Tankar åt alla håll & kanter

Är förnuft för mycket begärt?

Ockhams rakkniv har blivit slö.

För inte så längesen, kanske ett år sedan på sin höjd två, så muttrade jag tillsammans med bekanta på nätet om att elden saknas i svenska folket. Det där drivet som fanns förr. När folk demonstrerade, ställde sig på barrikaderna och slogs för det de trodde på. För visso en viss romantiserad bild av förr men ändå. Ni förstår. Men det var egentligen mer ett lamt försök att för mig själv, få tillbaka min egen brand. Den jag hade förr. Den som drev mig framåt. Idag har den i princip slocknat, alla dumheter, alla onödiga strider som tas idag i olika politiska rum har kvävt den.

Häromdagen återkopplade jag med min partner in crime från den tiden då vi båda var kring 20 år och hade småbarn vi tog hand om på egen hand. Idag har vi båda också småbarn, som iaf jag tar hand om på egen hand. Hon har lyckats lite bättre. Hon är lyckligt gift. Men vi slogs båda av en sorglig tanke under vårt samtal.

Då.
På den tiden.
Då kuskade vi båda landet runt, vi slogs mot väderkvarnar och vi valde inte våra strider. Vi tog dem alla. Smack Smack. En efter en föll och vi var fulla av energi. Vi var vår tids revolutionärer. Idag kan varken hon eller jag ens tänka tanken att sätta oss på bussen, åka in till stan för en fika utan att måla upp en berg av komplicerade faktorer. Vi kom överens om att skylla på åldern. Man blir bekväm med åldern. Plus så gör livets erfarenheter en väldigt eftertänksam. Man kan förutse olika scenarion, just på grund av tidigare erfarenheter. Så man vet att ta med sig ett gäng överaktiva kiddos på stans fik bara ger mer stress än avkoppling. Så man avstår.

En metafor för ganska mycket i livet. Om vi tänker efter.

Senaste tiden har många i vårt land fått ett ganska bryskt uppvaknade tror jag. Jag ser det även på mina garvade journalistvänner. De jag alltid trott varit de med den stora kollen.

Vi har fått lära oss att vårt land brinner. Det är självfallet ingen risk för en revolution som i Ukraina, inte heller någon överlöpande risk att vi än kommer att se något som liknar Gyllene Gryningen som i Grekland. Men brinner, det gör det.

Jag fäktas ofta ganska bra för att stoppa det som är på väg upp. Talar om för de unga vänsteranhängarna ( som gör just det jag sa mig själv sakna, står på barrikaderna och slåss för sin sak ) att de gör fel. Låt inte era fiender få syre. Ge dem ingen uppmärksamhet för varje konfrontation kommer att ge dem ökat stöd. För precis så är det. För varje uthängning, för varje krigsrubrik i våra tidningar så ökar de nationella. Både SD och deras kusiner. Som för övrigt står väldigt långt ifrån varandra trots allt.

Jag fäktas mot prat om förbud av vissa organisationer. För vi kan aldrig stoppa en människas rätt till sin valda åsikt. Det är inget man ska fängslas för. Det har vi andra lagar för.

Jag upprörs av dumma beslut av vår riksdag.

Jag får snart en stroke av alla interna slagsmål människor för verbalt mot varandra som ändå står på samma sida. Istället för att ena oss, så splittrar vi oss.

Jag blir rädd när jag hör fåglar viska om saker som påminner mig om Breivik. Fast med andra metoder, andra offer.

Det finns dagar då jag bara vill ge upp. Köpa mig en stuga på fjället i Nordnorge och lämna alla tekniska prylar hemma. Andas frisk luft och bara vänta på att Liekvinnan en dag i framtiden ska hämta hem mig. Så kan ni andra slå sönder det fina vi en gång hade.

Jag återvänder till det jag inledde med.

Har jag rätten att kräva av unga människor att sluta slåss för de tror på? Ta exempelvis alla dessa skolungdomar som på senaste tiden visat att nu har de fått nog. De bildar mur och släpper inte in SDU. Jag tycker de gör rätt. De använder sin demokratiska rättighet att kämpa emot. Jag beundrar faktiskt dessa ungdomar väldigt mycket. Likadant med läkaren som ställde sig i vägen för Åkesson. Han vägrade vara opartisk. Fast hans arbete kräver det. Civilolydnad. Gillar sånt.

Samtidigt. Så anser jag att SDU har all rätt i världen att gå in på skolans område. Visa elever vad de har att erbjuda. Utan att riskera att mötas av någon form av våld. Och jag blir väldigt upprörd och arg varje gång människor hindras från att göra saker som de faktiskt äger rätten till. Oavsett vad jag personligen anser. Jag kan välja att gå därifrån.

Jag är en sån där mittenfåra.

Jag läser vanlig media. Jag får en bild. Så läser jag annan media. Får en annan bild. Oftast kan jag rensa bort massor bara genom en enkel källkoll. Men så ibland..

Ibland får jag läsa saker som är noga styrkt med bilder, med bevisning hämtad från förundersökningsprotokoll. Saker som verkar bevisar sånt jag inte ville skulle vara sant. Återvänder till media, letar efter samma sak där. Finns inte. Jag river mig lite i håret och en enda tanke kommer upp:

Det är en farlig tid vi lever i. Då våra fiender kan bevisa för oss att vi är selektiva med vad som ska bli den offentliga bilden. Vi tar gärna bort bitar. Och allt fler sitter idag på nätet och googlar. De ser detta. Och en tanke börjar rota sig. Det går inte fort. Men den smyger sig på.

Jag brukar allt som oftast tro att jag har svaren på allt. Inte så sällan har jag förvisso fel. Men den situation vi verkar stå inför har för många infallsvinklar. Det går inte att använda sig av Ockhams rakkniv längre.

Just idag. i slutet av Mars 2014 så kan vi säga med rätt stor säkerhet: De är för få. De utgör mer bara besvär och kostnad för staten än vad de utgör ett folkligt hot. ( Hot på det sätt att de kan få med sig en större massa )

Så är det. Man ska således inte måla fan på väggen.

Men något sker i hela Europa. Och trots att vi svenskar gärna vill se oss som trygga och sansade så vet vi inte vad som väntar oss. Låt oss säga att vi åker på en redig bostadsbubbla. Arbetslösheten skjuter i höjden. Kommunerna går på knä pga allt ökade kostnader för socialbidrag. Som Carina Bergfeldt på aftonbladet skrev mycket klokt: Moder Svea har blivit en lattemorsa. Många bäckar små. Vad sker då? Det är den tiden som får mig att sluta vara så tvärsäker på att jag kan använda mig av Ockham.

Två saker tror jag dock på ännu. Egentligen är de en och samma.

1. Vi måste sluta låtsas som vi tar avstånd från saker som vi i smyg hyllar. Dubbelmoral/hyckleri har aldrig varit vare sig läckert eller effektivt. Det slår bara tillbaka på oss själva. Våga stå för vad ni tro på!

2. Välj sida. Inte ens jag tror längre på att man kan stå i mitten och slå både neråt, uppåt och åt sidorna. Ett blekt alternativ är ju förvisso att man avstår från att välja sida, och istället följer med de vindar som blåser mest medvind. Allt för att inte behöva ta ställning och stå fast vid den benhårt. Oavsett vad det kostar.

 

En god vän sa: Camilla, bara för att du har gett upp betyder inte det att du har rätt. Hans ord blir allt mer sanna. Kommer det politiska spel vi för idag fortsätta så kommer den där stugan i Nordnorge att hägra allt mer. Kanske är det åldern. Kanske är det något annat.

Men jag är bekymrad inför vad som komma skall. Om vi har otur.

 

4 comments on “Ockhams rakkniv har blivit slö.

  1. svenskinfo
    29 mars, 2014

    Ja, du Camilla. Extremismen växer p g a en inkompetent mittenfåra. När väst blomstrade, var extremismen också marginell. Men som du säger: Vad har vi för val idag, när det inte finns nåt bra att sikta mot. Då blir det så här.

  2. svenskinfo
    30 mars, 2014

    ”Ockhams rakkniv har blivit slö.” Där har du rätt i. Men endast för de flesta i mittfåran. Det är det jag menar, och som är det farliga. För de extrema, har den blivit allt skarpare. Och fortsätter med det. Medan slöheten lägrar sig som ett tungt lock alltmer i mitten, mellan polerna.

  3. Mark
    30 mars, 2014

    Har du läst Mein Kampf Camilla? Med tanke på att du vill förstå nationalsocialismen så gissar jag att du har det. När folk tar sig över tabut som det innebär att läsa, tror du att saker kan komma att hända då? Det tror jag. Hitler beskriver en hel del som är ytterst träffande även för vår tid. Saker som de ”mildare” nationella absolut stött på mer än en gång, i sin egen vardag. Om politiker, om media. Vad händer när de med den erfarenheten möter dessa ord, som dessutom med enorm vältalighet kan måla upp ett starkt alternativ?

    Och om du inte har läst så läs. Kanske får du t.o.m. svaret på din egna fråga om varför ”elden” saknas i folk numera. Den elden går inte att köpa för pengar och saknas därför i vårt överindividualiserade kapitalistiska samhälle. Den kräver äkta gemenskap och samhörighet. Folk demonstrerar idag i 1 timme för ”en stad för alla” och sen går de hem till sin lägenhet igen och låser dörren – och känner sig lika tomma inombords nästa dag. Den meningslöshet så många känner tränga sig på mer och mer inombords botas inte så lätt. Men det låter ju bra…

  4. Camilla
    31 mars, 2014

    Mark:

    Nej, jag har faktiskt inte läst den. Än. Men ska när jag får tummen ur. Har dragit på det mest för att många NS själva säger att den egentligen inte bidrar med så mycket. Dock anser jag att alla som ska ha en massa åsikter om NS bör ha läst den, plus lite andra alster. Som jag så klart själv inte heller ha läst🙂

    När det gäller det där med att brinna inombords. Tror du har rätt. Man är engagerad i en kort sekund, sen går man vidare. Man kan klappa sig på axeln och tänka: Ja men nu har jag ju visat att jag är en god människa. Sen vänder man bort blicken och handen från människor man möter dagligen som skulle behöva den. Däremot tror jag inte att Mein Kampf är den bok jag behöver läsa för att få tillbaka min eld.. den skulle nog snarare ge mig mer energi åt att skriva en massa texter som egentligen också är slöseri med viktig tid. fast, dessa ger mig positiv energi. Som jag förhoppningsvis en dag lyckas styra om så det blir positivt även i praktiken. Så jag kan få brinna igen🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 29 mars, 2014 by in Okategoriserade.
%d bloggare gillar detta: