Tankar åt alla håll & kanter

Är förnuft för mycket begärt?

Att våga möta det som skrämmer

När jag läser att Transport tagit beslut om att man ska fortsätta att utesluta aktiva Sverigedemokrater vill jag bara dra en djup suck. Jag kan förstå hur man tänker utifrån fackets stadgar och så vidare. Men, jag kan aldrig någonsin se vad man vinner på detta. Att stigmatisera människor idag, då klimatet hårdnar allt mer, är som att sätta ett stort fat med räkmackor framför de radikala organisationerna vi har på vår politiska karta. De får en gratis och delikat måltid. Det är inte heller enbart den uteslutne som riskerar att radikaliseras, utan andra människor som innan inte hade orsak att härskna till.

Man blir helt enkelt förbannade på att folk man känner diskrimineras för sina politiska åsikter. Man struntar i vad SD står för, det handlar om att man tycker sånt agerande är översitteri som hör hemma under kommunismtiden. Så resonerar allt fler.

Vad tror ni sker med dessa SD:are? De blir ännu mer förbannade på det samhälle vi lever i, där man uppenbarligen inte alls får ha vilka politiska åsikter man så önskar. Man börjar lyssna till mer radikala element som kan bevisa svart på vitt hur det fungerar om man har en avvikande åsikt. För det är inte bara en martyskaps-grej man kör med när man säger man förlorar jobben, får sina hem genomsökta, får ägodelar vandaliserade osv om man tillhör dem som gått längre ut på den politiska kartan. Även om antalen är få så sker det, och utsätts människor för olika saker som beror på sin politiska åsikt så kommer man inte släppa den. Man kommer att radikaliseras. Inte alla. Men allt för många.

Ni vet alla att SD är tredje största partiet idag. Även jag som trodde för två år sedan att deras liv i riksdagen skulle bli kort , har ändrat uppfattning. De är här för att stanna. Ju mer man jagar dem, desto mer växer de. Och gissa vad? Bakom deras rygg finns det andra grupper som också växer.

Igår skrev jag en artikel som beskrev hur jag personligen upplevde den förväntade kravalldemonstrationen som nationalsocialistiska SMR var värdar för.

Reaktionerna på den har förvånat mig. Sällan jag skrivit något som gett så många läsare i två dagar på raken. Jag har fått många mail, flera har jag inte ens hunnit besvara än. Jag har fått både ris och ros. Är förvisso alltid glad över ris eftersom det är sådant som gör att man utvecklas om den är konstruktiv. Nu har förvisso riset mest bestått i klagomål på att jag har sockrat lingonen alldeles för mycket för att använda en metafor för det hela. Jag var med andra ord alldeles för hygglig mot nazisterna. Detta var enligt en del så otroligt fel gjort av mig. Roset har definitivt värmt mer än ni kan ana. Tack.

Jag förstår att det känns konstigt att läsa en annan version av dagen än den man kan läsa på Expo och i Ljusnan. Fattar även att det känns ohanterbart att jag beskriver nationalsocialister och nationalister som vanligt folk. Som dig och mig. Än värre blev det av att jag inte demoniserade Klas Lund. Jag borde ha skrivit utförligt om alla hans domar istället för att skriva som jag gjorde. Jag borde ha skrivit om att det finns andra dömda våldsbrottslingar i SMR.

Jag ber er så mycket om ursäkt. Och jag lovar att jag nästa gång ska jag .. ….. göra exakt samma sak. Om det just då är sanningen och verkligheten. Är den nåt annat, då skriver jag om det. Jag är ledsen att jag valde hallon istället för sura lingon. Men jag tror ändå att merparten av folket faktiskt föredrar sanningen än en halvsanning, där man bara valt ut det negativa.

Jag är av den tron att om vi fortsätter med halva sanningar så kommer det att en dag bita oss i baken. Precis som uteslutningar ur Transport och IF Metalls företrädare som jobbar stenhårt för att få SD:are att försvinna. Det är dessa två fack som hittills utmärkt sig starkast i kampen mot SD och främlingsfientlighet.    kommer att göra. Det är så kontraproduktivt och out of date. Vi måste våga vara ärliga. Annars kanske dagen kommer som jag vet Pär Öberg i SMR ser fram emot.. 2030.. Sagt med glimten i ögat för er som vet vad jag menar.

Jag tror på att lyfta fram istället för att dölja. Jag tror på att låta alla få göra sin röst hörd. Först då kan vi snacka demokrati. Då först får alla människor göra sina egna ställningstaganden baserat på hela sanningar och inte bara halvfabrikat. Det är en hemsk tanke, det kan jag tycka själv också. Men det är en rättighet vi alla har.

Jag vet att jag provocerar många just för tillfället. Jag ber om ursäkt, men jag tror att vi snart lär komma till den punkten då det är oundvikligt. Bättre att förekomma än att förekommas.

Våga möta det som skrämmer er. Se till att vara trygga i er egen tro så kan ingen skada er.

14 comments on “Att våga möta det som skrämmer

  1. conny
    28 augusti, 2012

    Jag anar ett djup i det här inlägget som jag inte kan låta passera utan att kommentera. Det som sker i samhället i dag är inte bara en produkt av odemokratiska organisationer, ledare och tankepoliser. Det är ett oundvikligt resultat av hur samhället VARIT. 2010 förändrades Sverige, och en återgång till hur det var före detta årtal är omöjligt. I och med Sverigedemokraternas intåg i riksdan var det gamla maktmonopolet brutet, och landet stod inför nånting främmande som det måste förhålla sig till. Även om SD:s förmåga att påverka politikens innehåll än så länge är begränsad, så är det faktum att de är ett riksdagsparti det mest betydelsefulla.

    Etablissemanget stod då inför två val; Endera accepterar vi att nya tider stundar, och låter demokrati, åsiktsfrihet och yttrandefrihet vara grunden för ett nytt öppnare samhälle, och det som definierar demokratin i Sverige.

    Eller också kör vi på i gamla spår och räknar kallt med att Sverigedemokraterna bara är en övergående fluga, som självdör likt Ny Demokrati vid nästa val. Och de hårda grupperingarna räknar vi med aldrig kommer att växa sig tillräckligt starka för att utgöra ett reellt hot mot den rådande maktstrukturen.

    De gjorde ett fatalt misstag som inte kände in stämningarna i samhället, och valde fel väg. Nu kör man hårdnackat den gamla stilen, dvs de tillåter så mycket demokrati som de anser att folket behöver. Förändringen i samhället består i att folk har blivit mer upplysta, inte minst genom bloggar och alternativ media. Det här har legat latent under ytan i decennier, utan att folk har haft kunskap/möjligthet i tillräckligt stor utsträckning att göra sig hörda.

    Genom att se på dagens samhälle kan vi alltså se hur gårdagens samhälle såg ut, hur mycket den Svenska demokratin är värd när den väl sätts på prov.

    Det som händer nu är en demokratiseringsprocess, och då är det- hur konstigt det än låter- naturligt att den gamla maktapparaten ser den som ett hot, och därför ser det som sin uppgift att utesluta folk med ”fel” åsikter, indoktrinera folk till att tänka ”rätt” och stigmatisera grupperingar och enskilda.

    Desto mer regeringen, fackföreningar, gammelmedia osv kämpar emot den här processen, desto hårdare motstånd möter de. Man kan ALDRIG låsa in människors tankar om demokrati och frihet. Människans själ låter sig helt enkelt inte fängslas.

    Du har så rätt när du menar att människor kommer att radikaliseras. Brist på demokrati och radikalisering är två sidor av samma mynt.

  2. Camilla
    28 augusti, 2012

    Du skriver alltid mycket klokt Conny, även de gånger då jag inte håller med dig. Du har rätt i att det fann ett djup när jag skrev texten som jag inte kunde förmedla riktigt. De sista dagarna har visat mig något jag visste, men inte riktigt hade belägg för. Det är det mesta av det du nämnde nu,

    Jag har pratat med så många människor sen i Söndags. Många reagerade först med bestörtning över hur jag beskrev SMR-demonstrationen och dem som individer. Det var ju så hemskt. De är ju öppna nationalsocialister.

    Så gick det lite tid, många läste texten flera gånger. De tog sig tid att läsa vissa saker jag tipsade om och jämföra själva. Tillbaka kom många och då hade poletten trillat ner. De såg det jag ville få fram. Det är ska understrykas, inte ett kvitto på att alla dessa nu stödjer SMR och deras ideologi. Utan det detta handlar om….

    Jag hoppas på att vi inom en snar framtid kommer att inse vad fel vi gör som försöker undantrycka åsikter. Visst ska man slåss för det man tror på. Men då ska man välja rätt väg. Annars står vi där en dag och fattar inte vad fan som hände när SD inte längre är vårt största hot. Människan vet vad den ska säga för att passa in, men det är inte samma som att den alltid tycker det den säger. Faktiskt.

  3. Varg i Veum
    29 augusti, 2012

    Ja det är intressant det där med radikalisering. Samma personer som gärna höglutt och offentligt fnyser och pekar finger på t.ex. SD och dess anhängare är de första att ansluta sig till teorin om att t.ex USA och USA-vänliga regimer har sig själva att skylla när radikala terrorister uppstår. Att de är en naturlig konsekvens av deras politik där de förtrycker åsikter som inte passar dem.

    Nu förstår jag ju att det kan vara lite vanskligt att jämföra massinvandringskritiker med det många av dem kallar ”frihetskämpar” och ”rebeller” och diktaturers behandling av dess oliktänkare. Men vill bara visa på tankemiljön, tankestrukturen, som både diktaturer och svenska ”medmänskliga” delar när det kommer till sånt som båda avskyr och hatar.

    Det handlar just om att stigmatisera och demonisera för att rättfärdiga behandlingen, t.ex. transportfackets behandling av människor som inte tänker som dem och som är med i facket i första hand för att vara solidariska med arbetare snarare än att kasta ut ”alla invandrare” eller vad nu transport tror kommer att hända om sverigedemkrater får vara med i transport. Vi har ju även fallet med läraren Jomshof som inte fick fortsätta sin tjänst bara för att han var sverigedemokrat, inte för att han var inkompetent som lärare.

    Detta brukar avfärdas med att SD tar på sig någon slags ”offerkofta” och att de ”söker martyrskap”. Jag hävdar att SD behöver bara sätta händerna bakom huvudet, ta sig en ett glas vin och se hur de blir serverade dessa ”offerkoftor” av aningslösa och i sina egna huvuden ”goda” människor.

  4. IF Metallare
    29 augusti, 2012

    IF Metall utesluter inte SD:are. Det kan du genast ta bort innan du åker på en förtalsanmälan. Hittar du artiklar så kommer du hitta om gamla facket metall som idag inte längre finns till. En annan är där de öppnat ett uteslutningsärende där man till slut fattade beslutet att inte utesluta SD:are.

    Vad gällande din rapportering av smr är det den sämsta jag läst

  5. Camilla
    29 augusti, 2012

    Det var mig en arg IF Metallare. Normalt sett kan man påpeka att jag har fel. Men visst, börja med att gapa om förtalsanmälan. Det funkar det också. Men nu är texten korrigerad, och vet du en sak? Det jag skrev om SMR må vara det värsta du läst, men det är sanningen åtminstone. Den är obehaglig. Eller hur?

  6. IF Metallare
    29 augusti, 2012

    Sanningen är att du besökte en sekt. Ingen som inte förstår att det finns karisma hos deltagarna och en trevlig stämning, men du berättade inget om de negativa aspekterna av just en sekt…

    • Camilla
      29 augusti, 2012

      Du förstår visst inte skillnaden mellan att skriva om en personlig upplevelse och en faktabaserad text? Som kanske kommer? Inbillar du dig att detta var det enda jag kommer att skriva om SMR?

  7. conny
    29 augusti, 2012

    För kännedom:
    I lagen om förtal skyddas endast fysiska personer. Föreningar, organisationer osv är inte fysiska personer. Lagen avser personliga kränkningar, och organisationer kan inte kränkas.

  8. Vad vill du egentligen säga?
    29 augusti, 2012

    ”Men jag tror ändå att merparten av folket faktiskt föredrar sanningen än en halvsanning, där man bara valt ut det negativa.”

    Att skriva en enbart positiv text är för det första exakt lika vinklat. Bara att det är vinklat till SMR:s fördel. Vilka halvsanningar menar du att Expo, ljusnan och IF Metall kommer med? Tycker du inte att dessa kämpa mot rasism eller va försöker du säga?

    Din texter är så okritiska, relativistiska och rent ut sagt förvirrande…

    Vad försöker du säga? Du säger ju emot dig själv halva tiden? Plus skulle alla jobba på ditt vi så skulle vi ju inte komma en millimeter i att bekämpa främlingsfientlighet.

    Det enda som skulle bli gjort är att prata med nazister och sen säga att de egentligen är trevliga, men de har duma idéer. Eller inte. Eller kanske. Eller föresten inte. Eller jo kanske? Eller näää de skrattar ju. Eller jo de är nog en sekt. Eller föresten jag vet inte….

    • Camilla
      29 augusti, 2012

      Du har inte heller koll på skillnaderna mellan olika texters syften som framgår helt klart? Nåja, du får nog dina svar vad det lider.

  9. Camilla
    29 augusti, 2012

    Nättroll är fina. Speciellt när man är ett själv men klagar på andra för att vara det. Dubbelmoralen är fin. Just saying..

  10. Ragnar
    29 augusti, 2012

    Camilla, måste säga att jag tycker stämningen i kommentatorsfältet är lustig eftersom de som kritiserar dig, för att inte vara kritisk nog. Men själva saknar all form av kritiskt tänkande.

    ”Vad vill du säga egentligen?” menar att du är partisk, i en text om personliga upplevelser samtidigt den själv hänvisar till Expo, som inte alls är partiska. Expo tyvärr är sällan ärliga, sakliga eller objektiva vilket man kan vara och ändå förbli antirasister. Som du ungefär.

    Ironin med antirasister utan självkritik slutar aldrig att förgylla mitt medvetande.

    Med detta sagt för att kommentera inlägget i sig är klimatet, trots förnekelse av våra motståndsförnekare, för oss krimtänkare hårdare än för någon annan politisk uppfattning. Trots att SD är demokratiskt invalt i Riksdagen blir SD:are uteslutna och arbetslösa på grund av demokratiska motiveringar, ironiskt nog. I många fall upplever jag personligen att jag som nationalist och för positiv diktatur är generellt mer demokratisk (se öppen) för åsikts- och yttrandefrihet än de med andra åsikter. Situationen är omvänd. De intoleranta har blivit de toleranta. Varför åsikts- och yttrandefrihet har blivit viktigt för anti-demokrater som oss tror jag du förstått vid detta laget, men de finns de som inte gjort det för att man medvetet bortser från situationen vi har idag. En liten text som förklarar hur jag blev en mer öppen och radikal nationalist:

    Jag själv har blivit uppfostrad av mitt första möte med toleransen sen jag fann mina åsikter vid 17-års åldern.
    Redan i gymnasiet när jag blev allt mer öppen med mina åsikter fick jag IG per automatik i Religion för att mina åsikter inte stämde överens med kursens studieplan. När jag sedan fyllde 18 och fick rösta, röstade jag på SD i EU-valet. När det kom ut blev jag utskälld av en lärare som sa att jag ”röstat för folkmord” och att jag inte var välkommen på hennes lektioner igen. Vilket hon även öppet sagt på lärarmöten har jag fått höra i efterhand. Det blev sträck i den kursen med. På en annan lektion, med en annan lärare hamnade jag i diskussion om mångkultur med min lärare som istället för att möta mina argument kom med floskler och personangrepp för att sedan göra mig till åtlöje inför hela klassen, vilket helt ärligt till slut gjorde mig aggressiv så att jag tog till handgemäng. Vilket såklart ledde till ytterligare komplikationer.

    Med många om och men gick jag ut gymnasiet, allt tack vare en enda person – en lärare som öppet är kommunist och professor i historia vid ett universitet. Han stöttade mig, han uppmuntrade mig och har utvecklat mig som människa men även intellektuellt, samtidigt alla andra försökte knäcka mig. Mycket av vem jag är idag har jag att tacka min motpol för. Jag blev inte kommunist trots hans stora inverkan på mitt liv. Än mindre blir du nazist på grund av ditt umgänge med ”oss” – detta är till er med rädsla för det okända. Därför tror jag bestämt att du går i rätt riktning med att personligen uppleva din motpol och lära dig från oss, för vi har saker att lära dig, precis som vi har att lära oss av dig.

    Poängen är att vi nationalister och nationalsocialister har lärt oss livsläxor genom hårt motstånd som ”vi som tycker som alla andra”-människor aldrig upplevt. Miljön påverkar vilka vi är och våra åsikter och miljön gör oss till mer toleranta men också hårdare individer än någon annan rörelse i Sverige. Man glömmer ofta bort när man påstår att nationalister är rädda för det okända att, vi som faktiskt är nationalister utsätts för det okända mer än de flesta. Man glömmer också att när man kallar oss intoleranta är att det gemensamma för alla nationalister i hela Sverige är att vi alla känner fler meningsmotståndare än vad våra meningsmotståndare känner oss. Det är vi som är det okända för majoriteten av befolkningen, det är vi som varje dag tolererar allt omkring oss, som inte är vad vi vill att det ska vara. Och det är verkligen ››allt‹‹. Det är ”dem” som är rädda för oss, det är dem som inte tolererar den lilla skaran och påverkan vi faktiskt utgör!

    I somras fick jag besök av toleransvänstern som vandaliserade och hängde ut mig på fasaden med namn, adress och ”vad jag är”. Jag utgör inget hot för någon, det enda jag gör är att försöka få min åsikt hörd och för det blir jag hotad i hopp att försvåra mitt liv. Att facket ska utesluta mig, få sparken från min arbetsplats, kanske vräkt av min hyresvärd? Eller varför inte det som faktiskt fungerade – att stigmatisera mig. Detta är tyvärr en allmänt accepterad företeelse som sker av toleransvänstern och resten bara står tyst vid sidan av. Oavsett vad man gör mot mig, kommer jag växa mig starkare i tron om att det är fel på samhället och att det måste förändras och det NU. Som du själv sagt är det dags att ni förnyar er, allt fler inser vilket rådande konsensus det är. Trots det, trots min ilska över att några försöker förstöra mitt liv ska jag försöka förbli öppen för oliktänkande och annorlunda människor.

    Denna rädsla och berörelseskräck har du Camilla nu brutit och blir kritiserad för; du visar inte bara sanningen om ”oss”, du demaskerar och blottar även av ditt eget led för vad och vilka de är. Jag önskar dig lycka till och fortsätt ha ett kritiskt men öppet sinne, det kommer man längst på.

    Vänliga hälsningar från en yngling!

    PS. Ber om ursäkt för boken, jag bara drogs med när jag skrev.

    • Camilla
      29 augusti, 2012

      Inget att be om ursäkt för Ragnar. Jag uppskattar verkligen långa kommentarer. Just nu har jag inte möjlighet att svara på mer än det första du skrev om.. Det visade sig att ”kritikerna” är en och samma person. Från en sajt som borde veta bättre än att leka nättroll då de själva jagar dem..

      Återkommer senare med ett längre svar på det du skrev : )

  11. Martin
    29 augusti, 2012

    Tackar för ännu en sansad text från dig Camilla!

    Kul att du lyckas reta upp småsinta verklighetshatare från facket också. Översittartyperna ska komma ihåg att man blir behandlad som man behandlar andra. Dagen då staten sponsrar ideologiproduktion som syftar till att förtrycka multikulturalistiska idéer kommer den också, och då ska ni veta att ingen kommer att bry sig om ert skenheliga klagande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 27 augusti, 2012 by in Okategoriserade.
%d bloggare gillar detta: