Tankar åt alla håll & kanter

Är förnuft för mycket begärt?

Vad gör vi när straff & vård inte hjälper mot pedofiler?

I morse så rasade det en mindre diskussion på Twitter om SD:s motion om att man vill se ett register av återfalls pedofilier eller inte. Det var Torbjörn Jerlerup som drog igång det efter en artikel han skrivit på motargument.se. Han tog upp argument som att sexåringar kan hamna i såna register efter att ha lekt oskyldiga barnlekar som gått snett bland annat. Han debatterade så starkt för sin sak att en återfallspedofil ska skyddas starkare än utsatta barn och framtida offer. Så till den grad att han valde att påpeka för mig, som är en anhörig som just i skrivande stund är mitt uppe i en polisutredning gällande sexuella övergrepp mot ett barn, att jag är för ostabil för att ha en åsikt i ämnet. Det är jag kanske, men bara kommentaren visar att många saknar fullständig vetskap om mycket. Vilket kan genererar lite sneda resonemang.

Jag måste med facit i handen säga att jag är på något sjukt sätt lite tacksam över den erfarenhet en pedofil har tvingat oss som är nära anhöriga att få. Utan den så var mina åsikter tidigare väldigt stela och onyanserade. Jag var även då helt för registrering av återfallsbrottslingar av denna typ. Observera, återfallsbrottslingar, inte fören man insett att denne person är omöjlig att rehabilitera. Tidigare ville jag se register på alla sexdömda. Idag ser jag på saken lite vidare.

När man har egen personlig erfarenhet av just detta inser man vilka konsekvenser ett övergrepp får. Inte bara på offret ( som i många fall får men för resten av livet ) utan hur det även påverkar hela familjen. En trygghet man tagit för givet försvinner, man tvingas möta många hemska syner och tankar som aldrig kan raderas från näthinnan. Frågor som måste besvaras med ytterst stor försiktighet. Sen kommer maktlösheten in när man inser att man kan göra ytterst lite för att skydda sina barn. För precis som Hanna-Karin Grensman skriver väldigt bra på sin blogg så är oftast förövaren en släkting eller en nära vän till familjen. De som vi absolut inte kan se som sexförbrytare. Många gånger tror jag att det är den nära relationen som gör att allt för många barn inte blir trodda på när de berättar.

En annan sak som gör en maktlös är den där förbannade rättssäkerheten. Om någon tror att det i Sverige är hur enkelt som helst att anklaga någon för pedofili och sen få han eller henne dömd har fel. Även om det säkert har skett. Det krävs bevis. Vilket oftast saknas. Då kan varken polisen eller åklagaren ge offret den rättvisa som de förtjänar. Pedofilen går fri och kan fortsätta att skada barn. Eller, så inser han eller hon att detta är fel och säker vård. För de flesta pedofiler begår nämligen aldrig ett fysiskt brott. Tack och lov.

Men just tack vare rättssäkerheten i Sverige så kan vi vara så pass säkra man bara kan vara i en rättsstat att oskyldiga inte döms. Och döms någon för pedofili så bör vård vara en del av straffet. Enligt en amerikansk studie så återföll bara 5% av pedofilerna efter genomgången terapi. Helt fantastiskt! Jag hittar dock inte källan till denna undersökning som just Jerlerup använder sig av. Lägger till den när jag gjort det.

Fast hur fantastiskt dessa siffror än må vara så är det ett faktum att 5% kommer att fortsätta att förgripa sig på barn. Det är dessa 5% vi ska sätta hårt mot hårt. De har fått alla chanser att bli hjälpta, men det fungerar inte. Då är det min rättighet som förälder att kunna få veta om en av dessa män eller kvinnor jobbar på dagis, skola, vården, bibliotek mm. Eller faktiskt även är min granne.

När man pratar om register i min värld handlar det inte om en hemmasnickrad sajt på nätet som OG eller fd medlemmar i SMR driver eller lanserar. Där även oskyldiga hängs ut. Jag pratar om hårt kontrollerade register som man ska ha en bra anledning att få ut uppgifter ifrån. Sen ska systemet bedöma om skäl finns osv. Det handlar om rättssäkerhet även här.

Jag vet att det finns de som just nu ojar sig över säkerheten för pedofiler. Man går även så långt i en del fall att man jämför hatet mot pedofiler som hat mot judar. Där har man tappat fokus. Är man återfallsbrottsling mot barn, genomgått all tänkbar vård och ändå inte kan hålla sin kåthet mot barn borta så ska man också vara beredd på att barn kommer att skyddas på andra sätt. Det är inget straff, det är ett skydd. Dock inte för gärningsmannen. Tyvärr kommer det alltid att finnas individer som aldrig förbättras. Och nej, jag kommer aldrig att bli så storsint att jag hyser hur mycket ömhet och medömkan för dessa som helst. Jag kommer alltid att sätta barnen säkerhet framför oförbättrliga brottslingar.

Jag tror och hoppas på att alla liberaler inser att vi som pratar om dessa registerformer ser det som en sista utväg. Under tiden kan de som inte hajar det fortsätta att skydda pedofilernas rätt till säkerhet och förhoppningsvis så vaknar man till och tänker lite längre., Inser att alla är inte behandlingsbara. Och få är det som vill kasta varje liten tonåring som dömds för att ha haft sex med sin flickvän/pojkvän som ännu inte fyllt 15 år i fängelse eller i ett livslångt register. Man måste se skillnaderna!

Intressant läsning i ämnet fast med en annan vinkling är fallet i norska Bjugn. Där kan vi snacka om rättsskandal av stora mått. Så var lugna, innan man ens kan komma i närheten av att bli aktuell för att hamna i ett register av denna karaktär skulle det ( i min värld ) krävas enormt mycket. Men, det ska finnas.

Sexualbrott i alla former är bland det svåraste vi kan möta. Varje enskilt fall är unikt. Likaså varje gärningsman. Det tål att tänkas på.

7 comments on “Vad gör vi när straff & vård inte hjälper mot pedofiler?

  1. Laila
    10 oktober, 2012

    Jaha, då va det som jag befarade, stackars bubba❤ Styrke kramar till er alla❤

  2. frkferrum
    10 oktober, 2012

    Ingen, som inte suttit mitt i smeten, kan förstå.
    Kramar!

  3. conny
    10 oktober, 2012

    Det här problemet är så komplext att det är svårt att ha någon generell åsikt eftersom varje fall är unikt, och varje människa är unik. Det som väl alla kan vara överens om är att alla åtgärder som föreslås ska vara med tanke på barnens bästa. Tycker dock du vänt in och ut på problemet ganska bra. Ska man hänga ut pedofiler? Ja, om inget annat hjälper, barnens säkerhet måste komma i första hand. Å andra sidan ska man inte hänga ut pedofiler rutinmässigt….tror jag, utan att ha studerat problemet. Det här är svårt. För att kunna ha en bestämd åsikt måste man ha studerat problemet ingående. Säger man ”häng ut dem bara” oavsett, eller ” de ska aldrig hängas ut” så vet man nog inte vad sexuella avvikelser och mänsklig psykologi handlar om. Men som sagt, barnens säkerhet får aldrig ifrågasättas, det måste vara utgångspunkten.

  4. Spike
    4 november, 2012

    Är det inte i konsekvensens namn rimligt att få veta vem i grannskapet som:
    Misshandlar sin sambo
    Misshandlar sitt/sina barn
    Är dömd för mord/mordbrand/grov misshandel mot okänd
    Missbrukar alkohol/narkotika
    Inte kan hantera alkohol (som blir våldsam/utåtagerande under berusning
    Kör onykter
    Kör för fort med motorfordon och utsätter andra för onödiga risker
    Stjäl
    Langar narkotika
    Förmedlar sexuella kontakter/hallickverksamhet
    Säljer och köper stöldgods
    Säljer vapen illegalt

    ??

    Jag avskyr pedofili och alla former av övergrepp men inser att den här typen av sexoffender register inte fungerar. Sexbrottslingarna (kan vara allt från ofarliga men obehagliga blottare, folk som onanerat på offentlig toalett och blivit påkomna, innehav av henati eller Lolicon-porr – d.v.s tecknad japansk pornografi med minderåriga. Inget verkligt offer finns… etc) i det här fallet blir fullständigt uthängda och alienerade från samhället i övrigt och därmed mer desperata, mer frustrerade, mer aggressiva, hatiska och hämndlystna.

    Hur ska de kunna känna sig välkomna i samhället om de behandlas som pestsmittade och varför ska de fortsätta straffas efter avtjänat straff när vi alltid annars går efter devisen ”efter avtjänat straff är du fri och ska betraktas som vem som helst”?

    Jag har bekanta som blivit utsatta för sexövergrepp som barn vilket de lider av än idag men de har lärt sig förlåta. Allting börjar med förlåtelse.

    Vi ska inte acceptera sexuella övergrepp men vi måste lära oss att förlåta någon gång. Om vi ska ha rättssäkerhet och straff där den straffade någon gång släpps ut MÅSTE vi kunna förlåta. Vi måste inte umgås med pedofilen/våldtäktsmannen ifråga men eventuell hämnd och straff ska överlämnas till Staten och Rättsväsendet för att det inte ska sluta i ren barbarism och blodsfejd.

    Kolla på filmen The Woodsman med Kevin Bacon i huvudrollen för att få en mer nyanserad bild av ”monstren”.

    • Camilla
      4 november, 2012

      Lära oss att förlåta? Ärligt, skulle du kunna förlåta en man som våldtagit ditt treåriga barn? Lycka till.

      Sen om du läser mer ingående så bör du kunna utläsa att det handlar om grova brottslingar som trots andra insatser inte slutat begå brott. Handlar alltså inte om nån onanist.

  5. Paula
    13 april, 2013

    Jag håller med dig i allt du säger, jag hade helst sett att samhället spärrade in pedofiler på livstid, eftersom de inte kan leva i samhället utan risk för att skada barn. Om de mot förmodan blir utsläpta borde människor i närheten få vetskap om att det bor en återfalls pedofil i granskapet!

  6. Pingback: Realisten & aktivister från SvP hängde ut oskyldig man som pedofil | Tankar åt alla håll & kanter

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 10 oktober, 2012 by in Okategoriserade.
%d bloggare gillar detta: