Tankar åt alla håll & kanter

Är förnuft för mycket begärt?

En ideologisk kärlekshistoria med okänt öde.

 

Att vilja berätta är en konst. En konst som kräver både skicklighet och tid. Mer tid faktiskt, än något annat. För att kunna berätta måste man ha en story. Att hitta en sådan kräver tid. Och tålamod. Beroende på vad man vill berätta om så krävs det lite skilda saker för att det ska ta form. I mitt fall har det uteslutande handlat om att bygga förtroenden. Under resans gång tar man två steg fram, och sen raskt tre tillbaka. Det sliter. Men i slutändan är det värt allting. Hoppas jag.

Ni ska få ta del av en betydligt kortare version av ett möte med två människor som delar en historia. Deras berättelse är en liten del i något mycket större. Men den är värd att berättas.

Morgonluften är kylig. Än har inte den första snön kommit tack och lov, men man känner tydligt att den ligger där och ruvar. Snart täcks träden av ett gnistrande vitt täcke och plogbilarna får köra skytteltrafik i ren panik. Samma visa varje år när första snön tar oss på sängen. Trots att vädergubben på TV förvarnat oss. Jag ser fram emot vintern i år. När jag går utmed ån i den lilla staden jag är på besök i föreställer jag mig att det är riktigt vackert här alla årstider utom just idag. Inga löv på träden, gyttjig mark och människor som gömmer sig i sina jackkragar. Man skyddar sig mot något som inte går att ta på. Något som inte kommit riktigt än. Men man vet att det finns där.

På samma sätt som vi skyddar oss mot vinterns kyla så försöker vi skydda oss mot saker som sker runt omkring oss. Vi vet ibland inte riktigt vad det är, ibland vet vi men vi vågar inte ta på det. Vi stoppar våra huvuden långt ner i värmen som jackans krage erbjuder. Värme och inskränkt synfält. Då har vi det ganska bra.

Sverige har blivit kallt.

Europa har blivit ännu kallare.

Den största kontrasten vi har till mörker och hat är ju kärleken. Jag väntar tålmodigt på att paret som ska prata om kärlek med mig ska dyka upp. Medan jag står där vid vattenkanten och fryser så får jag ett sms. “ Vi är på väg, vi blev bara lite sena. Vänta. Gå ingenstans. Kram” Det är en lättnads suck jag drar tyst för mig själv. För jag var orolig att de skulle backa ur och då hade min resa varit bortkastad. Men det var en risk väl värd att ta. Nazisten som älskar judinnan. Den historien måste man få lyssna till.

Min inre bild av dem är faktiskt inte stereotypisk. Jag har fått lära mig under resans gång att saker idag inte alls är som man tror. Så när jag ser det unga paret komma småspringande fram så blir jag inte förvånad när killen inte har rakad skalle, kängor med tåhätta och bombarjacka. Han är som tagen ur vilken dressman-reklam som helst. Hon matchar honom perfekt.

Efter den sedvanliga lite trevande hälsningsproceduren så går vi till ett fik för att få värma oss lite och hittar ett där vi kan sitta ifred. Utan att de andra fikagästerna kan höra vad vi pratar om.

Även fast jag redan känner till deras historia ganska väl så blir det något helt annat att höra dem berätta om den själva. Den blir verklig. Jag fångar upp deras kroppsspråk och de små till synes obetydliga gesterna och blickarna de ger varandra när de tillsammans berättar. Den ene fyller i den andres ord som ett par som varit gifta i all evighet. Jag blir stundvis lite avundsjuk på den kärlek de så tydligt visar varandra. Kommer på mig själv med att le i smyg. Jag vill ogärna förstöra detta fina genom att ställa de frågor jag kommit för att få svar på. Men jag måste.

– Förklara, hur är det möjligt att någon som kallar sig för nazist kan bli kär i en judinna.

Hans blick faller ofta ner i bordet när han ska berätta. Att han skäms är tydligt. Det är flickvännen som istället manar på honom. Ger honom sitt stöd att berätta.

– När vi träffade varandra visste jag inte att hon var judinna. Hon har ju ett vanligt efternamn. Hon visste ju inte heller att jag var som jag är. Inget man slänger ur sig direkt på första dejten. Man är ju så mycket mer än bara sina åsikter eller hur? Skit samma, kort och gott. Vi träffades och vi blev tokkära. Allt var så perfekt. Tills saker och ting började komma fram. Hon hade inga större problem med att jag hyste åsikter som är delvis nationalsocialistiska. Jag kallar mig själv inte för nazist. Jag är i utkanten av NS kan man säga. Även fast hon inte delar dem med mig, så blev hon inte hysterisk. Det var det enkla för sjutton. Jag såg efter en tid att hon mådde dåligt och hade något hon ville berätta. Satt långt inne.
Hon tar hans hand och lägger sitt huvud mot hans axel och blundar. Det går inte att undvika att se hur svårt detta är för dem båda.

– Till slut kom det fram. Hennes familj är av judisk börd. Ingen av hennes familj lever och lär efter judendomen. De har även bytt efternamn för att underlätta vissa saker. Hon har aldrig blivit uppfostrad eller levt på något annat sätt än som vilken annan typisk svensk tjej. Men, ändå. Hon är judinna. Det kommer vi inte ifrån. Den dagen ställdes allt på ända. Jag klarade inte av att ta in det hon berättade. Slet ihop mina saker och drog. Höll mig borta i flera dagar. Slets mellan det jag tror på och min kärlek till henne. Det var de värsta dagarna i mitt liv.

De berättar om den känslomässiga berg och dalbana de tvingades genomlida under en rätt lång tid innan de kom fram till det enda riktiga beslutet. De skulle ge sin kärlek en chans. Två mogna människor, från två världar som egentligen inte borde gå att sammanföra. Tycker man.

Jag ställer frågan om hur hans vänner inom rörelsen tagit detta. Så pass mycket förstår jag att det inte kan ses som något annat än som förräderi. Tungt ord, men mildare än så kan jag inte beskriva det. Det är stor skillnad på att vara nationalist enligt Sverigedemokraternas normer mot att vara rasideolog, ännu större skillnad om man är nationalsocialist.

– Det har tack och lov varit ett mindre bekymmer. Eller mindre är väl fel ord att använda. Jag har ju svikit dem, fast de är förhoppningsvis inte medvetna om det. Inte alla men det finns några som nog förstår. Jag har aldrig varit engagerad organisatoriskt. Aldrig betalat en medlemsavgift eller lovat något. Hade jag varit det så hade mitt beslut blivit annorlunda. Då hade jag lämnat henne. Utan att tveka. Det kan jag säga utan omsvep. Jag är i rörelsen ögon ingen. Inte någon man skulle vare sig sakna eller minnas. Jag är bara en del av den. Eller, jag var.

Han vill inte gå in på mer detaljer om sin roll inom rörelsen. Jag respekterar det. Det är tydligt nog hur han lider av det han kallar svek mot sina ideologiska vänner.

Ju längre vi talar om detta, desto mer glider det unga paret ifrån varandra. Den kärleksfulla gesten med huvudet mot axel har bytts ut ryggar som rätats upp och blickar som blivit aningen mörkare. Jag tittar på henne och frågar rakt på sak, utan att linda in det, hur hon känner sig exakt just nu.

– Alltså. Fan. Jag har ont i magen. Jag hör ju hur han jag älskar går sönder på något sätt när han berättar för dig. Jag har ju tagit ifrån honom det han verkligen tror på. Kvittar att han älskar mig så mycket att han offrat en stor del av sig själv. Äh. Jag kan inte förklara.

Hon reser sig upp och går iväg för att hämta mer kaffe.

– Hon mår inte så bra. Det gör ont i henne. Men jag tror du hajar varför?

Det känns svårt att fortsätta att ställa frågor. Jag känner att det är på sin plats att avsluta samtalet. Jag har rört upp betydligt mycket mer än de själva var beredda på tror jag. Det är bara en fråga kvar som jag känner att jag måste få ställa.

– Framtiden? Kommer ni att skaffa barn?

Båda tittar på mig och säger i mun på varandra: Nej. Barn är inget vi två ska sätta till världen. Tillsammans.

Det är med vemod i hjärtat vi skiljs åt för denna gången. Kanske får jag chansen att träffa dem längre fram, för jag vill veta vart denna livshistoria ändar. Sådan kärlek, så många uppoffringar men ändå känns det lite som om det som borde segra kommer att förlora. Kärleken mellan två människor. Jag vill visa er på att alla är människor. Förmögna att älska. Förmögna att offra sig. Lika väl som de flesta av oss har en bild helt klar av vad som är det bästa för samhället. Och om kärleken inte kan få oss att ändra uppfattning så vågar jag påstå att hat och hot om straff för att man tycker annorlunda aldrig kommer att vara lösningen. 

 

 

 

3 comments on “En ideologisk kärlekshistoria med okänt öde.

  1. conny
    6 januari, 2013

    Egentligen borde jag väl inte yttra mig i det här sammanhanget, eftersom jag inte har den minsta aning om hur man definierar en jude. Jag har sett och läst mycket om judar, men absolut ingenting som beskriver judar har framkommit. Jag har också frågat människor hur man definierar en jude, när frågan dykt upp, men inte en enda människa har kunnat lämna något svar på vad en jude är och står för. Eftersom judar beskrivs som just judar så måste det väl finnas nåt som skiljer dem från t.ex mig, som inte har nåt till övers för nån religion, om det nu är religionen som definierar judar. Vad är det i så fall i judarnas religion som skiljer sig så mycket från den svenska tanten som går till kyrkan på söndagarna?

    Nazisterna i 30-talets Tyskland såg ner på judarna, och ett otal dokumentärer har visats i svensk tv om judeförföljerserna, men inte heller där har man kunnat förklara vad det är i judendomen som skiljer dem från t.ex nazisterna själva. Varför har folk som brukar skriva och prata om judar så svårt att förklara vad det är i judendomen som är dåligt, eller farligt?

    Utan att gå på djupet om religiösa människor, så finns där en otrygghet i grunden, men om man inte kan definiera en jude utifrån religiösa kriterier, vad är det då som utmärker en jude. Ibland hör man att judar styr en stor del av världsekonomin, och då är frågan om det är bra eller dåligt. Om det är dåligt så måste det ju finnas nåt i juden eller judendomen som vi bör vara rädda för, och då blir följdfrågan, vad är det i så fall.

    Kommunister kan man lätt definiera. Det är – för att göra beskrivningen enkel – människor som vill att allt ska kontrolleras av staten, men hur definiera judar? För mig är judar människor som ibland klär sig på ett roligt sätt och har sina speciella seder, och så länge ingen kan förklara vad en jude är så kommer judar för mig att vara just det.

  2. Lennart
    11 januari, 2013

    ”Den är jude som är av judisk mor född.”
    Detta hörde jag för många år sedan och vet inget om sanningshalten i det.

  3. ReGoGeR
    20 april, 2013

    Conny, judenheten är en etnicitet, judendomen är religionen.
    Religionen kretsar väldigt mycket kring etniciteten och diverse imperativ att bevara och främja den, föreslår att du söker upp vad Talmud eller Torah har att säga om judar och gojer (icke-judar) och vad den ger för förslag och riktlinjer för hur dessa bör förhålla sig till varandra, då förstår du varför judendomen kan vara farlig även i liberal form, som ovan nämnda familj.
    Den judiska etniciteten ärvs på mödernet, alltså skulle detta parets barn betraktas helt och fullt som judar. Forskare har även funnits genetiska markörer i mitokondriellt DNA (som ärvs på mödernet) som stöder tesen.
    Halv- eller kvartsjudar kallas de som haft fäder och farfäder som varit judar eller halvjudar, varefter de upphör att räknas som havande judiskt påbrå efter ca 3 generationer av ickejudiska mödrar.

    Oavsett vad det är för religion de följer – och just judendomen har en del sjuka inslag i sin traditionella form såsom att könsstympa små pojkar och tortera ihjäl djur – är det helt enkelt inte acceptabelt att ett främmande folk (för de själva och genetisk vetenskap definierar judar som etniskt skilda från européer även om vissa bland dem har våra drag) äger makten över media eller bankerna i Sverige eller något annat land som inte är judiskt, det strider på alla sätt mot de nationalistiska principerna om självbestämmande och suveränitet.
    Alltså: Så länge ett främmande folk handhar makt och inflytande i ett land strider det mot målet med all form av äkta nationalism, att folk ska styra sina egna länder i fred.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 6 januari, 2013 by in Okategoriserade.
%d bloggare gillar detta: