Tankar åt alla håll & kanter

Är förnuft för mycket begärt?

Har vi moraliskt ansvar över vilka vi anlitar som experter?

”– Du har 30 sekunder på dig att säga adjö till din dotter, förklarade NN då, varefter han tog strypgrepp om flickvännen och tryckte till så hårt att hon fick andnöd.” Så låter det ur ett utdrag från domen mot en känd och flitigt anlitad antirasistisk debattör. En debattör jag känner och som jag själv varit med och lyfta fram.

Idag blev jag grymt besviken. Dock inte det minsta förvånad. Denna person som är dömd två gånger tidigare för kvinnomisshandel av väldigt grov art är återigen misstänkt för olaga hot och ofredande mot en fd flickvän. (Helsingborgs tingsrätt ) Detta tidsmässigt under en period då han tagits emot som en bra debattör mot rasism och för feminism. Ironiskt nog. Jag väljer att inte namnge honom nu av två skäl. 1. Han är inte förhörd ännu i det senaste fallet, således vet vi inte om det kommer att gå till åtal. 2. Vill minimera mitt egna deltagande i alla former av hetskampanjer mot enskilda människor, oavsett vad de gjort eller vilka de är. Däremot så betyder inte det att jag är tyst.

jag tänker inte älta kring honom som person. Jag har för många egna horn i sidan mot honom så det skulle bara sluta i en text med personangrepp. Men det är svårt att inte bli personlig när människor man valt att stötta utnyttjar en för sin egen vinnings skull. Jag må ha långt tålamod, och vara tyst. Men jag vare sig glömmer en oförrätt eller missar när någon utnyttjar mig.

Vad har vi för ansvar när det gäller vilka som får komma till tals i den öppna debatten?

Ska vi låta en del människor för evigt stå ute i kylan på grund av brott man begått? Finns det brott vi kan acceptera och brott vi inte kan acceptera? Vem bestämmer detta?

Jag blev personligen tagen på sängen av denna persons kvinnomisshandlar. Han hade aldrig nämnt dessa till mig fören det blev omskrivet på en nationell sajt. Hade jag vetat innan vad han gjort och att han då inte ens avtjänat det sista straffet hade jag aldrig lyft fram honom. Jag köpte ju hans version av sitt ”avhopp” att det var på grund av ideologiska skäl. Senare visar ju allt tydligare bevis på att det snarare handlade om att han blev utkastad. Ord står dock mot ord där.

Reserachgruppen tog honom snabbt under sina vingar. Och de medier som vi vet är okritiska till just Researchgruppen har inte haft några problem med debattörens förflutna. Däremot har jag haft flera samtal med andra aktörer där man bett om min åsikt. Jag har valt att säga att det är upp till var och en att ta det beslutet. Varje gång har jag fått veta senare att man valt bort att engagera denna person. Med hänvisningen till att det inte känns stabilt att gå från en radikal miljö till en annan. Samt att det skulle slå tillbaka väldigt hårt mot dem om han återigen skulle begå brott. Man har sagt han borde sättas i offentlig karantän. Mer för hans egna skull än något annat. För en människa ska läka först innan han eller hon hamnar i en position där risk finns att man inte tar i tu med de dåliga erfarenheterna man gått igenom för man njuter så av den lindring klappar på ryggen och uppmärksamhet ger. Fullt mänskligt. Men destruktivt.

Så vem har ansvaret?

Normalt sett så är ju detta med trovärdighetsfaktorn så hög inom media. Man källkollar precis alla stenar som går. Nja. Nästan i alla fall. Däremot när det kommer till den nationella rörelsen så är ingen vidare intresserad av just källkoll. Till och med jag kan lösa ett medlemskap i SvP och sen hoppa av och kalla mig avhoppare och föreläsa. Så enkelt är det.

Jag tror ärligt talat inte att någon annan debattör skulle förlåtas så snabbt och villkorslöst om ämnet hade varit ett annat. Inte för dessa brott åtminstone och så dagsaktuella.

jag tycker samtidigt det är sorgligt att se hur man utan tanke på denna person drar vinst av att exploatera honom. Allt för tittarsiffrorna. Allt för lösnummersförsäljningen.

Så.

Kan någon förklara för mig varför det är okej att vara dömd för grova kvinnomisshandlar och misstänkt för andra brott mot kvinnor men ändå få sitta som expert? Och förklara för mig varför detta enbart gäller när man är expert på nazister, definitivt inte om man var expert på något annat.

Och.. varför köper man allt som sägs? Helt utan tillstymmelse till att ifrågasätta om allting verkligen är sanning?

9 comments on “Har vi moraliskt ansvar över vilka vi anlitar som experter?

  1. Edward Ulfertz
    21 mars, 2014

    Varje människa är sig själv närmast.
    Det finns människor som njuter av att lura andra, mytomaner.
    Det finns människor som vänder kappan efter vinden och ändrar åsikt efter vad som passar bäst för tillfället.
    Det finns människor som slickar uppåt och sparkar nedåt.
    Det finns människor som kan göra vad som helst för att komm i ett bättre läge.
    Det finns människor som kan kliva över lik för att göra karriär.
    Det finns människor som med obotliga tendenser till pedofili och kvinnomisshandel.

    Men dra inte alla människor över en kam.
    Det finns människor som är ärliga och solidariska.
    Det finns människor som gjort misstag men som ärligt och uppriktigt ångrar detta.
    Det finns bra människor.
    Förlora inte hoppet om mänskligheten!

  2. svenskinfo
    21 mars, 2014

    ”Kan någon förklara för mig varför det är okej att vara dömd för grova kvinnomisshandlar och misstänkt för andra brott mot kvinnor men ändå få sitta som expert? Och förklara för mig varför detta enbart gäller när man är EXPERT PÅ NAZISTER, definitivt inte om man var expert på något annat.

    Och.. varför köper man allt som sägs? Helt utan tillstymmelse till att ifrågasätta om allting verkligen är sanning?”

    Du har ju själv svarat på dina frågor. Inser du inte det…

    Det är ju det jag tidigare har kritiserat.

  3. Mark
    22 mars, 2014

    Läste just en krönika med titeln ”Ett livsfarligt självförtroende” av Patrik Svensson i en av våra ”etablerade” tidningar.

    Han skriver dels om Svobodas påhälsning hos tv-chefen och dels om SMRs aktion i Uppsala. Om det senare skriver han: ”Med behärskad auktoritet argumenterar de för sin sak. … Så plötsligt smäller det. På en sekund utlöstes våldet. Med stora käppar går de till attack mot en ensam man och klubbar honom blodig.”

    Lite längre ner i texten skriver han: ”Där finns framförallt något som man i brist på bättre ord skulle kunna kalla självförtroende. Det är detta sista som är det mest obehagliga. De våldsamma männen i Uppsala och Ukraina uppvisar precis samma självsäkra berättigande. Som om de givits mandat för sina handlingar. Som om det är alldeles självklart att en grupp män kan stå på en öppen gatan i Sverige och tala om att Förintelsen är en saga, medan passiva poliser stå bredvid.”

    Slutklämmen på krönikan är följande: ” Det där självförtroendet är livsfarligt. Det där upplevda mandatet är alltings början. Det måste väck. Det måste tas ifrån dem. Och för det räcker inte ens 10.000 antirasister på Malmös gator. Där behövs lagen och samvetet. En polis som aktivt bekämpar istället för att passivt betrakta. Ett rättväsende som gör vad lagen faktiskt föreskriver.”

    Minsann. Nå, det är inte lätt att med lagens hjälp ta ifrån människor deras självförtroende. Ska polisen få det jobbet så går vi en otrevlig framtid till mötes. Men man är snart redo för vad som helst känns det som. Du kanske ska börja vara lika rädd för etablissemangets framtidsväg som för SMRs Camilla.

    • Camilla
      22 mars, 2014

      jag är som alla vet snudd på rabiat när det gäller alla rätt att få existera. Oavsett åsikt. Jag har nog tagit just SMR i försvar tillräckligt många gånger för att hamna i en position där allt jag säger slår tillbaka på inte bara mig själv utan människor som faktiskt anser jag har nåt bra att komma med.

      Så ja. Jag är inte alls nöjd över att höra folk börja prata om att förbjuda människor. Straffa dem för deras handlingar, men förbjud inte deras existens

    • Camilla
      22 mars, 2014

      Måste tillägga.. jag uppfattar inte hans krönika som att han anser att polisen ska jaga SMR:are utan fog. Utan att den lag vi har idag ska tillämpas bättre. Men ett tips till alla är att man börjar läsa sig in på SMR. Ställa sig kanske frågan ” varför attackerades denna man och inte någon innan?” För det går inte att bekämpa en fiende med ” gott självförtroende ” enbart med polisiära insatser kan jag ju tipsa om

  4. Mark
    22 mars, 2014

    ”Jag har nog tagit just SMR i försvar tillräckligt många gånger för att hamna i en position där allt jag säger slår tillbaka på inte bara mig själv utan människor som faktiskt anser jag har nåt bra att komma med.”

    Jag sympatiserar med vad du får utstå. Det är dock inte svårt att förstå varför. Du utmanar deras verklighetsbeskrivning och därmed deras grundläggande nyckel till makt. Det spelar ingen roll att du vill se samma slutresultat som dem. Du bryter mot den heligaste regeln när du påvisar att deras beskrivning av verkligheten är osann. De kommer därför bekämpa dig lika hårt som de bekämpar SMR – kanske till och med mer – eftersom det inte innebär samma utmaning för den indoktrinerade verklighetsbilden hos den vanliga människan att lyssna på dig som att lyssna på det SvP eller SMR säger. De kan därför ta till sig det du säger med mindre internt motstånd. Men när en människa väl insett att media och etablissemanget ljuger så öppnar sig en helt ny värld med en massa olika möjligheter till slutresultat. Det vill man inte riskera.

  5. Camilla
    22 mars, 2014

    Jag brukar skämta och säga att jag sitter till bords med Djävulen varje dag till frukost. Lite skämt och tyvärr rätt mycket allvar.

    Dum vore jag ju själv om jag inte var medveten om att jag provocerar. Vissa dagar kan de vara som så att jag önskar jag kunde lägga av. Men så länge jag ser mer än vad som når mig om jag vore en vanlig Svensson så kommer jag att hålla.

    Om det finns någon vinst? Det vette fan. Men så länge folk läser mig så skriver jag,.

  6. svenskinfo
    22 mars, 2014

    Klart att en förtryckarmakt tycker att det fria yttrandet är ”livsfarligt”. Har inte alla diktaturer, i alla tider tyckt så.

    Varför en dömd för grova kvinnomisshandlar, får sitta som expert, är för att ”man är EXPERT PÅ NAZISTER, definitivt inte på något annat.”

    Man har s a s fribrev, om man är emot nazism och rasism, till i stort sett vad som helst, som ursäktas av ens antiinställning mot detta.

    Så frågan är, vad som är livsfarligt, det fria ordet, eller det sanktionerade våldet mot dem som har ”fel” åsikter. Och fritt, av dem som går emot dessa.

    Och dessutom köps också allt som sägs av dem, som går emot de med ”fel” åsikter. För att de just går emot dem. Sant eller, inte spelar ingen roll, för etablissemanget.

    By the way. Antirasismen är ännu farligare i sin självgodhet, än nåt annat. För den drar sig inte för nåt, i sin överbevisbarhet och hävdanderätt.

  7. Leif Erlingsson
    24 mars, 2014

    Svenskinfo: ”Antirasismen är ännu farligare i sin självgodhet, än nåt annat. För den drar sig inte för nåt, i sin överbevisbarhet och hävdanderätt.
    Så sant.

    Mark till Camilla: ”Jag sympatiserar med vad du får utstå. Det är dock inte svårt att förstå varför. Du utmanar deras verklighetsbeskrivning och därmed deras grundläggande nyckel till makt. Det spelar ingen roll att du vill se samma slutresultat som dem. Du bryter mot den heligaste regeln när du påvisar att deras beskrivning av verkligheten är osann. […] Men när en människa väl insett att media och etablissemanget ljuger så öppnar sig en helt ny värld med en massa olika möjligheter till slutresultat. Det vill man inte riskera.
    Exakt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 21 mars, 2014 by in Okategoriserade.
%d bloggare gillar detta: