Tankar åt alla håll & kanter

Är förnuft för mycket begärt?

Pepparkaksgubbar, C-kändisar & nazister i SVT Debatt.

Uppdaterad i slutet.

Idag borde det vara en bra dag. Det är snart jul och ännu bättre snart helg. Men jag är lite lamslagen av diverse debatter eller vad man ska kalla dem. Det är som om det gått troll i människor, något har skett. Och allt har att göra med julen. Som leder till traditioner. Istället för att fokusera på allt mysigt som ges tillfälle till den här månaden så bråkas det om allt från luciatåg med pepparkaksgubbar, via chokladbollar aka negerbollar hela vägen fram till C-skådisen Martin Melin.

Det hela började med Laxå. Historien om pojken som inte fick vara pepparkaksgubbe för att enligt läraren som det verkar, man vill inte att någon ska ta illa upp. Sen rycker rektorn in och meddelar att historien såg lite annorlunda ut. Men de kvittade. Elden var igång.

Och med facit i hand så verkar det som att detta med bortplockade pepparkaksgubbar skett på fler ställen i landet denna morgon.

Man gick snabbt från pepparkakor till negerbollar. Man tar striden åter igen att få kalla dessa goa havrekletiga margarinstinna bollar för vad de hette när vi som är födda på 70-talet och tidigare lärde oss att de hette. Man blandar ihop argumenten med att det finns ju andra saker som kopplas ihop med färger och länder. Vitlök, engelsk konfekt och finska pinnar är de vanligaste.

Jag har också en gång i tiden tagit strid för att inte bli kallad rasist för att jag säger negerboll. Sen kom det av sig själv att jag sa chokladboll. Utan att tänka på det. Och gissa vad? Jag mår bra och bollarna smakar precis som vanligt. Mina kids vet inte ens vad jag pratar om när jag av gammal slentrianvana frågar om vi ska baka negerbollar.

Vad handlar då kampen om negerbollarna om egentligen? Och hysterin över pepparkaksgubbarna?

Ganska enkelt om man stannar upp och lyssnar. Ingen kan säga det bättre än Peter Haber gör här:

Folk är trötta på att väldigt mycket på kort tid ses som potentiell rasism. Man är inte rasist ändå ska man ha dåligt samvete för så mycket. Det matas in i våra intellekt att ditten och datten kan tas illa upp av någon. Och visst är det så. Jag säger inte annat. Men folk börjar tröttna. Jag har inte ett bättre ord för det. Men viktiga här är att förstå att det handlar om så mycket mer, samtidigt om så lite, än rasism.

Och jag tror i all enkelhet att om man ger folk tid så kommer saker naturligt. Det är när man upplever att man tvingas till förändringar som man blir lite som ett tjurigt barn. Vilket jag kan förstå. Jag är inte på något sätt annorlunda.

Vilka är det då som säger att pepparkaksgubbar och GB:s glassar är rasistiska? Inte är det invandrarna, utan vi själva. Vi vill så väl att det blir galet. Istället för att minska spänningarna ökar vi på dem, för gissa vilka det är som får skulden när någon säger att GB Glass Nogger är rasism? Invandraren så klart.

Just nu jagar vi polisen och C-kändisen Martin Melin för att han sa vad han ansåg. Vi tvingar honom först till en pudel, annars förlorar han sitt C-kändisskap. Han pudlar, då fortsätter vissa att kalla honom för diverse saker i olika tidningar. Vi ska inte förlåta. Vi ska inte låta Martin Melin ha personliga åsikter.

Jag avstår från att analysera Martin Melins åsikter just nu.

Däremot visar han faktiskt på en sak som blivit allt mer påtagligt. Han säger något liknande “ jag tycker som SD men jag är inte som SD” Det är en ganska träffande beskrivning av vad som skett. Man måste idag vara helt okritisk mot invandringen och brottsligheten annars så är man SD. Och att vara SD är det fulaste man kan bli kallad i Sverige.

Ser ni hur vi knutit ris om våra egna ryggar?

Känslan av att man inte får ha åsikter om invandringen och vad det innebär växer. Och vi hugger snabbt som busen. Helst vill vi förgöra alla som inte ser allt det positiva. Med effekten att just SD och andra grupper växer. För det finns problem och medan vi goda vägrar komma med lösningar och påtala problem så pratar andra desto högre. Och förlorar de på det?
Samtidigt som vi jagar Martin Melin och folk som vägrar sluta säga negerboll så låter SvT Debatt den demokratiska andan råda. Man låter den rikskände nazisten ( eller kanske fd idag ? ) Mikael Skillt få marknadsföra nätverket Stoppa Pedofilerna i TV i kvällens sändning. Helt utan orsak eftersom nätverket inte varit på tapeten på väldigt länge.

Uppdaterat:( orsaken är nu känd, den fd höjdhopparstjärnan Patrik Sjöberg delar deras åsikt om att man ska regga pedofiler http://debatt.svt.se/2012/12/13/sjoberg-sjalvklart-att-fa-veta-om-en-pedofil-flyttar-in-i-omradet/ )

Ena stunden jagar vi åsikter, i den andra så lyfter vi upp dem utan orsak.

Låt folk få ha sina åsikter. Bemöt dem. Låt folk få tid på sig att vänja sig vid att traditioner kan förändras med tiden allt eftersom vårt samhälle förändras. Vi har svårare saker att stångas emot inom snar framtid än pepparkaksgubbar, negerbollar och poliser som har privata åsikter. Vi har människor som Mikael Skillt i kväll kommer att representera. De får allt mer stöd, delvis genom vår iver att vara alla till lags.

Vi måste alla bli bättre på att välja våra strider.

7 comments on “Pepparkaksgubbar, C-kändisar & nazister i SVT Debatt.

  1. Mats Blom (@mobproduktion)
    13 december, 2012

    Tyvärr fick SVT Debatt kalla fötter och bokade av Skilt. Jag länkar till tweeten där han meddelade orsaken: http://bit.ly/ZkqOMw

  2. Camilla
    13 december, 2012

    Ja jag såg det. Synd. Inte för att jag är ett fan av Skillt på något sätt, men det visar att politiska åsikter styr enormt mycket. Det oroar mig lite. Sen hade det varit bra om han fick visa folk vad detta nätverk verkligen är. Jag ger ju inte tummen upp för det men många gör det. Och ofta utan att veta så mycket.

  3. Mats Blom (@mobproduktion)
    13 december, 2012

    Absolut. Det hade varit utmärkt om Skilt hade fått visa att nationalister inte nödvändigtvis är galningar med vapen nedgrävda bakom huset och med gaskammare kamouflerade till bastu i detsamma, utan oftast bekymrade medborgare som mer än gärna städar efter papperslösa, restaurerar nedgångna lekplatser, engagerar sig i skallgångskedjor efter försvunna personer och upplyser föräldrar i bostadsområden om vilka personer deras barn inte ska följa med hem och dricka saft och titta på etsningar.

  4. Rune
    13 december, 2012

    Det är mycket märkligheter numera? När jag växte upp på femtiotalet var ordet ”Neger” en helt neutral benämning på en människa som hade sitt ursprung i Afrika söder om Sahara. Neger, Närking, Eskimå, Göteborgare hade samma neutrala klang.
    Förmodligen är det som har hänt att en del tongivande personer har vistats i anglosaxiska länder och där lärt sig att negrer är något dåligt och att man inte får benämna någon så. Därav följer förstås att mörk hy också är dåligt och då kan man heller inte ha ”Pepparkaksgubbar”.
    För övrig kan jag nämna att den första livslevande neger som jag såg var den sympatiske boxaren Floyd Patterson som gjorde en uppvisningsturne i Sverige omkring 1960. Då var jag femton år.

  5. Suzanne
    20 december, 2012

    Ditt arbete är helt fullkomligt ovärderligt Camilla, måste bara säga det först.

    Men dels stämmer det inte riktigt att det är ”vi” politiskt korrekta vita svenskar som börjar med att härja om att neger eller något för att vi läst någon kurs på högskolan och kommit på att vi är bättre människor än andra nu, medan mörkhyade svenskar och invandrare ser oförstående på. Det stämmer att det inte är så mycket första generationens invandrare som reagerar. Det är deras barn, och adopterade barn, alla som borde kunna känna sig hemma i Sverige men som hela tiden stöter på tecken på att de inte riktigt hör hit.
    Naturligtvis är det vi vita som hörs mest i medier, och det gör allt oändligt mycket svårare. Men det är självklart verkligen inte många mörkhyade i Sverige som vill ta den rollen i media, att vara ”den som klagar”!
    Men detta är t ex en kommentar jag läste igår på en Facebook-tråd. (DIsneys redigeringar diskuterades, men en kvinna snabbt började försvara bl a sin rätt att säga negerboll)):

    ”Snälla J——, om du så bara tar med dig en sak på vägen så ta med åtminstone detta…

    Varje gång jag hör någon säga ordet neger skär det sig i hjärtat på mig. Det är ett skällsord, ett kränkande och nedvärderande ord.

    De flesta som använder ordet vet mycket väl vad det innebär, eftersom de ser påkomna ut när de inser att jag eller någon annan svart person befinner sig i rummet.

    Jag varken säger ordet eller ÄR ordet! Jag är Svart och jag är Svensk.”

    Finns det något exempel ur historien alls där en grupp som inte har haft någon röst förut har fått en gnutta mer socialt inflytande, börjat säga att ”de här benämningarna och karikatyrerna av oss är inte längre allmänt accepterade” – men där de gjorde det på ett tålmodigt och trevligt sätt, och därför har det inte blivit några hätska konflikter?
    Att självgoda välmenande vita människor kan hälla bensin på lågorna med föraktfulla attityder stämmer. Men att inte säga något alls om vardagsrasism känns inte heller för mig som ett etiskt acceptabelt alternativ.
    Och nej, jag bryr mig inte mer om det än om utförsäkringarna. Jag får bara så otroligt mycket fler och mer påstridiga och märkliga mothugg när vardagsrasism kommer på tal.

  6. Suzanne
    20 december, 2012

    För att vara tydlig, det jag ville säga med min långa kommentar är att jag tycker detta är väldigt komplicerat, mer än t.o.m. du verkar framställa det ibland. Inte att jag vet vad som är rätt att göra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 13 december, 2012 by in Okategoriserade.
%d bloggare gillar detta: