ska jag gå och stalka lite nassar igen, kan ju inte avstå f

2012-09-01

När fler sidor av verkligheten beskrivs & det blir ett hot, är vi fel ute.

Den senaste veckan har jag begått flera dödssynder när det gäller hur man behåller populariteten på sociala medier. Jag skrev en positiv artikel om SMR. Jag dissade EXPO för att de upprepade gånger offentligt dumförklarat mig. Som grädde på moset så gav jag en #FF igår till en nazist på Twitter.

För er som inte vet vad det innebär så är den enkla förklaringen att man brukar ge sina följare ett tips på andra att följa på Fredagar (FollowingFriday) Min motivering till den här personen var inte att följa på grund av hans åsikter, utan för vad han lärt mig under en lång tid av ideologiska skallebankar vi haft. Att se människorna bakom åsikterna. DET är viktigt anser jag.

Sociala medier är idag grymt viktigt.

Vill man nå ut så är det absolut bästa stället. Man kan om man är skicklig skaffa sig ovärderliga kontakter. För oss som vill veta vad som pågår och vad som är aktuellt för dagen är speciellt Twitter perfekt. Det jag uppskattar mest med just det forumet är att man kan nå både den såkallade eliten och vanliga människor.

Man ser så enkelt vad som går hem och vad som är rena dödskyssen. Finns inget ställe som kan förvandla en ironisk tweet eller en ren dumhet till ett drev utan dess like. Många gånger är det berättigat, men ibland drabbar det människor på ett orättvist sätt. Tack och lov är en annan inte i den positionen där man riskerar att drabbas av detta då man är en icke-person egentligen.

Vad jag däremot ser ofta är hur lite som behövs för att någon ska klassas som fiende trots att man står på samma sida om det handlar om frågor som rör intolerans, rasism och främlingsfientlighet. Självfallet även deras motpoler.

För mig som står i mitten så ser jag ju saker relativt tydligt. Ser hur de intoleranta som de kallas har betydligt mycket lättare att vara trevliga och sakliga mot mig i diskussioner än vad mina toleranta bekanta ofta är. Vi står på samma sida, men det är väldigt svårt att acceptera att det finns olika sätt att bete sig. Jag har fler ovänner idag bland antirasisterna än vad jag har bland den motsatta sidan. Då pratar jag om självutnämnda debattörer för respektive sida. Inga andra.
För mitt mellan dessa två grupper finns majoriteten. Vanligt hyggligt folk som vill lära sig mer. Som inte drivs av att sina egna dogmer måste få vara den enda rätta sanningen. De ser på verkligheten med väldigt klara ögon måste jag säga. De är varken rasister eller antirasister. Helt vanligt folk med andra ord.

Vad är problemet för speciellt antirasister? Varför sätter de sån prestige i att just deras sätt att vara och bemöta andra människor måste vara det enda som får gälla? Att de ens orkar med sig själva. De är minst lika splittrade som man anklagar den nationalistiska rörelsen för att vara.

Jag tror inte på allas sätt att arbeta, men jag vet att det gör nytta. Det fungerar på olika sätt. Precis som mitt gör. Jag stödjer det arbetet så länge man inte ger sig på mig direkt. Vilket har skett på olika sätt speciellt senaste veckan. Alla har sin gräns. Så även jag.

Ett hett tips till de antirasister som just nu på olika sätt agerar mot mig är att stanna till och tänka efter lite. Använd hjärnan. Vi står inför en helt ny tid då det sista man ska göra är att splittra ännu mer. Ni vet vilka ni är som ska ta åt er. Personligen struntar jag i det. Jag står över ert sätt att arbeta på. Däremot ska ni inte för en sekund tro att jag inte tar mig i försvar när jag har fått nog. En del av er är mindre smarta än andra, ni lämnar lite för många klumpiga avtryck efter i sanden.

Kan den nationalistiska rörelsen växa och ena sig borde det inte vara något problem för andra att göra det samma? Splittringar leder bara till än mer kraft åt dem som man anser vara de onda.

Jag kommer aldrig någonsin att göra skillnad på människor. För mig har alla individer samma rättigheter. Vad det innebär borde inte vara svårt att själva analysera fram för en tänkande människa så jag tänker inte hacka upp det i detaljer.

Om någon hoppas på att jag ska ändra mig så måste jag redan nu förstöra det kalaset. Det kommer aldrig att ske. Ta istället lärdom av det jag kan förmedla. Eftersom många andra väljer att stoppa huvudet i sanden och köra leken “ den som spottar mest syra i ansiktet på motståndaren vinner” Ni missar så mycket ni borde veta om.

Om jag ska kräva av andra att tänka på att det är människor de hetsar mot måste jag själv agera som föredöme och se människorna vars åsikter jag är emot. Handlar inte det minsta om att kräva att offer för hat ska älska sina antagonister. Det handlar om att hat föder hat. Gör det mig till nazist så säger det mer om er än om mig!

En annan sak som är väldigt intressant är det faktum att när jag häromdagen gjorde en genomgång av alla mina artiklar så såg jag något som jag inte tänkt på tidigare. Det som har läst mest är det som handlar om nationalism. Dessa ligger helt klart i topp. Så ja, det finns ett behov av att nån skriver om det. På ett annat sätt än vad Expo gör. För vare sig vi gillar det eller inte så finns det fler nyanser än bara en. För mig som en vidrig förespråkare av åsikt och yttrandefrihet är det viktigt att visa på det. Sen helt ärligt, hur många får den möjligheten som jag fick i Bollnäs? Att skriva om SMR på närmare håll än många kan drömma om? Förhoppningsvis får jag fler chanser. Även från de andra organisationerna som står utanför den nationalsocialistiska.

Värt att nämna i sammanhanget är detta att förra året skrev jag en artikel som på bara några timmar resulterade i över 37.0000 unika läsare. Där efter kommer det jag skrev om Bollnäs. Så vad ska jag göra? Avstå från att skriva om sånt folk läser? Oavsett om det läses för att man håller med eller för att man vill veta mer för att kunna bekämpa?

Avslutningsvis: Ni som läst detta och känner er förbannade över att jag är orättvis kan andas ut, det är inte er jag syftar på.

Glöm aldrig att sanningen alltid är viktigast.

Lev väl och kämpa på för allt ni tror på!

2012-08-18

Att inte demonisera oliktänkande är en tuff nöt.

Jag börjar bli ganska van vid det här laget att behöva förklara för människor varför jag tycker som jag gör eller om varför jag skiljer på person och sak. Däremot slutar jag aldrig förvånas över vad svårt det är för människor att ta till sig det faktum att man kan och ska skilja på sak och person. Kanske det egentligen är svårt, utan det innebär att de möjligtvis tvingas fundera på om de själva är så där demokratiska de påstår?

Man behöver inte älska alla. Man behöver inte ens gilla alla ens minimalt. Definitivt behöver man inte prata eller umgås med någon som man inte vill. Det står så klart alla helt fritt. En av de fina sakerna med ett fritt samhälle, man bestämmer själv.

Det är alltid lätt att säga att vänsterfolk är bra och hederligt folk. De har en god människosyn. Okej, högern går också bra även om de nog mer ser till sig själva än solidariskt på varje enskild medborgare. Men det är okej, för de är åtminstone inte nationalister.

De har en hemsk syn på människor, eftersom de som inte tycker att det ska finnas invandring. De ogillar tanken på att bo granne med en från Somalia och gud nåde om programledaren i Bolibompa är mörkhyad. Få kan ha missat att de anser att de flesta problem vi har i Sverige går att skylla på just invandringen.

Jag håller med i mycket av kritiken mot deras åsikter. Bör nog inte vara helt okänt, även om jag faktiskt även kan hitta gemensamma nämnare. Något fler borde bli bättre på att erkänna, det minskar stigmatiseringskänslan. Ett tips bara.

Många tål inte att jag dömer människor efter deras handlingar och inte deras åsikter. Jag har så innerligt svårt att måla upp alla dem jag känner som är nationalister som monster. De allra flesta jag känner är inte lagda åt det våldsamma hållet. De som är det finns, helt klart. Det går inte att undkomma. Sen beror det på vilken grupp vi pratar om också. För vissa organisationer drar till dem som är villiga att skada och andra drar till sig dem som vill in på den politiska arena med andra metoder.

Man kan absolut döma ut en hel organisation baserat på vilka åsikter de har. Men aldrig döma enskilda individer. Det är nämligen inte brottsligt att ha avvikande åsikter, och det i sig gör inte heller att människor kommer att starta upplopp eller mörda någon. De kommer inte heller alla från trasiga familjer och har nån form av psykisk störning. Även om såna så klart också alltid har funnits och kommer att finnas.

I Tyskland fängslas man för att man har avvikande åsikter. Ingen säger något.

I Ryssland kastas tre unga flickor i fängelse för att ha avvikande åsikter. Hela världen reagerar.

Jag gör precis samma sak. Jag är inte alls bättre än någon annan. Tills nån vänligt nog stoppar upp det rakt i ansiktet på mig och påtalar att jag inte är konsekvent. Jag är inte så duktig på att vara demokratisk som jag vill påskina att jag är.

Men jag tar åt mig det, och jag låter det inte passera. För jag lever i tron att om jag inte använder samma måttstock mot alla så skapar jag en fin grogrund för utanförskap. Och det är väl just den alla så gärna vill jobba för att få bort?

Vi tänker sällan på att när vi kastar skit på människor som valt en ideologisk väg som vi själva anser är odemokratisk så föder vi den. Ju mer vi demoniserar människor, desto starkare bli de. Så enkelt är det. Förbjuder vi människor att ha åsikter som de gör i Tyskland så dras folk dit som flugor. Se bara på SD, vi kallar människor som är rädda för islamister och terrordåd för xenofober. Vi kallar dem som inte fattar hur det är möjligt att ta emot fattiga flyktingar i tusentals när vi dagligen läser om hur äldrevården och skolan skärs ner för rasister och främlingsfientliga. Vi hånar dem som är rädda för framtiden och vill tillbaka till den tid då landet var lite bättre. Vi hånar dem rakt in i armarna på Sverigedemokraterna.

Är det rätt väg att gå? Har man då lyckats?

Man kallar människor som mig för falsk antirasist som gullar med våldsbejakande högerextremister och nazistgroupie när man tappar fattningen. Över vad? Kanske över det faktum att jag lär mig mer om människor genom att behandla dem som människor och inte som deras åsikt, hela tiden?

Jag tror vi alla kan vinna mer på att sluta demonisera människor och ägna oss åt åsikterna och framför allt handlingarna istället. För det är den aktiva handlingen man väljer att göra som avgör vilken sorts människa man är.

Patrik Forsén i NU går heller aldrig att jämföra med Pär Sjögren i SMR.

Man hatar dem båda lika kraftigt, men det är ljusår mellan dem. Detta glömmer vi också. Mest beroende på stor kunskapsbrist om hur de olika organisationerna tänker och framför allt agerar.

Ni gör som ni vill. Men ge aldrig mig skit för att jag är konsekvent. Och tala aldrig om för mig vilken människosyn jag har, det är ett tips. Fråga om ni vill veta.
*Expo anser att jag inte är antirasist

*Jonas Inde anser jag är nazistgroupie

*Patrik Forsén och Nordisk Ungdom

*Pär Sjögrens SMR

*Tysk NPD-politiker dömd för åsikter om förintelsen.

2012-07-14

Högerextrem demonstration i Grums blev aldrig verklighet

Grums har väl aldrig varit så på allas tapet som sista tiden. Lite trist att den fina bruksorten ska bli känd som samhället där man tvångsflyttar hyresgäster till förmån för ensamkommande. Lika trist är det att Grums ska bli känt som samhället där ensamkommande blev ammunitionen för att skjuta kritik mot politiska beslut man kan och ska ifrågasätta.

Händelsen i Grums har väckt uppmärksamhet i hela landet tror jag. Vilket är bra, för jag tror inte att det är varken första eller sista gången politiker tar beslut som de inte tänkt igenom. Man ska aldrig hälla vatten på brinnande olja. Och säga vad man vill, men frågan om ensamkommande barn är faktiskt mer het än man gärna vill inse. Den kommer att vara så tills vi inför hårdare regler och kan åldersbestämma dem med hög säkerhet. Det handlar inte om ensamkommande barn egentligen, det handlar om att det finns personer som utnyttjar systemet och det gör folk arga eftersom denna grupp kostar väldigt mycket pengar. Men tyvärr så blir allt som rör ensamkommande sett med svarta ögon, man borde se det med lite mer nyanserad blick.

För en tid sedan bildades en grupp som kallar sig för Grumsgruppen. Man hade idag anordnat en demonstration som föranlett häftiga diskussioner lite varstans. Många har använt en väldigt hårdförd retorik, istället för att prata om tvångsflytt använder man istället ord som deportation. Man ger “skäggebarnen” skulden istället för att enkom fokusera på de eventuella felaktiga beslut berörda politiker fattat.

Det pratades mycket om att det skulle bli en högerextrem demonstration samt att den skulle mötas av motdemonstranter. Det blev inget av det faktiskt.

De som låtit mest och värst dök aldrig upp verkade det som. Demonstrationståget bestod av ca 50-talet personer. De allra flesta var unga. Även ditresta personer fanns med för att ge sitt stöd åt Grumsgruppen. Bland privatpersonerna som var ditresta dök plötsligt Daniel Höglund, ordförande för Svenskarnas parti (SvP) upp. Just då trodde jag att detta kanske ändå skulle utveckla sig till ett faktiskt möte för den radikala nationalismens anhängare. Men icke. Tåget var det tystaste jag någonsin skådat. I täten gick ett par unga tjejer med barn och nånstans där i mitten fanns Höglund.

Framme vid kommunhuset höll en kvinna ett tal och när det var slut så var hela demonstrationen de facto över. Inte ett ord om deportation eller skäggebarn. Man ställde inga grupper mot varandra. Det man gjorde var exakt det jag inledningsvis hoppades på att man skulle göra, använda sin medborgliga rätt att tala om för politikerna att man anser sig vara missnöjda med deras arbete.

Man hade gjort ett par olika plakat som man satte upp i gräset. Roligast tyckte jag den som det stod “koskit” på var. För man ville helst ha dumpat ett lass koskit utanför entrédörren till kommunhuset men eftersom det är förbjudet valde man en symbolisk dumpning.


Efteråt passade jag på att få ett par minuter med Daniel Höglund och Daniel Spansk. Två mycket trevliga killar som jag hoppas att jag får tillfälle att träffa igen. Ja, ni läste rätt.

Jag frågade Höglund bland annat om han trodde att bristen på aktivt deltagande från andra Grumsbor kunde ha något att göra med den bild man gett sken av sista tiden att detta skulle bli en protest i ganska typisk högerextrem stil kunde ha påverkat. Jag menade på att deras närvaro skrämmer bort vanliga Svenssons som inte vill bli sammankopplade med radikala nationalister. Han gav mig samma svar som jag själv skulle ha gett, är man ovillig, rädd eller orolig för att stå upp för samma sak som en högerextrem också råkar göra så kan man faktiskt själv lyfta frågan och agera. Men ingen har hittills gjort det faktiskt. Han pratade även en hel del om hur media gärna både nu och vid andra tillfällen) målar upp en bild av hur farligt det kommer att bli vid demonstrationer som högerextrema grupper deltar i. Igår visades ett inslag där man interjuvade polisen om deras insats i dag. Och man försäkrade att man skulle ha tillgång till poliser som skulle skydda folket om det uppstod bråk. Man förutsatte att det skulle bli bråk. Höglund vände på steken och ställde frågan vad vinklingen skulle ha blivit om det var sossar som skulle demonstrera för att fler ensamkommande skulle tas emot. Då skulle ingen hotbild målas upp gissade han på.

Vi pratade mycket om att vi är så rädda att nationalister ska vinna mark att vi hellre blundar för vissa frågor eller undviker dem om vi vet att det innebär att vi skulle tycka likadant som just nationalisterna gör. Och jag är benägen att hålla med Spansk och Höglund där.

För mig personligen var detta en bra dag, jag blev glad över att se att grumsgruppen inte alls körde hat-retoriken om deportation och skäggebarn och jag önskar fler kunde få ta del av talet kvinnan höll. Jag ska skriva ut det senare och lägga ut det.
Jag vet att en del som var där nog undrade vad jag av alla gjorde där, jag som är känd för att kritisera Sverigedemokraterna så fort tillfälle ges. Dessa personer undrade nog också över varför jag såg ut att ha ett trevlig samtal med två personer från SvP. Svaret är enkelt, är man trygg i sin egen åsikt så har man inga problem med att låta andra människor ha sin tro, även om man själv får utväxt av morrhår av den. Man vinner så mycket mer på sansade samtal över gränserna istället för att hata och gapa. Just därför tyckte jag att mötet med just dessa två personer var trevligt och jag hoppas få chansen igen att diskutera politik med dem. Inte för att jag delar deras syn, men för att jag tror på att intolerans aldrig kan botas med intolerans.

2012-05-20

Intolerans ska inte mötas med intolerans. ( Expos Alex B )

Igår så inträffade det en diskussion på Twitter mellan egentligen mig och Expos Alex Bengtsson, men som med allt på Twitter så engageras flertalet andra. Jag hade först tänkt att låta bli att nämna det något mer, för ibland måste man acceptera att alla inte är överrens. Men så hände nåt idag som gjorde att jag ändrat mig.

Jag har ända sedan Anders B Breivik kallblodigt mördade alla dessa människor i Oslo och på Utöya haft en rak linje i mitt bemötande och agerande med människor. Jag misslyckas ibland, men jag försöker verkligen att inte vika av från min valda stig. Bakgrunden till det valet kan ni läsa om här. (länk)

Jag tror inte på att vara elak mot människor som inte tycker som mig. Jag är övertygad om att vi alla måste ta vårt ansvar när det gäller hur hat och konflikter sprids och uppstår. Många, allt för många anser att bara för att det finns grupper som är vidriga i sina åsikter och får dem att kräkas på den nyinköpta ryamattan från IKEA så får de spy ur sig vad de vill. Detta gäller både från vänster till höger och returresa på det.

Ingen är bättre än någon annan. Lika goda kålsupare.

Jag har dock valt att in i det längsta se människorna bakom åsikterna. Skilja på sak och person.

När jag blir tillräckligt förbannad på att andra inte gör det så orkar jag inte hålla munnen. Men det finns personer & grupper som jag ändå anser gör ett viktigt arbete och känner därför att det inte är helt rätt att dissa dem hårt och rakt av. När det sker, som igår, så väljer jag att inte peka ut någon med namn. Jag låter dem själva uppfatta piken och göra vad de själva behagar med den.

Jag pratar öppet med alla. Allt ifrån goa härliga kommunister till hårdnackade nationalsocialister. Öppet. Utan att hymla och dölja. Alla kan se och läsa. För jag kan göra detta, eftersom jag är så trygg i min egen personliga åsikt.

Jag kan utan problem skicka en cyber-puss & kram till en nationalsocialist som har som potentiellt mål att störta vår regering. Likväl som jag kan ge det samma till en kommunist. Däremellan så får de sina fiskar varma då de kläcker saker jag bara inte orkar bemöta med normalt debattläge eller så har vi normala diskussioner.

Ingen slipper undan. Vare sig mänsklig värme eller ifrågasättande. Alla behandlas lika.

Tyvärr så tog Alex Bengtsson illa vid sig igår när jag riktade kritik mot en sajt som kallade en icke-anonym människa för Ärketroll. Jag tycker man ska akta sig för att visa andra att det är okej att häckla människor för deras åsikter. Även OM dom man hånar och häcklar kanske faktiskt gjort sig förtjänt av det. För hur var det nu? Det man sår får man skörda..

Jag tar även väldigt illa vid mig att en person med framträdande roll inom den organisation som idag anses vara Sveriges främsta experter på intolerans och främlingsfientlighet och som även har skrivit en bok om Positiv antirasism sitter på Twitter och först medger att jag har en roll som opinionsbildare i dessa frågor, baserat på mina erfarenheter, och sedan dissar mina teorier rakt av som gamla anekdoter.

Vad sprider det för signaler?

Jo att har man inte samma åsikter och samma sätt att bemöta människor som Alex Bengtsson har då är man ute och cyklar. Då låter man som Jonas Indé (länk) och kallar normalt agerande mot människor för “gullande med våldsbejakande rasister”. Man tillåter inte att man kan och ska skilja på sak och person.

Jag förstår och accepterar vart ifrån detta kommer hos Alex Bengtsson. Han står lika högt i kurs för mig idag som igår, eftersom jag även i detta fallet ser skillnad på sak och person. Ni vet, den där lilla detaljen jag hackat upp mig på idag.

Varför skriver jag då detta lång rant om en Twitter diskussion? Eftersom det inte handlar om sårat ego hos mig eller en hysterisk vilja att ge igen?

Jag fick idag, som ett brev på posten, ett kvitto på att jag är rätt ute.

Två personer som jag var för sig respekterar och gillar väldigt mycket träffades och samtalade. Låter väl förvisso inte som någon större grej för nån av er som läser. Men för oss insatta så betyder det sjukt mycket.

Jag blev så rörd och glad över det lilla steget. Vad det resulterar i vet ingen. Men det var ändå ett möte, ett möte mellan två världar.
Och kvitto för mig på att man aldrig ska sluta att se människan bakom åsikterna. Det ger pay off förr eller senare.

Så jo, jag kommer att fortsätta att behandla alla lika. Det är först när vi alla inser vikten av det som vi nån gång i framtiden kommer att kunna mötas på halva vägen.

Och tänk inte ens tanken på att det inte är någon idé, för man får bara skit tillbaka. Du kanske aldrig får se ditt kvitto, men nån annan får kanske det. Och då har du gjort skillnad.

2012-05-09

Är nationalism den kärlek du söker?

När jag var tonåring, för en evighet sen om man ska kolla kalendern men bara en kort stund om jag själv får bestämma, så lärde jag mig saker. Saker jag trodde var historia eller skulle förpassas till historien, allt i och med att tiden fick ha sin gilla gång. Tyvärr känner jag viss oro över att jag kanske haft fel.

Uppdatering: Då väldigt många nationalister inte riktigt förstått hur gammal jag är och tror jag är typ 21 med tanke på ilskan över att jag skriver att skinnheads stod på stan och heilade, så ska jag berätta att denna dam har hunnit fylla 38 år. Kanske ni nu förstår att jag pratar om 90-talet. 

När jag var 15 år läste vi mycket om nationalsocialismen och vad Hitler gjorde mot judarna. Samtidigt som flera av ens vänner började raka skallen och klädde sig i bombarjackor. Vi tog dem inte på så stort allvar. Gav dem mest fingret och talade om för dem vilka förlorare de var.

Åren gick.

De där killarna med bombarjackor sågs lite här och var. Lika förbannad på dem blev jag varje gång de stod med sina megafoner och gapade till synes helt ostrukturerat om att svartskallar ska dö och länge leve Hitler. Det gick bara inte att ta dem på allvar. Fast, det gjorde alla som blev drabbade av deras hatiska våld. Alla mammor och pappor som såg sina barn förvandlas till tickande bomber.

Många av dessa killar försvann bara. En del fick långa fängelsestraff, en blev buddist och resten utvecklades.

Utvecklades till mogna unga män. Unga män som inte släppte sina nationalsocialistiska åsikter.

De slutade att slåss på gatorna. Man satte på sig skjortan eller arbetsbyxorna och blev en familjeförsörjare. Kram och tjena sa man när man möttes. Kallpratade lite om åren som gått. Man blev glad över att ses. Glad över att det våldsamma som en gång var dem personifierat verkade ha varit en övergångsfas.

Av allt annat än slumpen så har jag sökt upp en del av dessa grabbar. Vi har ägnat timmar åt att snacka, både om gamla minnen och om framtiden.

De ger mig samma bild som jag skaffat mig på nätet. Där jag läst hundratals blogginlägg, kommentarer, haft otaliga diskussioner med människor som besökt min egen blogg osv.

Nationalismen är större än nånsin.

Den har förändrats. Borta är bombarjackorna, borta är heilandet och man ser inte skymten av blodiga knogar.

Den handlar om kärlek idag. Man pratar så mycket om kärlek att den opåläste lätt skulle kunna falla för det vackra nationalismen erbjuder. Man pratar dock sällan om att det finns miljoner människor som står utanför denna kärlek. Att dessa människor inte är värda att få dela det vackra man idag förespråkar.

Istället för att hota och slåss så pratar man kärlek.

Och visst är det kärlek, jag påstår inget annat. Men man bör vara medveten om att det är en kärlekssaga som inte är av den typen vi läste om i våra sagoböcker som små. Den är mer som den kärleken våra historielärare drog för oss i unkna SO-salar på högstadiet. Där törnrosa byts ut mot stängda gränser.

Den har bara bytt skepnad.

Och den växer. Tro inget annat. Om någon säger till dig att de radikala nationalisterna inte är här för att stanna så är du naiv och lättlurad. Och den som lär dig det är precis det samma.

Det är dock helt upp till dig att bestämma dig för, vilken typ av kärlek du vill våra nationer ska bygga på.

Den nationalistiska som utesluter människor som inte är etniska medborgare, eller den som ser alla människor som unika individer med samma rättigheter och värde. Jag tar inte ifrån någon rätten att själv välja, bara man har tänkt igenom konsekvenserna riktigt noga. För de kommer att bli en del av ditt val.

It´s up to you.

2012-05-07

Nazismen chockar Sverige

Sverige är i chock idag, dagen efter att två av våra europeiska grannar haft val. Ingen är chockad över att Frankrike bytt ut Sarkozy mot Hollande, och få är chockade över resultatet i Grekland. Däremot var det något annat i dessa val som fått hela svenska åsiktseliten och den vanlige Svensson att förfäras. Nazister tar plats i grekiska parlamentet och högerextrema Marie Le Pen blev tredje största parti i Frankrike.

Nazister.

Nazister.

Det är det enda jag hört talas om idag på sociala medier. Det är fasansfullt, man är ledsen, man är chockad osv. Affekten är enorm. Ytterst få förstår hur detta är möjligt. Le Pen tror jag man inte bryr sig så mycket om, men Golden Dawn däremot har fungerat som ett uppvaknings-piller.

Brutalt uppvaknande för många.

Personligen är jag så pass cynisk att jag säger att jag hade blivit mer förvånad om Golden Dawn inte tagit sig in i parlamentet. Eller rättare sagt, jag hade blivit förvånad om inget nationellt parti tagit sig in. För just Golden Dawn tog även mig med viss förvåning eftersom ja knappt hört talas om dem innan.

Det är såna tider idag. När man får allt kärvare tider så växer dessa grupper. Jag tror inte att det handlar om att Grekland har 8% nazister utan det är en blandning av väljare. Människor som känner hopplöshet och förtvivlan. Vilket inte är konstigt i just Grekland.

Någon som tror vi i Sverige aldrig skulle kunna få uppleva att ett radikalt nationalistiskt parti äntrar riksdagen?

Jag tror det är fullt möjligt, men inte än på länge. Vi ska nog vara glada att det är Sverigedemokraterna vi fått in och inte nåt annat. För säga vad man vill om SD, dom är betydligt lättare att acceptera trots sin syn på svenskhet och muslimer.

Jag har aldrig någonsin hört en enda människa inom SD säga till mig att adopterade barn från Afrika ska tvångssteriliseras enbart för att inte sprida sina gener (det svart) vidare. Jag har heller aldrig hört en SD:are säga att barn med en utlandsfödd förälder ska skickas tillbaka till det land den föräldern kommer ifrån som inte är genetiskt svensk.

Men det finns dom som gör det. Det finns partier även i vårt goa lilla land Lagom som anser detta. Och gissa vad? De, precis som SD, blir allt mer rumsrena. Precis som i Grekland.

Dock skiljer sig Grekland och Sverige åt enormt. Vi har ingen regering som missköter vårt lands ekonomi så grovt som man gjort i just Grekland. Därför lär det dröja åtskillig tid innan vi får se exempelvis SvP i riksdagen istället för Åkesson och hans gäng.

Däremot är det inte läge för någon av oss att tro att vi inte har ett växande problem. För det har vi.

Det handlar inte om SD eller SvP dock. Det handlar om hur vårt samhälle mår. Och jag är inte övertygad om att vi mår så bra som vi skulle kunna göra. Det är första steget till tillväxt för nationalistiska partier utöver skaran av redan troende. Och tro inte att ni löser det genom att håna och förnedra dem. Lösningen ligger i något helt annat. Det är dit vi måste nå.

Det är absolut läge nu att tänka på vad John Stuart Mill sa om yttrandefrihet:

För det första: Även om någon åsikt tvingas till tystnad kan den, såvitt vi vet, vara riktig. Att bestrida detta skulle vara att tillmäta oss själva ofelbarhet.

För det andra: Även om den åsikt som nedtystas är en villfarelse, kan den dock innehålla och innehåller mycket ofta en viss grad av sanning… [det är] endast genom kontroverser mellan olika meningar som andra sidor av sanningen har någon utsikt att göra sig gällande

För det tredje: Det kan tänkas att den vedertagna åsikten inte blott är sann utan rymmer hela sanningen. Men om den inte får röna och verkligen röner ett intensivt motstånd, kommer flertalet av dess anhängare att omfatta den blott som en fördom med föga insikt om eller känsla för alla de förnuftsskäl som den grundar sig på…

För det fjärde kommer själva åsiktens innebörd att löpa fara att gå förlorad eller avtrubbas och berövas allt levande inflytande på karaktär och handlingssätt. Den blir bara en dogm som bekänns med läpparna, för alltid verkningslös, en död bråte som belamrar marken och hindrar att någon verklig och djupt erkänd övertygelse spirar fram ur förnuftet eller den personliga erfarenheten”

Avslutar med ett par Youtube-klipp på grekernas chock till oss trygga svenskar. Hittade dem via ajour.

DN

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: