Tankar åt alla håll & kanter

Är förnuft för mycket begärt?

Tillåt dig att provocera.

Att provocera är lika enkelt som att bli provocerad. Båda sakerna är lika mänskliga och svåra att motstå. Varför gör man det? Vad får man ut av att provocera andra? För sällan medför det inledningsvis medhåll eller sympatier. Snarare tvärtom, man skapar ilska och motstånd. Människor låter sig provoceras och segern är given.

Faktiskt är det så enkelt i dom flesta fallen. Låter man sig bli provocerad så anser provokatören att denne har vunnit, eftersom syftet var så simpelt. Att få igång en stor grupp av människor som agerar med sina känslor istället för med förnuft och eftertänksamhet. Dom som står på provokatörens sida klappar händerna och myser.

Är provokation bara något dåligt?

Nej, jag anser att just det många gånger är bra och intressant. När jag blir provocerad så väcks något inom mig, jag får ett kvitto på vad jag står för, vad som är okej med mig eller inte. Faran med att bli provocerad är att man i just det ögonblicket inte lyckas dölja det. Att man agerar i affekt och med känslobarometern i topp, när man egentligen borde vänta till värsta stormen är över och man har fått tänkt igenom saken i sin helhet.

Några som är experter på att provocera är Sverigedemokraterna. De gör det ofta och de gör det bra. Faktiskt. Smakar kanske illa i munnen för en del att erkänna det, för vad kan vara bra med att vräka ur sig saker som får majoriteten av människor att gå i taket?

De gör det bra eftersom de lyckas att provocera oss. Det är ju deras enda syfte.

Ju fler gånger vi kallar dem för rasister och idioter desto mer har de vunnit. Att vinna betyder i detta fallet inte per automatik att de vare sig har rätt eller ökar sitt stöd bland väljarna. Det menas att vi har gått rakt in i deras fälla.

Mycket av att jag gick med i SD var just på grund av att jag själv är en provokatör. Jag äskar att få människor att tänka till, att inte alltid ta för givet att det dom ser rakt framför näsan nödvändigtvis behöver vara hela sanningen. Jag vill att människor ska ta ansvar och tänka själva. Leta efter mer fakta och vara källkritiska.

Men det hela föll på att jag inte klarar av att provocera mot andra människor som redan är utsatta. Ju längre tid i SD, desto mindre blev mitt behov av att rycka upp människor ur deras dogmatiska dvala.

Jag blev istället mer och mer tolerant och tålmodig. Jag höll hellre tyst än pratade. Under väldigt lång tid. Än idag håller jag tyst, fast människor sitter och har en väldigt massa åsikter om vem jag är och vad jag tycker.

Fast åsikter vill jag inte kalla det, förutfattade meningar och slöhet i att ta reda på mer än det som bara erbjuds rakt framför näsa på dem. Från människor som själva inte har koll på så värst mycket mer än sin egen lilla sfär.

Det bjuder jag på.

Det i sig är en provokation. Att man inte låter någon rubba ens övertygelse och sin egen insikt om att man vet vad man gör, även om resten av tittarna och åhörarna inte förstår ett dugg.

Man kan alltså provocera på olika sätt. Aktivt och aggressivt. Tyst och försynt.

När det gäller just SD och deras retorik som är sjukt kall och hänsynslös så ska man provocera tillbaka. Men inte genom att skrika sig hes och tro att man är en sann antirasist och bra debattör baserat på hur många idiot och rasist man lyckats slänga ur sig på en dag. För det biter inte.

Testa nån annan form av provokation. Man kan göra det på så många olika sätt. Det enda viktiga är att man funderar på vad man anser är den form som får bäst effekt beroende på den aktuella situationen.

Tillåt dig att använda snabbavstängningen på dator. Bit dig så hårt i tungan att den svullnar upp och börjar blöda. Sen börjar du om. Sen ger du tillbaka på ett sätt som provocerar dem istället.

Alla vill vi ha uppmärksamhet, det har väl den sjuka hystering kring tårtan på konstmuseet bevisat? Och jag tror vi är många som först reagerade med reptilhjärnan för att senare andas och börja se helheten. Allt är inte så enkelt som det först ter sig. Ibland sker det, men ytterst sällan.
Provoke and let you be provoked

Annonser

2 comments on “Tillåt dig att provocera.

  1. blofeldt
    19 april, 2012

    Du har en härlig och uppfriskande von oben syn på SD.

  2. Camilla
    19 april, 2012

    Och du måste bara älska mig va? Så är det eller hur? Kan jag göra nåt rätt i dina ögon? Hoppas inte 😉

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 19 april, 2012 by in Okategoriserade.
%d bloggare gillar detta: