Tankar åt alla håll & kanter

Är förnuft för mycket begärt?

Förtroendekapital är A och O vid bevakning av extrema grupper.

Vi lever i en tid då mycket förändras. Och det mycket snabbt. Vi blir allt fler från olika kulturer i de flesta Europeiska länderna. Vårt medvetande om hur vissa saker vi tidigare inte tänkt på kan kränka och förminska andra människor ökar. Många försöker så gott de kan att ta minoritetsgrupper i försvar och verka för att vår attityd ska förbättras. Det går dock inte smärtfritt. Allt fler verkar ha tappat tålamodet och sluter upp i den grupp som fått benämningen “ vita, kränka män mitt i livet”

För mig har det alltid varit viktigt att se människorna bakom åsikterna. Och ännu viktigare har det varit att förstå vad som driver dem, att veta och förstå skiljer sig avsevärt.

De högerextrema grupperna växer. Nationalistiska grupper växer. Även nationalsocialistiska grupper växer. I folkmun kallat nazister om någon skulle sammanblanda nationalsocialism med nationalism.

I Sverige har vi tillsatt en statlig utredning som ska kartlägga dessa grupper. Man ska även med hjälp av bland andra Anna-Lena Lodenius skapa en bild av vad som är orsaken till att människor dras till dessa organisationer. Vi har även Expo som anses vara experter på dessa människor och rådfrågas väldigt ofta. Detta är mycket kunnigt folk, det ska ingen ta ifrån dem. Jag önskar själv ofta att jag hade hälften av deras samlade information om denna värld.

Igår la den ledande nationalsocialistiska organisationen vi har i landet upp en brevkonversation på sin hemsida mellan Anna-Lena Lodenius och Pär Öberg. Kortfattat så bad Lodenius SMR ( Svensk motståndsrörelse) om hjälp inför den statliga utredningen. Hon ville att de själva skulle berätta om hur man t.ex. rekryterar personer till organisationen. Öbergs svar var helt väntat och var enkelt återgett kalla handen till henne.

Hej, 
Jag håller på att göra en sammanställning som rör extremnationalistiska grupper, eller vad vi nu ska sätta för etikett på organisationer och partier av er typ (öppen för förslag). Det är för en statlig utredning, och den fråga som jag ska försöka besvara i min text är vad som lockar, varför går människor med. Vad är det som ni erbjuder helt enkelt och som väger tyngre än samhällets ofta fördömande inställning. 

Min fråga är om det finns någon som kan tänka sig att träffa mig nu i december och tala om detta.

Jag vill betona att jag inte kommer att nämna några namn i texten och materialet ska inte heller användas i medierna eller i något annat sammanhang. Ni får gärna läsa det jag skriver och komma med synpunkter. Hör gärna av er om ni har fler frågor kring syftet och vad jag är ute efter.

hälsningar

Anna-Lena Lodenius”

Öbergs svar:

Hej, Anna-Lena!
Frågan lyder alltså om vi vill medverka i en statlig utredning där vi ska förklara detaljer om hur vi rekryterar. Detaljer som då självklart kommer användas för att försöka stoppa vår rekrytering. Det känns väldigt konstigt att du överhuvudtaget bemödade dig med att fråga oss. Hur dumma tror du egentligen att vi är?

Du har aldrig varit ute efter att förstå vad vi vill och tycker, utan snarare på lömskaste sätt försöka motarbeta vår ideologi. Du vill inte ha en öppen debatt utan fortsatt åsiktsförtryck. För oss är det skrattretande att du blir titulerad ”nazi-expert”. Vad vet du egentligen om vår ideologi? Både du och dina kompisar på EXPO är svurna fiender till nationalsocialismen och ni kommer aldrig att ge något som ens liknar en nyanserad bild av situationen.

Du blir uppenbart betalad av den borgerliga regimen för att springa deras åsiktsförtryckarärenden. Det är kanske dags att fundera på hur du tjänar dina judaspengar. Samhällsförändringar är på väg.

Svenska motståndsrörelsen

Pär Öberg”

 

Jag tycker att Lodenius gjorde helt rätt som bad dem om hjälp. Så länge man inte förväntat sig något annat än ett hånskratt från Motståndsrörelsen. Har man minsta lilla förståelse för denna organisation så vet man att det är bortkastad tid att ens tänka tanken att de skulle ställa upp på något liknande. Anledningen är inte svårbegriplig eller komplicerad. Man har inget förtroendekapital sinsemellan.

I somras/ tidig höst fick jag möjligheten att på nära håll, men ändå utanför, följa SMR under en mycket intensiv period. Samlad länkläsning finns här. Det krävdes en hel del av mig under den tiden. Jag fick ställa mina egna åsikter åt sidan för att kunna se med nyktra ögon på det som skedde, jag fick även krossa en del av mina fördomar. Med andra ord en oerhört lärorik tid. Det som blev mest tydligt för mig som går att sammankoppla med den artikel jag nämnde nyss var att väldigt många människor tyckte och skrev om Motståndsrörelsen. Och jag fick med egna ögon se hur man utan att blinka ändrade en del saker som var fakta för att de nog inte riktigt passade bilden av monstren man anser att alla nazister är. Det var allt ifrån små detaljer till stora.

Jag valde då att vara helt ärlig. Trots att det gällde människor som lever efter en ideologi som är främmande för mig själv. Jag tror och hoppas att jag för min nyktra syn och modet att berätta om det byggde upp just det Lodenius och Expo aldrig kommer att få. Förtroendekapital. Jag har fått uttalande från dem när jag bett om det, jag har fått intervjua Pär Öber och jag har fått kalla handen när jag frågat om saker de anser att jag inte har att göra med.

Priset för detta har varit att folk kallat mig nazist, frågat mig om jag bytt sida, hävdat att jag gör detta för att få nån form av sexuellt umgänge i utbyte, sagt att jag skulle hitta på och även rent ut uppmanat mig att sluta skriva om dem på mitt sätt eftersom det förstör bilden av ondskan själva som andra anser är den viktigaste biten i belysningen av dem.

Jag kommer aldrig att ändra på mitt sätt att skriva eller agera mot dem jag skriver om. Vare sig det är SMR , SvP , NU eller SD.

Vet ni varför? Jo, för att vi lever i en tid då dessa växer. Även om fakta om vad historien bär med sig är oerhört viktigt så är det lika viktigt med att vara ärlig och rättvis. Människor idag har ett allt lägre förtroende för journalister. Man kan på egen hand med enkelt tryck på en tangent eller genom att delta i en demonstration själva se vad som händer och sen jämföra med vad journalister och experter påstår. Fallerar man då och far med uppgifter som inte är samstämmiga med vad som faktiskt skett blir det kontraproduktivt. Och vill man ha koll på vad som drar människor till extrema grupperingar måste man ha ett samarbete med dem. Det krävs väldigt lite för att uppnå det.

1. Förståelse

2. Ärlighet.

3. Förmågan att sätta sina egna åsikter åt sidan.

Detta gäller så klart inte dem som aktivt vill motarbeta deras tillväxt, jag pratar enkom om dem som i text vill berätta om vad som sker i samhället. Detta är även något våra TV-soffor ska tänka på. Likväl alla skolor och företag som köper in föreläsningar. Ofta fattas mycket stor kunskap. Tyvärr är allt för många experter och journalister drivna av sitt egna personliga agg och avsky mot denna typ av ideologier.

Det är och förblir få som kommer att kunna beskriva dessa grupper utifrån ett nyktert perspektiv. Vilket jag förstår orsaken till. Man får göra som man vill. Så länge man är medveten om att en dag kanske den kunskapen kommer till användning.

Glöm aldrig att varje medlem i dessa grupper är människor. Precis som vi andra är. Och idag är det rätt stor chans att din granne sympatiserar med någon av dem, utan att du ens skulle ana det. Tänk på det.

 

 

3 comments on “Förtroendekapital är A och O vid bevakning av extrema grupper.

  1. Kim
    15 december, 2012

    Bra skrivet. När det gäller SD som dock skiljer sig från utomparlamentariska partier med inriktning på ras blir det ofta så att många blir just sverigedemokrater själva. Därför måste journalister drivas av hat när de ska granska SD för att skydda dem mot att bli ”smittade”. Då skulle de nämligen sätta hela sin karriär i risk.

  2. annalenalod
    4 februari, 2013

    Du såg mitt svar som avslutade diskussionen?

    ”OK,Du svarar egentligen som jag trodde att du skulle göra.
    Men eftersom jag till skillnad från dig tror på ett öppet demokratiskt samhälle måste jag ändå ställa frågan.Men det är väl helt följdriktigt att du svarar nej. vänliga hälsningar etc”

    Jag frågade, inte för att jag ens ett ögonblick trodde att de skulle svara utanför att det i min värld är det enda riktiga och korrekta att fråga. Hade någon ställt upp hade jag behandlat den personen som jag behandlar andra som jag intervjuar: låtit dem läsa vad jag skriver om de önskat det, försökt återge vad de sagt så korrekt som möjligt etc.
    Jag har intervjuat många genom åren som är med i den här typen av organisationer. Jag försöker att behandla människor korrekt. Den som medverkar bidrar till att en del missförstånd kan rätas ut, det blir oftast bättre texter. Alla vill förstås inte att det som är sant ska publiceras, men det är ingenting speciellt för nazister.

    Du sätter fingret på en intressant fråga: Hur nära kan man gå den man intervjuar utan att förlora sin objektivitet? Vet du när du ger deras färgade syn på saker och när du faktiskt får veta hur det är? Hur vet man det? Står man för långt bort och vägrar att möta någon, se saker med hans/hennes ögon, får man ingenting veta. Går man för nära ställer man inte de svåra, obehagliga frågorna (och får kanske inte heller göra det, som du ju själv ger exempel på).

  3. Camilla
    4 februari, 2013

    Helt rätt Anna-Lena. Det är alltid en avvägningsfråga. Mycket beror på vad man vill få fram. Tyvärr måste man ofta välja en inriktning. Det finns de som enbart vill fokusera på det som är vad man kan kalla belysning om det negativa. Andra vill av olika skäl lyfta fram det positiva. Eller så vill man som i mitt fall försöka få fram vad som sker här och nu. Självfallet skulle jag aldrig ha fått delta i Bollnäs på så nära håll om jag hade skrivit flertalet texter i den typ som Expo gör. Jag har inte det behovet, eftersom just Expo finns.

    Du är en av dem som jag iaf anser är hederlig. Du är rättvis. Gillar ditt jobb. Det hoppas jag att du vet?

    Däremot så kan man stå dessa människor väldigt nära utan att tappa fokus. Det gäller att man från första början har klargjort vart man själv står, vad man har för syfte och vad man kommer att skriva om. Risken för att bli färgad är när man blir privat. När man blir vänner på riktigt. Många tror att jag har en sån relation med en del, vilket jag inte har.- men provocerar gärna- skilda saker.

    Man behöver inte skriva om varje enskild individ i tex SMR som är dömd för något för att vara objektiv. Man kan beskriva vad de gör och vad deras mål är. Oftast får man gissa sig till det, men om man lyckas visa att man inte förvränger det de berättar till nåt som lockar fler läsare så berättar de själva. Sen är det upp till var och en att vid sidan om dubbelkolla och källgranska. För självklart har alla sina egna agendor.

    Hade jag haft ett förflutet som granskare av denna miljö hade jag aldrig någonsin kunnat etablera en kontakt med någon av dem. Men det är nya tider och nya samarbete inleds.

    Jag tycker AnnaLena att du visade på kurage när du tog den kontakten. Många andra hade bara tyckt utan att gett dem chansen att få svara.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 15 december, 2012 by in Okategoriserade.
%d bloggare gillar detta: