Tankar åt alla håll & kanter

Är förnuft för mycket begärt?

Varför jag ser nazister som människor beror på..

 

Jag får ibland frågan om jag är nazist. Frågan ställs i princip alltid av folk som är vänster. Lite lustigt då det faktiskt är just vi vänstermänniskor som ser oss själva som mest toleranta. Varför just jag skulle vara nazist kan jag själv inte förstå. Eller rättare sagt, jag vägrar att förstå av ren vrånghet. Frågan är så dum att den faller av sig själv. Jag vet däremot varför man frågar. Har ett annat sätt än de flesta att både bemöta människor och skriver på ett annat sätt om saker än vad som är brukligt. För mig är det lika kontroversiellt att skriva om SMR som det är att skriva om marängtårtor. Det handlar om insikt och en vilja att veta mer. Kanske inte alla delar den, vad vet jag. Men nog verkar ganska många hellre vilja stoppa huvudet i sanden och leka struts. Pratar vi inte om det så finns det inte.

Det finns få saker som skrämmer mig så mycket som en renodlad nazist kan göra. De flesta av oss reagerar med rädsla, förfäran och avsky när någon säger att han eller hon är nazist. Det är inte sällan som jag avstår från att ens diskutera vissa frågor för att retoriken är så sjukt hård och hänsynslös. Svävar man även runt på diverse sajter på internet där nationalsocialistiskt innehåll är stommen så blir de flesta av oss chockade av den ilska, hat och viljan att ta till våld mot dom ,som ses som förrädare, som möter en.

Även jag som är både cynisk och luttrad blir väldigt obekväm av denna stridsmentalitet. Det skoningslösa. Aggressionerna mot staten och makten som sådan.

Det jag pratar om nu är dom som jag kallar för dom ideologiska soldaterna. Dom som skrämmer oss och dom som vi hör. Det handlar inte om Jimmie Åkesson, som många vägrar sluta kalla nazist. Utan dom som andas och lever för sitt nationalsocialistiska kall.

Att tro att alla nazister agerar som neandertalare med knogjärnen under huvudkudden är inte svårt om man följer dom noga eller om man läst alla artiklar som Expo skrivit om nazismen i vårt land och resten i Europa.

Men, det finns något som skrämmer mig mer än vad dessa ideologiska soldater gör.

Jag ska berätta en historia för er. Den som är orsaken till att jag utan större problem kan ha samtal med nazister, vara vän med dom i enstaka fall och ha respekt för dom som individer.
När jag började blogga för många år sedan så fick jag ganska snart en läsare som återkom dagligen. Jag hade ett stort utbyte av hans tankar och åsikter, han blev väldigt speciell på vissa sätt. Vi delade dom flesta synsätten på vad ett tryggt samhälle är och hur man mår bäst som människa i en allt hårdare värld. Inga kontroversiella saker överhuvudtaget. Vi var ju båda socialister, så inte alls märkvärdigt att vi delade samma grundsyn på vad som är bra och vad som är dåligt. Han var även fredligt sinnad, hetsade aldrig mot människor och var emot våld som jag uppfattade det. Det enda vi var oense om var invandringsfrågan. Fast vi diskuterade den sällan så inga större konflikter sattes i brand.

Detta var under min tid i SD och allt eftersom tiden gick så växte ju min kritik mot partiet och deras agerande mot muslimer. Jag fick allt svårare att försvara det mesta, och även om jag bet ihop så märktes det. Jag och min kommentars-vän fick en lite kyligare relation. Jag märkte att han var besviken på mitt allt starkare avståndstagande mot SD. Till slut upphörde han med att besöka min blogg, eller åtminstone kommentera på den. Jag såg ju att han IP-nummer kikade förbi varje dag och läste. Det gjorde mig glad, för jag saknade honom på något märkligt sätt. Mest för att vi kom så otroligt bra överrens, även när vi inte hade samma åsikt. Men så är det. Livet går vidare.

En dag dök det upp en nazist på min blogg. Jag minns det som igår. Helt seriöst så blev jag stel i hela mitt sätt. Jag kunde inte diskutera med honom på samma sätt som jag gjorde med andra människor. Det var det där med att han sa öppet att han var NS. Fixade det inte. Flera av mina trogna läsare krävde att jag skulle blocka honom. Men det vägrade jag eftersom jag är stenhård på att alla som uppför sig och inte hotar, hetsar eller kränker andra är välkomna på min blogg. Oavsett vad jag personligen anser.

Det var alltid lika besvärligt när denna person dök upp och kommenterade. Jag kunde inte på något sätt vara naturlig. Jag såg bara ondskan han stod för. Svart ond bråd död i princip. För det är ju vad nazister sprider eller hur?

Han var aldrig otrevlig, han kränkte aldrig någon. Han gjorde inga fel. Mer än använde ord som SION titt som tätt egentligen. Fanns inget av soldat i honom, han var bara ideologiskt frälst.

Alla som bloggar vet ju hur det funkar, man kan samköra angiven e-post med IP-numret för att bland annat se om någon är ett troll. En dag fick jag bara för mig att göra en sån koll på nazisten. Minns chocken än som om det var igår. Nazisten som jag inte kunde förhålla mig naturligt emot på grund av hans val av ideologi var samma man som under lång tid varit den jag uppskattade mest. Den insikten.

Jag undrar än idag varför han avslöjade sig för mig. Svaret på det kommer jag aldrig att få om jag inte frågar, vilket jag inte kommer att göra. Kanske ville han se om jag skulle avslöja honom eller om jag skulle behandla honom annorlunda. Kanske var hans syfte att visa mig något som tog lång tid att våga göra.

Att se bortom dom ideologiska soldaterna och söka efter människorna som hänger sig åt nationalsocialismen och varför. Vilka dom är egentligen, vilka roller dom har i vårt samhälle och så vidare. För så många är det som tror att en nazist inte kan vara sin arbetskollega eller tanten i kassan på snabbköpet. Även nazister är människor, precis som dig och mig. Många är ideologer, inte stridstuppar.

Detta är vad jag har gjort, och jag kan säga som så här: Jag är inte rädd för dom som hörs och syns. Dom ser jag och hör. Jag vet vilka risker som finns och hur dom agerar. Det som skrämmer mig är alla dessa som verkar i det tysta. På vilka platser i samhället dom finns och i vilken utsträckning. Ju mer vi ägnar oss åt att få människor att förstå vilken hemsk nazist Åkesson är så växer dom riktiga nazisterna bakom vår rygg och får allt fler att lyssna till dom. Utan att vi ser det eller hör det.

Poängen med denna text lämnar jag åt var och en av er att själva finna. För mig handlar det mest om att ge er något att tänka på och vara införstådda med. Sen hur ni tolkar det är upp till er.

Ska avsluta med att förtydliga för er som kommer att välja att missförstå eller ful-citera att nej, jag är inte nazist.

 

 

7 comments on “Varför jag ser nazister som människor beror på..

  1. Magnus99
    12 november, 2012

    Så vad du säger är att du är nazist. 😎

    • Camilla
      12 november, 2012

      Precis😉 (stor ironi om någon skulle missa det )

  2. Joakim Larsson
    12 november, 2012

    Ha! DU ERKÄNDE1!!11

    • Camilla
      12 november, 2012

      ja jövlar vilket erkännande du Larsson.. ungeför lika trovärdigt som om Påven skulle erkänna att han är buddist😉

  3. blofeldt
    12 november, 2012

    Värmland är ur ett historiskt perspektiv ett starkt nazistfäste. Jag tänker på Birger Furugård.

    • Camilla
      12 november, 2012

      Ja, det finns mycket historia här och även nutid. Kolla VF idag. De har en jättebra artikel om den argaste antinazisten någonsin.. en riktigt läsvärd artikel

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 12 november, 2012 by in Okategoriserade.
%d bloggare gillar detta: