Tankar åt alla håll & kanter

Är förnuft för mycket begärt?

Mina tankar om Mårdaklevsfallet.

I måndags släpptes en man som har gått under namnet Mårdaklevsmördaren. Släpptes efter 9 år under rättspsykiatrisk behandling för ett grymt mord på två av sina arbetskamrater. Reaktionerna har inte låtit sig vänta, en del är glad medan andra är förbannade och rädda. Få är det dock som haft möjligheten att skrapa lite på ytan hos den unga man det handlar om. På ett mer personligt plan. Jag har fått det, vilket jag är tacksam för.

Vi har alla våra egna moraliska kompasser. Vi vet ofta med bestämdhet vad vi kan förlåta och inte. En del förlåter aldrig, medan andra förlåter väldigt lätt. Eller förlåter är kanske inte rätta ordet i sammanhanget, utan mer passande är det att säga att man är villig att ge en ny chans.

Jag ger alla chansen att få vara mänsklig, tills man endera begår ett brott som är oförlåtligt eller gör mig själv illa. När mina vänner hatar nazister mer än något annat så låter jag mig själv lära känna dem. Som människor.

Jag har människor i min vardag som har minus på sitt karmakonto under många år framåt. Jag ser dem ändå som människor. Tror på att man får göra fel, om man sen lägger dessa misstag på sitt livskonto och vänder riktning.

Pedofiler är tillsammans med människor som på andra sätt skadar barn rödmarkerat på min moraliska kompass. Jag diskuterar det inte ens. Därför accepterar jag att andra har sina zoner som de vägrar lämna.

När det handlar om gärningsmän och deras rätt till en andra chans är det otroligt många markörer som spelar in. Många människor med olika relationer till person och handling. Man måste vara ödmjuk inför dem alla.

När det gäller Mårdaklevsmorden så är många rädda att det ska ske igen. Sajter som exponerat går ut och målar upp honom som en livsfarlig kommunist som snart kommer att begå samma handlingar. Där vill man så fint som det heter varna allmänheten för hans existens. Man anser sig tydligen äga rätten att hänga ut en person som knappt ens fått en chans att börja sin långa väg att anpassa sig i det vanliga livet. Man inser inte heller att man genom sitt agerande bidrar till att skapa en hotbild som mest troligtvis inte finns. Det viktigaste tycks dock vara att han en gång i tiden var med i vänsterpartiet. Stod som reserv på nån lista. Knappt ens aktiv. För detta ska han för evigt rullas i tjäran. Man skiter fullständigt i helhetsbilden.

Fallet är intressant, det ska skrivas om det. Med respekt för alla inblandade. Man ska vara väldigt noga med att alla fakta stämmer. I del artiklar som jag läst så är inte alla delar korrekta. Jag ska inte gå in på detta nu, men hänvisar er som är intresserade att läsa på bloggen Hispaliv. Där finns bland annat de viktigaste dokumenten utlagda. Hoppas den får vara kvar.

Jag funderade länge på hur jag skulle skriva denna text. Skulle den inrikta sig på den medicinska biten eller belysa den psykiatriska vårdens brister? Funderade ett tag även på bara vara arg på alla som utan att blinka och tänka på ALLA berörda i detta fall, gottar sig som blodtörstiga vargar över att nu minsann får man kasta skit på PK-vänstern genom att i tid och otid visa att man har en dubbelmördare i sina led. Även den idén föll fort för mig. Jag tror de flesta själva kan lista ut varför. Jag väljer att peka på hur man gör fel när man använder det i ett politiskt syfte.

Det enda jag vill är att alla tänker ett steg längre ibland. Våga ta reda på alla fakta. Våga se om det finns en stor möjlighet att sjuka människor kan bli friska. Och ännu viktigare, tänk på att bakom alla tragiska händelser så finns det många inblanda. Det är offren, gärningsmännen, släkt, vänner, arbetskamrater, vittnen och så vidare. När man hänger ut människor i enda syftet att få visa peka finger åt ens politiska motståndare så kan man skada mer än man gör nytta.

Ta reda på om personen i fråga ens är en politiskt aktiv person. Varför annars bidra till att straffet inte får se som avtjänat. Och glöm aldrig, man kan sitta av tiden. Att sona brottet är en annan sak. Den enda som kan göra det är den som begått en felgärning. Denna person ska leva med sin handling resten av sina liv. Istället för att vara säker på att precis alla kommer att återgå i samma mönster, eller per automatik är genuint elaka och störda individer så ge folk en chans ibland.

Jag vet att det enda denna gärningsman vill nu är att få vara den allra bästa pappan till sitt barn han bara kan vara. De har mycket att ta igen. Samtidigt ska han leva med att han är orsaken till att någon förlorat sitt barn. Och han lever med det. Varje dag. Han kommer tror jag, sona sitt brott genom att få göra gott.

Ingen av oss kan veta vad som sker om 5 år. Kanske han insjuknar igen. Kanske drabbas jag eller du av en psykos. Kanske får vi alla vara friska och sunda hela livet. Vi kan aldrig veta.
Däremot kan vi alla bidra med sunt förnuft. Vara vaksamma på vår omgivning. Utan att hata eller hetsa.

Och som avslutning. Tänk på att ingen är oskyldig till att hänga ut varandra i politiska syften. Nationella blir det hela tiden. Så jag förstår att man gör samma tillbaka. Men ett fel legitimerar inte ett till.

 

 

16 comments on “Mina tankar om Mårdaklevsfallet.

  1. gandalfgra
    1 februari, 2013

    Om denne man begår nya våldsbrott och mördar igen….vem ska hållas ansvarig ? Det är den viktigaste frågan i detta..psykiatrin i Sverige har många våldsdåd på sitt samvete genom att de har släppt ut mördare i samhället igen..! 9 år är en alldeles för kort tid för ett dubbelmord..30+ år hade varit mer i samstämmighet med brottets art..!

    Sen har du rätt i att det inte handlar om vänster eller höger i sådana här fall..själv skulle jag aldrig ha släppt ut en sådan här man han har förverkat rätten att vistas bland andra människor..det är min personliga åsikt och den kommer jag aldrig att tumma på inte ens om det vore mina egna barn som begick ett sådant dåd..!

  2. Stef
    1 februari, 2013

    Tack för ett mycket bra blogginlägg!
    Som vanligt dyker det upp allehanda filurer som spyr ur sig felaktigheter. Till min vän, Gandalfgra vill jag fråga hur du vet att psykiatrin släppt ut många människor som begått nya mord? Du ska få lite fakta av mig: Det är oerhört sällsynt att en människa begår nya mord och ännu mer sällsynt är det att psykiskt sjuka begår mord. Den största risken du löper att bli mördad är i din hemmiljö.
    Dessutom är det så att i ett civiliserat samhälle är det inget brott att bli sjuk, därav att man har vård för människor som är så sjuka att de inte vet vad de gör.

  3. conny
    1 februari, 2013

    psykiska sjukdomar går inte att bota. Man kan hålla en felprogrammerad hjärna i schack med hjälp av psykoterapi, men då ska man ha i åtanke att terapin sker där den intagne finns, alltså på kliniken eller anstalten. När den intagne släpps efter flera år på psyket kommer han att möta en värld som helt skiljer sig från den han är van vid. Hans hjärna som svarat bra på terapin på anstalten har ingen beredskap för den verklighet den kommer att möta utanför murarna/grindarna.

    Ett annat sätt att hålla sjukdomen under kontroll är injektioner och/eller piller, men det botar inte. Man kan alltså inte bota en person från att återfalla i en psykos, man kan bara hjälpligt undanröja orsakerna som triggar igång ett destruktivt beteende. Att släppa ut en person som mördat någon pga av en defekt hjärna är alltid en chanstagning. En läkare kan aldrig med säkerhet säga att den intagne är så frisk att han kan släppas ut i frihet.

    Dessutom är det alltid vanskligt att avgöra om en person vid tillfället för brottet befann sig i ett psykotiskt tillstånd eller inte. Ingen kan alltså säga att en person dömd till sluten psykiatrisk vård är frisk efter 9 år av ”vård”. Det är alltid en svår avvägning om påföljden ska vara fängelse eller vård i såna här fall, och generellt gäller att Sverige har mycket låga påföljder för grova brott vid en internationell jämförelse. Detta faktum innebär att en potentiell brottsling i många fall kan kalkylera om straffvärdet och den personliga vinningen.

    En berusad person som väljer att ta bilen, även om vederbörande vet att det är fel men struntar i det pga att omdömet inte är som det ska pga alkoholen, ska denne dömas till vård eller fängelse? Det gäller alltså att avgöra om brottslingen vet vad han gör vi brottstillfället, och vet han inte det, och döms till psykiatrisk vård, så kan han inte vara frisk. Då är frågan om man kan bota en psykisk åkomma med samtal eller läkemedel. Mitt svar är Nej!

  4. Stef
    1 februari, 2013

    Nu hamnar vi på Nobelpris nivå. Så ingen psykisk sjukdom går att bota? Inte ens de akuta?
    Det är möjligt att det inte alltid går att avgöra om en person var psykotisk vid brottstillfället men i fallet med Mårdaklev-mördaren var det glasklart. Så glasklart att åklagaren aldrig överklagade domen. Ni som sprider skitsnack ska vara försiktiga för vad ni gör är att sprida rädslor och fördomar och hux flux har ni en anhörig som är drabbad och då är det försent.

  5. Stef
    1 februari, 2013

    Ett fyllo som dricker och kör ihjäl någon kan man jämföra honom med någon som plötsligt får struma? Eller får psykoser av mediciner? Osv.

  6. chto65
    1 februari, 2013

    Bra där! Och som sagt Gandalfgra måste du underbygga dina påståenden med lite fakta. Tror nog att många har en ”känsla” av att det förhåller sig på det viset att psykiatrin ”släpper ut” många som mördar igen. En bild delvis även skapad av media förstås. Man skriver ju inte om dem det gått bra för. Inget nyhetsvärde.

  7. gandalfgra
    1 februari, 2013

    @chto65

    Om det finns fakta över detta så lägg fram den…men jag betvivlar att det finns sådan forskning i Sverige för att även denna skulle visa på hur förbannat oansvarigt psykvården sköter sitt ansvar..precis s0om det är förbjudet att i Sverige forska kring kärnkraftens utveckling…samt föra fakta över invandringens alla negativa konsekvenser på det svenska samhället..! Allt som är ruttet i Sverige ska begravas….ingenting av stanken ska få komma till ytan jag spyr snart..av allt förbannat hemlighetsmakeri kring allt som makten vet har gått galet men vill hålla käft om…alltså ingen forskning inga reportage..ingen kunskap allt ska vara med locket på PK-ism…! Ruskigt störande…!

    Lägg fram fakta själv som stöder era påståenden men det kan ni inte göra heller för det finns ingen forskning, för den forskningen ”är ej sanktionerad” och om den vore det skulle den visa på det jag säger…! Det är därför den är förbjuden att forska på….ingen vill ta i skiten med tång ens…fy fan..vad dåligt och fegt det är..vad är det som är så farligt med sanningar.!?!

    Vänstern vet för dom är mästare på att undanhålla fakta om otrevligheter som inte stämmer överens med deras ideologi…deras drömvärld…sjukt var ordet…!

  8. conny
    1 februari, 2013

    Man måste skilja på psykologi och psykiatri. De flesta har väl då och då gjort eller sagt något som om de fått lite betänketid, inte skulle sagt eller gjort, och det är normalt. Men har någon en utvecklingsstörning, som inte på något sätt inkräktar på intelligens eller andra mentala funktioner, så kan denna störning triggas igång vid speciella situationer, och vederbörande kan hamna i en sk psykos. Det är detta som gör det så svårt att döma eller vårda såna personer.

  9. chto65
    1 februari, 2013

    Trodde det var du Gandalfgra som kom med påståendet om att psykiatrin har många våldsdåd på sitt samvete. Ansvaret måste väl ligga på dig att visa belägg. Inte mig. Jag har inte kommit med något påstående mig veterligen.

  10. gandalfgra
    1 februari, 2013

    Om det inte finns forskning på området hur ska jag då kunna visa fakta…det är för att det är obekvämt som det inte forskas på detta…är det svar på din fråga eller klarar inte din hjärna att processa…!

  11. Vilnius
    1 februari, 2013

    Jag har själv haft en psykos och blivit inlagd på psyket av polis. Som tur var gjorde jag inget brottsligt eller ens skadligt för någon, utan var bara väldigt, väldigt paranoid och trodde folk var ute efter att mörda mig och att jag var förgiftad eller drogad.
    Detta är 6 år sedan nu och jag har aldrig haft psykiska problem före eller efter detta, så visst går det att bli av med sånt. MEN vem vet om en försäljare kommit i det tillfället jag var som mest paranoid och trängde sig in och ville visa sin produkt? Eller Jehovas Vittnen? Nu hade jag ju naturligtvis inte öppnad dörren då, men betänk om man inte kan dra sig undan när något sådant inträffar?

  12. chto65
    1 februari, 2013

    Nej, men du kommer ju med ”fakta” när du säger ATT psykiatrin blabla… Har du lite svårt med att förstå vad du själv skriver kanske. Du har ju inte något som helst belägg för det så lägg ner. Din utgångspunkt är dina egna känslor och någon slags dunkel och konspiratorisk föreställning om hemlighetsmakeri och mörkläggning. Du kommer med en rad svepande generaliseringar om än det ena och än det andra. Vänsterspöket är ju också bekvämt att dra till med när det saknas rationella argument.

  13. conny
    1 februari, 2013

    Under en uppföljningstid på i genomsnitt 6 år återföll drygt hälften av de rättspsykiatriskt undersökta i någon typ av brott, 37 procent återföll i våldsbrott. Källa: Institutionen för Klinisk Neurovetenskap, Programområde Social- och Rättspsykiatri,
    Karolinska Institutet, samt Centrum för Psykiatriforskning (CPF)

    Det här är alltså personer som man har bedömt vara i behov av psykiatrisk vård, såvitt jag förstår, och i den gruppen är alltså återfallsfrekvensen hög, eller mycket hög. Undersökningen säger dock ingenting om huruvida de varit intagna på institution eller ej. (min anm.)

    Lite information kan aldrig skada, även om den kanske inte är helt relevant för diskussionen.

  14. Christina
    2 februari, 2013

    Nu får man ju skilja lite på sakerna. Återfall i brott är endast relaterade till missbruk alternativt personlighetsstörningar. Det finns naturligtvis också icke rehabiliterade människor, med pågående sjukdom, som återfaller i brott. Detta handlar de facto om en psykiskt frisk människa med dokumenterad friskhet sedan ansenlig tid. Således anser jag återfallsrisk till 0, liksom i samtliga liknande fall.

  15. Tezz
    11 september, 2013

    Jag bodde på Ätradalen och hade turen att jag var på rymmen när detta hände….
    Daniel dödade men det var inte två kollegor, han dödade en av de inskrivna flickorna, en personal och försökte döda ytterligare en inskriven flicka..

  16. gandalfgra
    11 september, 2013

    Hej du skriver ”Pedofiler är tillsammans med människor som på andra sätt skadar barn rödmarkerat på min moraliska kompass.”

    Hur går detta ihop med din syn på Muhammed och Aishas giftermål när hon var 6 år och att äktenskapet fullbordades när hon var 9 år. Islam fortsätter idag med barnäktenskap och ingen gräns verkar finnas för hur långt islam verkar vilja följa sin skapares exempel eftersom ”pedofeten” är den mest perfekta människan som någonsin vandrat på den här jorden och höjd över all kritik.

    Kan du kritisera islam för det..? Det borde du kunna eftersom du är i din rödmarkering…det är ju ändå 1,3 miljarder människor som säger sig följa denna ideologi/religion.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 1 februari, 2013 by in Okategoriserade.
%d bloggare gillar detta: