Tankar åt alla håll & kanter

Är förnuft för mycket begärt?

Jag orkar inte heller jobba i en korvkiosk.

Nu hyllas nån journalist på en lite lokaltidning för hans duktig gräv av främst sina kollegor. Jag har än inte sett en enda journalist som ifrågasätter det pressetiska i att lämna ut vad som i praktiken skulle kunna vara Jonny Skalins medicinska journaler. Däremot vanligt folk reagerar kraftigt på detta privata utlämnandet. Det gör även jag. Av personliga skäl.

Jag är sällan personlig på min blogg. Mitt privata liv har få med att göra. Men så sker det ibland saker som gör mig upprörd som simpel vanlig privatperson. Och ibland kan min historia ( förhoppningsvis ) bidra till ökad förståelse.

Jag har alltid haft tusen bollar i luften. Men en dag år 2000 tror jag det var så gick luften ur mig. Blev sjukskriven i ca 8 månader men kände att nu får det banne mig vara nog. Började läsa på komvux, älskade det innerligt. Jag är ju en sån där vetgirig människa. I Februari 2001 satte jag mig i soffan och kunde inte resa mig upp därifrån. Jag drabbades igen av utmattningssyndromet.

Den här gången skulle det ta oerhört lång tid innan jag började må bra igen. Varje dag var en kamp. Först och främst kom min son. Den lilla energi jag lyckades frammana gick åt att se till hans behov. Jag sov hela dagen när han var i skolan för att orka duscha och vara en medveten mamma när han kom hem.

Jag hade tur i oturen. Jag fick vara sjukskriven för på den tiden förstod man saker på ett annat sätt. Jag fick tid på mig att återhämta mig. Nu pratar vi inte om en månad eller två. Vi pratar år.

Det svåraste var att inse att jag aldrig mer skulle bli den jag var innan. Min hjärna fixar inte stress, den stänger av all onödig information. Vilket leder till att mitt korttidsminne var helt åt helvete på ren svenska. Man undvek alla situationer där man tvingades till en rad olika intryck som hjärnan skulle bearbeta. Jag tvingades att gå från att vara social till osocial. Allt för att se till att min tillvaro blev så fri från stress och intryck det bara var möjligt.

Precis så verkar Skalins liv också ha sett ut.

När man lider av detta enormt handikappande syndrom så möts man ofta av misstänksamhetens ögon. Folk som själva inte varit drabbade kan inte sätta sig in i hur det funkar. Man väljer sina strider, man jobbar kanske en dag och sen tvingar kroppen en att vila i ett dygn. Man kan inte styra det. Man kan även ladda för en intensivare period, bara man vet att man där efter får återhämta sig. Visst låter det klent? Men så är det, och det innebär ett lidande som är obeskrivligt.

Jag valde att för de flesta skylla på taskig rygg. Då kunde de bättre förstå att jag vissa dagar inte orkade hänga med på en fika på stan eller något annat socialt och trevligt.

Med en stenhård vilja och bestämdhet av att jag skulle ta tillbaka mitt liv så gick det framåt. Småsteg hela tiden. Varje gång man märkte en förbättring i hjärnans förmåga att hålla fokus och sortera intryck utan ett utmattande kaos som resultat var värt att ta fram skumpan.

Mitt liv fungerade till slut väldigt bra. Men det tog 10 år av mitt liv. År som jag skulle kunna ha lagt på att utbilda mig istället för att träna upp mitt minne och lära om saker jag glömt.

2008 blev jag utförsäkrad. Jag trodde faktiskt i min enfald att det var av godo. Jag var ju redo för livet! Surt var det att bita i äpplet när man insåg att riktigt så var inte fallet. Men ut och jobba skulle man. Och jag gjorde det så gärna, för jag vill tjäna pengar. Jag vill så mycket.

Jag har idag hittat det som funkar för mig. Jag bestämmer mina egna tider och mitt omfång. Är jag slut en dag så kan jag vila, för att i nästa dag ge 110%. Precis så var det nog för Skalin också. Han hittade något som fungerade. För honom var det det politiska arbetet, som man faktiskt till många och mycket kan styra. Inte som att gå och jobba 7-16 måndag till fredag. På så sätt tränar man upp orken och förmågan att inte stressa sönder den skörhet man nog för alltid kommer att bära på. Men det går. Alla har olika saker som funkar. Tyvärr kan jag inte leva på det som funkar för mig.

Så får jag läsa denna artikel där man hänger ut hans sekretessbelagda sjukdomshistoria. Den som lämnade ut den ska skämmas, och journalisten som skrev den ska fundera över vad etik och moral för honom innebär. För detta är inte journalistik, det är ett fult sätt att försöka få en människa som haft det jobbigt att framstå som en lögnare och fuskare.
JAG känner mig som en lögnare och fuskare om jag ser på mitt egna liv med de ögon som journalisten använt när han skrev sin artikel. Och med de ögon som andra journalister använder då de hyllar detta så kallade gräv.

 

9 comments on “Jag orkar inte heller jobba i en korvkiosk.

  1. Linda
    19 december, 2012

    Bra skrivet. Jag blev själv äcklad av vissa journalisters kommentarer på twitter. Allt från att fler borde granska politikers hälsa till en Sveriges Radio-anställd som skrev ”Snygg grävt av ST om Skalin”

    Politikers sjukdomshistorik borde lämnas utanför journalistisk granskning.

  2. Camilla
    19 december, 2012

    Håller med dig. Sen blir iaf jag bekymrad när jag ser kända journalister okritiska hyllande till den här artikeln om Skalin. Inte en enda reflektion över det etisk i att lämna ut dessa uppgifter, inte en tanke på vad effekten blir för dem som är drabbade av exakt samma sak eller likväl andra sjukdomar.

  3. avgå alla (@avgaa_alla)
    19 december, 2012

    Men sakta i backarna nu. Det hela framstår som oklart.

    Skalins arbetsförmåga ska ju bedömas relativt gällande sjukförsäkringsregler under de där åren.

    Det är förstås omöjigt att bedöma om han var arbetsförmögen eller inte. Det är inte diagnosen i sig som avgör, utan arbetsförmåga. Exakt vilken diagnos han har /hade vet vi inte heller. Det är oväsentligt.

    Det framkommer att tjänstemän på FK har reagerat på att han utfört politiskt arbete under sjukskrivning. Exakt under vilken period,vilken omfattning och om han då var arvoderad av kommunfullmäktige är lite oklart. Liksom huruvida han var sjukskriven deltid eller arbetstränade på den där korvkiosken.

    Men FK hade reagerat. Varför? För att dom ska tillämpa regelverket. Så illa är det.

    Det finns andra praxisfall kring sjukdom i FKs mening och politiskt ideellt arbete.

    Man ska alltså ta det lite lugnt med slutsatser här. Oavsett diagnos.

    • Camilla
      19 december, 2012

      @avgåå_alla Du verkar missförstå syftet med min text, Den påstår inte att han inte kan ha fuskat. Den ger däremot en bild av hur det faktiskt kan vara utan att man för den skull är en fuskare. Samt ger en jävla fet spark till en usel journalistik.

  4. Mats Blom (@mobproduktion)
    19 december, 2012

    Det intressanta är att Expo, som av regimmedia och sjuklövern getts tolkningsföreträde att avgöra vad som är politisk extremism, lyfter fram denna nyhet då de i sin styrelse har Mona Sahlin, den socialdemokratiska politikern som myntade uttrycket att ta en ”time-out”, något som inte existerar enligt riksdagskansliet men som innebär att man plockar ut sitt månatliga arvode utan att vara i tjänst.

  5. Linda
    19 december, 2012

    Jag skulle tro att det är någon på försäkringskassan i Sundsvall som läckt. Det borde endast vara de och Skalins vårdcentral som har dessa uppgifter.

    Sundsvalls Tidning har hänvisat till uppgiftslämnaren meddelarfrihet men
    enligt försäkringskassans hemsida så gäller inte personalens meddelarfriheten vid uppgifter om personers hälsa.

    Även på Vårdguiden står att tystnadsplikten och sekretesslagen gäller all sjukvårdspersonal och att man kan straffas om man lämnar ut uppgifter om patienters hälsa.

    Så oavsett var läckan kommer ifrån så borde den inte skyddas av meddelarfriheten.och därmed är det lagligt att efterforska källan.

    Skalin borde göra en anmälan. Det borde vara lätt för försäkringskassan och hans vårdcentral att kolla upp vem som nyligen varit inne i hans journal.

  6. Tommy
    20 december, 2012

    Att vara journalist i dagens Sverige måste vara absolut det smutsigaste arbete jag kan tänka mig! All heder har ju helt runnit av dem………

  7. Robert
    31 januari, 2013
    • Camilla
      31 januari, 2013

      Jag såg det precis. Bra. Nu är det bara dags att be honom om ursäkt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 19 december, 2012 by in Okategoriserade.
%d bloggare gillar detta: