Tankar åt alla håll & kanter

Är förnuft för mycket begärt?

En dag i hennes liv.

Hon lutar sig tungt bakåt i stolen och drar en djup suck. Sippar lite på det halvvarma kaffet i koppen från IKEA. Dagen börjar precis som alla andra dagar. I någon av alla hennes olika digitala inkorgar finns det ett eller flera meddelande skickat från anonyma människor som har ett behov av att tala om för henne vad de tycker om henne. Som alltid klickar hon på delete. Samma tradiga visa varje gång. De upplyser henne om att hon är en klassförrädare, en nazist , liberalhora som är sjuk i huvudet.

Det finns dock vissa hon sparar. De som är anonyma men som är sansade. Både kritik och lovord.

Dagen går sin gilla gång. Dagis, handla, städa och tvätta. Jobba och hämta på dagis. Precis som för alla andra i stort. Rutiner i en vanlig människa liv. Kunde lika gärna ha varit du eller jag.

När hon står och lagar mat ringer telefonen. En kompis. De snackar politik. Eniga om precis allt. Så kommer frågorna. Vad vet hon om den och den? Vet hon något om det och det? Precis där slutar samtalet att vara mellan två kompisar som tycker lika. Hon suckar och säger kort: Nej. Jag vet ingenting. Luren läggs på. Hon tänker: Hur kan människan ens tro att jag skulle berätta något? Det handlar om källskydd. Det bryter man inte. Och vilken vän vill utnyttja en annan vän på ett sätt som skulle kunna få fula konsekvenser förtroendemässigt?

Hon rotar lite på nätet. Kollar vad som hänt. Skäller lite på sina egna för att vänstern ser mer med hjärtat än med ögonen. Får inget gehör. Blir kallad smygliberal.

Tar sig ton mot sina fiender för någon vidrig kampanj de dragit igång. Får ett leende och skratt tillbaka med orden: Du ska ju föreställa “tolerant” Då ska du minsann inte klaga på oss. Dubbelmoralist

Hon läser nyheterna. Blir konfunderad över saker och ting. Sätter sig och gör egna efterforskningar. Ser att hela sanningen inte kommit fram. Varför? Hon skriver ner den, trots att hon vet att hennes egna kommer slå hårt på henne. Men hellre det än att sitta och låtsas som det regnar.

Hon slår på Skype. Han den där är inloggad. Mannen som under många år kommit att bli en form av vän fast ändå inte. Hon är beroende av honom. Hans kunskap får hon ta del av inom strikta gränser. Hela tiden lär hon sig något. Hon är snäll mot honom. Ser honom som den människa han är. Ibland glömmer hon att de är fiender. Kanske därför det gör lite ont när han varje gång de pratar säger inlindade elakheter. Spydiga svar på snällt bemötande. Arrogans och hånfullhet. Alltid avslutas de med en ful gul smiley. Ungefär som om det skulle göra det elaka snällare. Det gör ändå ont.

Kvällen kommer.

Hon lägger sig i sin trygga säng och blickar ut i mörkret. Ställer sig frågan: Är det värt all skit hon får ta? Från sina egna som tror hon är fiendens vän och från fienden som tror hon är ute efter att skada. Den ena sidan förstår inte hur man kan hata en åsikt men ändå respektera människan som bär dem. Av andra orsaker än åsikterna. Inte heller förstår man att man kan vara hövlig mot sina meningsmotståndare. . Den andra sidan förstår inte att någon som är en fiende åsiktsmässigt inte är ute efter skada.

Alla hatar. Alla slår.

Hon vill bara vråla rakt ut ibland: Håll käften era idioter. Ni har ingen aningen om någonting.

Sakta känner hon hur John Blund närmar sig. Det sista som sveper över hennes medvetande är samma tanke som varje natt: Klart det är värt det. Hon vet inte till hundra procent nu varför det är det, men snart kommer att ge sig med tiden.

John Blund tar henne i sin famn och en ny dag väntar. En exakt kopia som dagen innan. Dag ut och dag in. Samma hat och samma glädje. Samma oro och samma nyfikenhet.

10 comments on “En dag i hennes liv.

  1. Maria J
    10 april, 2014

    Starkt.

    Kram/M

  2. Leif Erlingsson
    10 april, 2014

    Du har min beundran för att du orkar.

  3. Johan
    10 april, 2014

    Det är ändå rätt så skrämmande att när man som (Camilla) försöker beskriva sin omvärld, eller en objektiv ”sanning”. Så hamnar hon per automatik i ”giftskåpet”

    Hon hamnar där därför att så är inte spelets regler uppsatta.
    Nu är det agenda journalistiken som råder!

  4. Camilla
    10 april, 2014

    Ni ska ha tack🙂 Jag orkar nog för att jag gett mig fan på det helt enkelt.

  5. Johan
    10 april, 2014

    Nämen det är ju dretkul ju! Sanningen är nog den att vi människor vill veta nån slags sanning (vad nu sanning är)

  6. Camilla
    10 april, 2014

    Om det är så ”dretkul” vet jag väl inte riktigt men alla människor har något som de lever för. Jag lever nog för att vara som jag är.

  7. Mark
    10 april, 2014

    Vad är livets gåta
    Löst av ingen
    Vad är hoppet
    Poesi av tingen
    Vad är kärlek
    Irrbloss som lär oss gråta
    Vad är döden
    Lösningen på livets gåta

    Jag ville så gärna
    tala om kärlek
    och freden hos kärleken
    men världen är galen
    Inte har den tid för kärlek
    bara för hat
    Inte har den tid
    att leva i fred
    bara att döda

    Jag ville så gärna
    tala om vilan i vilan
    och det kloka gräset
    som växer ur denna vila
    men världen är galen galen
    Inte har den tid att stanna upp
    långt mindre tid att lyssna
    Världen har en raket i sin mun

    Jag ville så gärna
    tala om skönheten i elden
    om stenen
    och sanningen innesluten i stenen
    men världen är galen galen
    Inte har den tid för skönhet
    bara att krossa skönhet
    Inte har den blick för blomman i elden
    bara för vapnet i elden
    Inte har den användning för sanningen i stenen
    bara för stenens hårdhet

    Jag ville så gärna
    leva med tystnaden
    och tanken som föds inom den
    men världen är galen galen
    Flyr tystnaden som vore den döden
    flyr tanken som vore den en giftig tistel
    Jag ville så gärna
    men världen är galen galen.

    Maria Wine

  8. Camilla
    10 april, 2014

    Åh….! Så vackert…Så vackert..

  9. svenskinfo
    11 april, 2014

    Jag förstår dig helt och fullt Camilla. Du gör så rätt. Och har sån sund, och vänlig syn på människan. Så rätt. Det behövs verkligen såna som dig i denna hårda kalla värld. Såna som ställer upp för människan, istället för hatets dogmatism. All kärlek och välvilja till dig, för din strävan efter det goda.🙂

    Fin dikt Mark. Och så rätt, så rätt. Så är tyvärr världen av idag. Sån oförståelse. Sånt hat. Sån oförståelse för nåt fint att sträva efter, istället för denna vidriga intollerans, som idag råder. Intolleransen för människan, och dennes annorlunda syn.

  10. Eino
    11 april, 2014

    Du är modig, Camilla. Ge aldrig, aldrig upp. Sanningen kommer alltid att segra. Jag drömmer om ett Sverige där man kan ha en fri debatt ochsäga vad man tycker utan att bli stämplad som rasist och allt möjligt. Vi är många som håller på dig. Tänk på det när det känns motigt. Många styrkekramar /E

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 10 april, 2014 by in Okategoriserade.
%d bloggare gillar detta: