Tankar åt alla håll & kanter

Är förnuft för mycket begärt?

När man inte vet vad man har att deala med är det farligt.

Igår så hölls det första Vision Europa. Ett seminarium jag tror man tänker se till blir ett återkommande. Det är det enligt bl.a. Expo nazistiska partiet Svenskarnas Parti (SvP) som stod bakom arrangemanget. En av talarna var lite förvånande den Italienska Roberto Fiore. En man som på 80-talet ska ha varit drivande i fascistiska organisationen NAR som 1980 sprängde tågstationen i Bologna där ca 85 människor miste livet och uppemot 200 stycken människor skadades. Han dömdes i sin frånvaro för brottet. Läs mer om det på Lombardia (länk)

Jag har ett intresse i att följa och notera vad som sker i den nationella sfären. Detta för att jag tycker man lagt så mycket fokus på att göra SD till den stora måltavlan att man glömt bort att det finns så mycket mer bakom dem. Hittills så har man nog egentligen inte behövt lägga ner intresse som vanlig människa, för mycket har inte hänt. Same old ungefär. Men nu har något skett. Man har kunnat ana det ett tag, att man lärt sig av sina misstag och bestämt sig att bli bättre. Bättre på att nå ut, bättre på att fånga människors uppmärksamhet.

Jag blev trots den känslan förvånad igår när jag såg på Twitter att man faktiskt under en egen tagg #ve12 gjorde en del tappra försök att förmedla vad som skedde där inne. Något som aldrig skulle ha skett tidigare. Jag frågade Dan Eriksson (SvP) om jag hade rätt i att de håller på att förändra sin taktik och metoder för att nå ut. Han bekräftade det och efter att ha läst hans tal (länk) under seminariet så står det klart att den radikala nationalismen är på väg att börja en ny bana.

Sen om de lyckas eller ej är en helt annan fråga. Det kan bara tiden utvisa. Men, det är väldigt intressant att följa. Många frågar mig hur jag orkar bry mig om de där tokstollarna osv. För mig är de betydligt mycket mindre tokstollar än SD-crowden som hänger på #svpol. Eftersom de har en strategi, de kan föra sig. De är pålästa osv. Bara för att en ideologi är vansinnig enligt ens egna åsikter så ska man inte underskatta dess budbärare. Gör man det så är man ute på lite hal is i vissa fall.

Tiden med skinnskallarna i bombarjackor är över, vi ser en helt annan typ av människor nu i dessa kretsar. Folk som är betydligt svårare att upptäcka, eftersom de inte är några tokskallar i sitt arbete att sprida sitt budskap.

En annan sak som fick mig att haja till var häromdagen när krönikören Lisa Magnusson skrev en krönika (Länk) som fått sjuk spridning. Med sjuk menar jag att det har inkommit en rad med förnedrande och patetiska kommentarer till henne, mot henne som person. Den mest kända är en Pär Sjögren och medlem i SMR (Svensk motståndsrörelse) Hans kommentar på Twitter om Lisa Magnusson var sjuk. Den var bedrövlig. Mer behöver jag inte säga, och alla friska människor har reagerat på den. Läs mer om SMR här: Länk

Normalt sett så skulle det ha stannat här. Man skäller på Pär och RT:ar hans åsikt om att Lisa Magnusson är ett pissluder som ska våldtas.

Nu stannade det inte här. Denna Pär Sjögren, som är medlem i en militant organisation får sjukt mycket uppmärksamhet. Speciellt av en person på Twitter som med sina 6000 följare gör att det hela inte längre får den effekt man velat: Att Pär Sjögren ska skämmas och krypa ner under sin mörka sten. Nej, jag tror att Pär lutar sig tillbaka och tackar för all gratis reklam han och SMR nu fått.

Jag väntade på en reaktion från Pär Sjögren.

Nåt sa mig att även SMR har anammat den “nya vägen” som jag beskrev inledningsvis fast då pratade jag om SvP.

Mycket riktigt, idag dök detta (länk) upp från Nationalistisk Ungdom. Som förvisso inte har nåt med SMR att göra. En aktion mot Lisa Magnusson och till stöd för “offren, inte gärningsmännen”

Lisas krönikan handlade om att hon anser att man inte ska utvisa våldtäktsmän som t.ex. fått asyl här om man är ett humant land, och att man måste förstå att en människa som flyr ett krig bär med sig psykiska besvär som tyvärr drabbar andra. Att de ska dömas är en sak, utvisas en annan. Ni bör läsa den för att förstå (länk)

Många tror att “vaddå, ingen tar de där tokstollarna på allvar” “den där Pär är ett troll” Ja, det är stolligt. Men han är inte ett troll. Han tillhör en organisation som nu fick en anledning att gå ut på stan via ett ungdomsförbund och gör en aktion till förmån för utsatta brottsoffer och visar att de minsann accepterar inte att folk som kommer hit från andra länder kan bete sig hur som helst. Något man vet folk köper.

Speciellt om man tror att Pär Sjögren är ett stolligt internet-troll och inte vet vad för organisation han tillhör.

Med detta vill jag ha sagt, vi kan ana en ny tid när det gäller radikala nationalister. Trots att Expo hävdar att de är på tillbakagång. Jag är inte lika säker på det som Poohl är, och jag hoppas han har rätt och jag har fel.

Oavsett vem av oss som har rätt eller fel så måste ni vara observanta på vilka ni har att göra med.

Det finns dem på Twitter som tror att jag själv inte är medveten om vilka jag har att göra med, men se det har jag i allra högsta grad. Just därför kan jag ha med dem att göra. Så ska ni andra också tänka. Annars är det lätt att känslorna tar överhand och man faller för det där snacket om att feministen Lisa hon skyddar hellre svarta våldtäktsmän än den stackars tjej som blev våldtagen…

Just saying.. Nåt håller på att växa. Ger vi det gödning så gror det.

Annonser

26 comments on “När man inte vet vad man har att deala med är det farligt.

  1. Danne
    25 mars, 2012

    ”Lisas krönika handlade om att hon anser att man inte ska utvisa våldtäktsmän som t.ex. fått asyl här om man är ett humant land,”

    Att krönikören Lisa Magnusson har gjort bort sig totalt p.g.a dåligt förstånd och omdöme kan vi skippa…..

    Då är min fråga till dig Camilla, anser Du att invandrande våldtäktsmän ska få stanna i Sverige?

  2. Lars
    25 mars, 2012

    Undrar vad en opinionsundersökning angående om våldtäktsmän ska utvisas skulle få för resultat? Misstänker att 90% av svenska befolkningen skulle anse att utvisning är rimligt. Fast även om Lisa har extrema åsikter förtjänar hon naturligtvis att bemötas med respekt.

    Personligen tror jag inte de mer extrema rörelserna växer, det är mer att de lättare kan sprida sin information idag genom Internet. I slutändan är det bra för demokratin att alla kan komma till tals. Rasistisk och kränkande behandling kommer inte att kunna locka väljare så det är inget jag är orolig för.

  3. Camilla
    25 mars, 2012

    @Danne: Jag är absolut för att man ska kunna riskera att dömas till utvisning om man begår grova brott. Dock inte om man tex fått medborgarskap eller om man precis så som Lisa skrev: riskerar att torteras eller dödas i sitt hemland.

    Man gör det väldigt enkelt för sig att renonsera att det är inte ”vårt” problem, det skulle de ha tänkt på innan osv. Men det finns lagar och regler gällande mänskliga rättigheter vi måste följa. Om vi inte vill förlora bilden av oss som ett land där man värnar just dessa rättigheter.

    Oavsett hur arg man är. Hur hemskt brott är. Vissa saker måste man bita i det sura äpplet över.

    @Lars Jag håller inte riktigt med, samtidigt som det ska tilläggas att de mer extrema rörelserna så klart aldrig kan få den tillväxt SD har fått. Det är rimligt just på grund av att få människor är extrema i sitt tänkande.

    Däremot så är faran med att de nu når ut på ett helt annat sätt än för, och att man drar till sig kloka och intelligenta människor. Senast i dag kunde vi läsa om läkaren Thomas Jackson (han som gjorde sig känd för sin kritik mot apatiska barn) som gått till just Svenskarnas Parti.

    http://www.realisten.se/2012/03/25/dr-thomas-jackson-gar-med-i-svenskarnas-parti/

    De börjar, precis som SD att normaliseras. Precis som SD så gör de om sina principprogram osv.

    Så att våga tro att de inte kommer att växa är bara dumt. Men, det går tack o lov inte över en natt.

  4. Danne
    25 mars, 2012

    Camilla, då tolkar jag ditt svar som att du Inte anser att de ska utvisas!
    Riskerar att utvisas till tortyr…men man kan tillåtas tortera en kvinna i det land som man flyr till och betalar ens uppehälle?

  5. Camilla
    25 mars, 2012

    @Danne Då tolkar du mig väldigt slarvigt.

    Vet du hur få det egentligen är som riskerar tortyr i sina hemländer bland våldtäktsmän? Jag gissar nämligen på att det är relativt få. Och som jag skrev, de som inte riskerar det ska utvisas vid grova brott och inte innehavare av medborgarskap.

  6. Danne
    25 mars, 2012

    Jag anser att våldtäkt är bland det absolut grövsta brottet man kan begå mot en annan människa, du verkar inte tycka så!?

  7. Camilla
    25 mars, 2012

    @Danne Ska du köra det där stuket kan du lika gärna sluta att kommentera. Jag faller inte för det eftersom det är på så låg och ointressant nivå.

  8. Danne
    25 mars, 2012

    Du fegar ur när du inte vill svara på frågorna, det var lågt, jag ska inte störa dig igen!

    Tack för mig.

  9. conny
    25 mars, 2012

    Du har rätt i att vi ska vara observanta på vilka vi har att göra med. I och med internets genombrott kan fler och fler människor i det här landet upplysas om vad som håller på att ske. Politikerna har under årtionden kunnat ganska obehindrat indoktrinera folket att tänka ”rätt”. Det börjar nu bli allt svårare för dem, och symptomen på detta är bland annat att man ska utbilda folk som tar diskussionen på arbetsplatserna med dem som sympatiserar med Sverigedemokraterna, indoktrinering av skolbarn osv. Bara tanken på en sån ”utbildning” vittnar om desperation.

    De har helt enkelt inte fattat att det inte går längre att lära människor att tänka ”rätt”. DDR-Vapnet funkar inte längre, folk har blivit för upplysta för att det ska funka. Folk lever i verkligheten, till skillnad från politikerna som vill påtvinga folket ett samhälle som de inte själva vill leva i. Lisa Magnusson sitter i samma fälla som de övriga PK-isterna. Hon är varken psykolog eller beteendevetare och borde inte uttala sig om våldtäktsmännens psykiska status. Hon är styrd av sina chefer, som i sin tur är styrd av regeringen, och för varje gång ett uttalande som Lisa Magnussons uttalas ökar SD-sympatisörernas antal.

    Alla som kommer hit säger att de kommer att ”dödas eller torteras om de skickas tillbaks”. Om de är så eftersökta i landet de kommer ifrån, hur har de lyckats med konststycket att ta sig ända till Sverige utan att någon fångat dem? De måste ju vara väldigt kända i hemlandet.

    Våldtäkt hör till det allvarligaste brott någon kan begå, och våldtäktsmannen vet mycket väl vad han utsätter offret för. Han har dessutom tid att besinna sig. Mot bakgrund av detta, ska vi döma väldtäktmän till lindriga straff så att de kan komma ut om några år och göra om samma sak? Varför ska vi tycka synd om dem och inte utvisa dem? Är det inte offret som ska ha all vår sympati och stöd?

    Ett ljus i mörkret är att resultatet av ljugandet, förnekandet och försöken att föra folket bakom ljuset av etablissemanget är att SD kommer att få minst 20% av väljarnas röster 2014.

    Folket har fått smaka på det samhälle som 7-klövern erbjuder, och det smakar fan så illa!

  10. Christopher Pedersen (SvP)
    26 mars, 2012

    Vill bara kommentera att Roberto Fiores skuld aldrig blev fastställd, något som även togs till fasta på av Storbritannien som efter en grundlig utredning gav honom politisk asyl. Något som vanligtvis inte sker för dömda terrorister så att säga…

    Det har även flera gånger framkommit bevis som tyder på att anklagelserna mot Roberto Fiore var falska:

    ”General Pietro Musumeci, n°2 of SISMI and revealed in 1981 to be a member of Propaganda Due (P2), was charged with having created falsified evidence to charge Roberto Fiore and Gabriele Andinolfi, two leaders of Terza Posizione who had fled in exile to London, of the bombing.”

    http://en.wikipedia.org/wiki/August_1980_Bologna_bombing

    Kul att se att även motståndare till vår politik inser att vårt kontinuerliga arbete med att utveckla vår metodik ger frukt. För vår del hoppas jag såklart på fortsatta framgångar och fortsatt vidareutveckling.

  11. Camilla
    26 mars, 2012

    @Christopher

    Jag erkänner att jag faktiskt inte lagt ner någon större tid på att studera Fiore, det jag har snappat upp är det jag har skrivit. Men vet även att det finns två läger om huruvida han är skyldiga eller inte, och det är inte bara högersidan som hävdar att han är falskt anklagad. Ska försöka att sätta mig i det djupare så fort tid ges.

    Jag försöker så gott jag kan att hålla undan mina egna åsikter när det handlar om saker jag tycker är intressant. Och det går inte att undgå att det har dykt upp element från er sida som verkar haja detta med skapa opinion. Det som gör det intressant för mig är att det görs på ett annat sätt idag, inte som förr då det var skinnskallar som stod på torget och gapade i megafoner.

    Det ska bli intressant och se om ni lyckas hålla stilen och ta er in i finrummen eller om det blir som oftast, interna stridigheter raserar era planer.

    Även om jag ser era försök och ansträngningar så tror jag dock att Sverige inte är redo för radikal nationalism. Jag hoppas att vi aldrig heller kommer dit då vi inte vill hjälpa andra på grund av deras ursprung.

  12. Christopher Pedersen (SvP)
    26 mars, 2012

    Ingen fara, jag kan inte säkert veta om han var skyldig eller ej, men det tycks som att han är oskyldig och fingervisningar om detta finns såklart lite här och där. I Expos artikel omnämns ett ”juridiskt strul” som förklaring till varför Storbritannien inte utelämnade Roberto, men av vad jag kunde hitta så var det så att han fick politisk asyl efter en noggrann utredning som fastslog att han var oskyldig samt riskerade att dömas på falska grunder.

    Du har rätt inställning till hur man bör förhålla sig till det man finner intressant, saklighet leder till bättre slutledningsförmåga vilket man gagnas utav i längden. Det opinionsarbete som förs idag skiljer sig såklart mycket åt från det som var den använda metoden mellan 80-90 talet (främst 90-talet så som jag ser det) och det var nog efter 2000 som förändringarna inom det vi kallar rörelsen kom att bli allt mer påtagliga. En elitistisk prägel kom allt mer att ersätta de subkulturella element som drev och utgjorde majoriteten av rörelsen vilket visserligen ledde till stora förluster av aktivister, men samtidigt skapade en helt annan grogrund för en (i mitt tyckte) avsevärt mer livskraftig rörelse. Det som utgjorde majoriteten av rörelsen tidigare, ”unga arga män”, har ersatts av en gryende folkrörelse där representanterna inte längre lockas av subkulturer utan snarare av en gemenskapskänsla vilket inkluderar folk från mer skilda demografiska grupper. De senaste åren har detta tagit sig uttryck i att allt mer kvinnor väljer att engagera sig utan att detta sker pga tex att deras pojkvänner eller bekantskapskrets redan är engagerade. Samtidigt ser vi i mitt parti, SvP en organisation som i allt högre grad appellerar till ”vanligt” folk eftersom vi inte skiljer oss nämnvärt från en vanlig ”svensson” i vår vardag. Personligen ser jag som långvarig aktivist detta som ytterst glädjande, det strå man dragit genom åren av argumenterande mot de subkulturella elementen har i någon mån burit frukt, även om jag givetvis inte varit ensam om denna strävan utan den har såklart delats av många fler, inte minst inom ledarskikten av flera organisationer.

    Det är inte nödvändigtvis så att det rör sig om en plötslig omvälvning, jag tror nog snarare att det kommit som en relativt organisk process i takt med att de genuint ideologiskt drivna individerna vuxit upp, blivit familjefäder, startat företag, mognat kort och gott, utan att för den dels skull ge avkall på de primära sakerna vi anser att vi kämpar för samtidigt som de som inte delat denna drivkraft fallit bort. Vi drivs trots allt inte av hat till andra utan av kärlek till vårt folk. Vi ser oss som ljusa krafter i en mörk tid. Jag inser såklart att många utomstående inte delar denna uppfattning, men så är deras uppfattning i mångt och mycket färgad av en massmedial bild som sällan har varken saklig, objektiv eller sanningsenlig bakgrund.

    Att Sverige idag inte är moget för ett maktskifte från mångkulturalism till etnonationalism ser vi med, men det vi upplever och väntar på är helt enkelt ”vår tid”. I takt med att mångkulturens baksidor (och dessa finns onekligen) sprider sig och berör allt fler svenskar blir de helt enkelt tvungna till att ta ställning på ett annat sätt. Det är lätt att vara för en samhällsförändring man inte behöver uppleva nära inpå så att säga (som när politiker/journalister bor i helsvenska områden men ”vurmar” för mångkulturen) , men när ens egen dotter blir våldtagen, ens son misshandlad eller rånad, ens fru förlorar jobbet till förmån för en inkvoterad eller när man inser att man håller på att bli en minoritet i sitt eget område eller i sin egen stad- då står vi där och kan peka på de enkla sanningarna och de ”enkla lösningarna” som massmedia varnar för. Ockhams rakkniv gör sig då påmind och vi vinner stöd. Klart är att vi blir bättre på att använda oss utav våra resurser, men det som verkligen kommer att vinna segern åt oss är hur det nuvarande systemet misslyckas med sitt samhällsexperiment.

    Jag ber om ursäkt för långrandighet, men även för den invigde kan det vara intressant ibland att sätta tankar och formuleringar på pränt.

  13. Camilla
    26 mars, 2012

    Be inte om ursäkt för att du tar dig tid att skriva. Det uppskattar jag och säkerligen de flesta som läser också. Speciellt då du gör på ett sätt som öppnar upp för fortsatta diskussioner eftersom du inte bara visar på insikt och förståelse gentemot dem som inte delar din ideologi, utan du gör det med saklig stil. Ofta så handlar det om hatiska korta kommentarer som mest går ut på att den som skriker högst har mest rätt. Jag kan se att dessa kommentarer fyller en funktion, men de är svåra att bygga på om jag säger så.

    Att den förändring man ser nu har påbörjats för längesen är ju så klart rätt. Det är inget som skedde igår på Twitter. Det jag pratar om handlar enbart om senaste tidens märkbara ökade aktivitet på ställen där man tidigare inte fann radikala nationalister, och språket är helt annat. Just det som är faran skulle nog de flesta av oss som inte delar era åsikter säga. men så klart, bra för er.

    Jag har ibland samtal med mina vänner om vart våra polare tog vägen som tillhörde just den hetsiga subkulturen som man associerar till Vit Makt-rörelsen och bombarjackor. Förhoppningsvis så har de snutit sig och växt ifrån hela rörelsen, men det är nog som så att de idag anpassat sig till den ålderskategori vi tillhör. Man kan inte fortsätta att vara 15 år hela livet. De håller dock inte med mig, för i mångas värld så finns inte denna rörelse kvar. De ser bara nån enstaka gaphals på nån bruksort som fortfarande tror det är 1990. Där har man ytterligare en sak som är farlig men så klart positiv för er, att ni lyckats smälta in betydligt mycket bättre. Precis som du ju skriver.

    Det jag (nördig som jag är) tycker är en annan intressant aspekt inom den radikala nationalismens värld är hur mycket det skiljer grupperna åt, trots att alla bakas in under ett och samma begrepp ”extremhögern” Benämningen är ju korrekt, men jag tror att det kan göra er en tjänst. För tittar man på exempelvis NU så får nog många svårt att tycka att de är så värst extrema. Så då blir det logiskt att man inte heller ser på SvP eller värsta exemplet SMR som extrema i slutända. Nåja, SMR kommer nog alltid att ses som extrema i och för sig. Därför föredrar jag att använda benämningen radikala nationalister. Ni går under samma flagg, men ändå så skiljer ni er så otroligt mycket åt.

    Nu måste jag ta och skala potatis, så mitt svar får ett litet abrupt och märkligt avslut. 🙂

  14. Christopher Pedersen (SvP)
    26 mars, 2012

    Själv äter jag potatisbullar, så av mig får du ett lite längre svar senare istället. Visst är det givande med ett sakligt meningsutbyte dock? Om de olika delarna av ”extremhögern” finns det såklart mycket att säga. Skillnaderna är mycket större än vad man som utomstående lägger märke till vid en snabb blick. De grupper som finns idag har en intern dynamik som varierat genom åren och just nu är det politiska läget inom rörelsen väldigt intressant.

    (vi har aldrig uppskattat den benämningen ”högerextrem” eftersom högerpolitik till största del handlar om en ekonomisk politik vi inte är för. Givetvis är det svårt att sätta tydliga etiketter när det finns olika grupperingar, ideologier och politiska inriktningar, men personligen hade jag nog om en klassisk höger-vänster skala skall användas, velat placera oss något vänster om mitten.)

  15. Christopher Pedersen
    27 mars, 2012

    Tänkte utveckla lite mer kring skillnaderna mellan de grupper som av massmedia dubbas ”nazister”, eller ”högerextremister”. Det mesta går såklart att läsa till sig från olika källor, men det är sällan som en ”initierad” förklarar från en nationalists synpunkt och jag skall försöka mig på konststycket att vara så opartisk och saklig som möjligt. (Märk väl att jag är engagerad politiskt inom rörelsen* och har varit det under många år, således får det jag skriver ses som min personliga uppfattning av de grupper och det internpolitiska läge som beskrivs, med andra ord blir det utan tvekan färgat av de upplevelser och uppfattningar jag har. För en så korrekt bild som möjligt bör läsaren besöka hemsidorna till de organisationer som beskrivs och läsa på om deras politik, metodik etc.)

    Det är för det första inte möjligt att göra en höger-vänsterindelning enligt gängse metoder eftersom alla organisationer inom rörelsen (samt de som av tex massmedia räknas in) har en snarlik ekonomisk inriktning, om någon alls. De som har en ekonomisk politik eller som resonerar kring sin organisations ekonomiska politik (skillnaden mellan de parlamentariska och icke-parlamentariska grupperna kan göra det lite komplicerat ibland) kan man säga delar vissa gemensamma drag. Vi är generellt för en fördelningspolitik där man via skatter och avgifter bekostar den gemensamma välfärden, men skillnader mellan vissa grupper existerar tex när det kommer till förstatligandet av allmännyttiga resurser. Inom SvP är vi tex för att förstatliga banker, kollektivtrafik, sjukvård, naturresurser etc eftersom vi dels menar att dessa står för intressen som är av monumental vikt för medborgarna och dels för att risken är för stor att vinstintressen (ex extrem-kapitalism) kan på kort eller lång sikt skada medborgarnas väl. El-avgifter, bank-räntor är saker som vi kan se direkta effekter av i vårt vardagliga liv och där ett förstatligande hade kunnat säkra medborgarnas bästa.

    För det andra har vi stora skillnader inte bara i politiken utan även i metodiken hos de olika organisationerna i fråga om de arbetar parlamentariskt eller ej.

    I dagsläget är det två (eventuellt tre med viss reservation för hur det blir till det kommande valet) politiska partier aktiva idag, Nationaldemokraterna (ND) Svenskarnas parti (SvP) och Nordiska Nationalsocialister (NNS) (med eventuell reservation som sagt.)

    Samtidigt har vi Svenska Motståndsrörelsen (SMR), Förbundet Nationell Ungdom (FNU) och Nordisk Ungdom (NU) som arbetar utomparlamentariskt. (Utöver dessa finns det även ett fåtal smågrupper, men dessa verkar oftast väldigt lokalt.) Både de parlamentariska och de utomparlamentariska grupperna arbetar alla med sina egna distinkta metoder och i olika grad av samarbete mellan organisationerna.

    De övergripande målen kan anses vara snarlika för de olika grupperna som nämns ovan, även om det återigen finns skillnader och en ideologisk eller politisk skala kan appliceras där vi kan se större skillnader än vid den ekonomiska politiken. Bland annat för att endast två av de grupper som kallas för ”nazister” i massmedia faktiskt bekänner sig till den nationalsocialistiska ideologin. Nedan följer en beskrivning av de primära grupperna i eller kring rörelsen.

    Nordiska Nationalsocialister:

    NNS är uttalade nationalsocialister vars partiprogram är en kopia av det numera nerlagda Nordiska Rikspartiet (NRP) och som hämtat inspiration från det nerlagda Nationalsocialistisk Front (NSF). Metodiken är snarlik dåtida NSF’s, med klistermärkesuppsättningar, flygbladsutdelningar och interna aktiviteter. De är dock en liten och marginell grupp med vilken ingen av de större organisationerna har något direkt samarbete med. De är även den grupp som har mest likheter med de subkulturer och de metoder som utmärkte 90-talets nationella rörelse.

    Hemsida:
    http://www.nordiskanationalsocialister.com/

    Svenska Motståndsrörelsen:

    SMR är även de uttalade nationalsocialister, men har fler ideologiska förändringar anpassade till deras ideologiska syn som till viss del centrerar kring en revolutionsromantik. SMR förbereder sig till viss del för att stå redo vid en väpnad konflikt eller inbördeskrig och ser utomparlamentarisk informationsspridning (främst deras egna organisationstidning) som deras i nuläget viktigaste metodik och internutbildning av medlemmarna som sekundär prioritet. De är en av de större organisationerna.

    SMR får nog anses vara den överlag ”radikalaste” organisationen idag, med ett eget språkbruk, interna regler och andra subkulturella drag som ibland kritiserats inom rörelsen för att vara snarlika en ”sektmentalitet”. Det har såklart logiska förklaringar men skulle antagligen kräva en egen avhandling för att man skulle kunna djupdyka och förklara dessa mer omfattande. I mitt tycke är de den grupp som har minst likheter med ”rörelsen” och de har även fjärmat sig från rörelsen sedan flera år tillbaka. När en nationalist talar om ”rörelsen” är det möjligt att SMR räknas in i denna, men rent praktiskt och även på pappret så stämmer det inte. De går sin egen väg i allt och förutom enskilda aktivister/medlemmar har de inga samarbeten med rörelsen. De är samtidigt de som oftast hamnar i massmedias ”sökljus” för konflikter med meningsmotståndare- vilka ofta slutar våldsamt. Till deras försvar får man säga att det mestadels är rena självförsvarssituationer, men deras aktivisters disciplin (som ofta framhävs internt) brister allt för ofta vilket ofta leder till en eskalering på plats.

    Hemsida:
    http://www.patriot.nu/motstandsrorelsen.asp

    Förbundet Nationell Ungdom:

    FNU är till stor del ett försök att kopiera det lyckade Nationell Ungdoms koncept (SMR’s tidigare ungdomsorganisation) som till stor del arbetade relativt opolitiskt med fokus på att stärka och utbilda svenska ungdomar så att dessa sedan skall kunna engagera sig politiskt. De arbetar utomparlamentariskt och till stor del varvas medlemsrekrytering med olika former av utbildningar eller kamrataktiviteter. Framtoningen är relativt radikal och influenser från SMR återfinns även om dessa två grupper inte har ett direkt samarbete. Man är rätt öppna för samarbete med andra organisationer, tex med SvP och båda grupperna har haft flera gemensamma aktiviteter. De är en av de större organisationerna.

    Hemsida:
    http://www.forbundet.info/

    Nationaldemokraterna:

    ND driver en etnopluralistisk politik och är till stora delar som ett radikalare SD rent politiskt.
    De bedriver en parlamentarisk linje men saknar något större antal aktivister och medlemmar vilket gör att de förlitar sig på sin ekonomi till största del. De flesta inom rörelsen ser negativt på deras partiledare Marc Abrahamssom och de innehar ett inofficiellt rekord för flest splittringar, avhopp och interna konflikter vilket i princip förvandlat dem till ett lokalparti med minskande väljarstöd nästan helt utan aktivister/medlemmar vilket i vanliga fall är den primära verksamhetsbasen för nationella grupper. De är en av de minsta organisationerna till antalet, men har relativt stora ekonomiska resurser.

    Hemsida:
    http://www.nd.se/

    Nordisk Ungdom:

    NU (inte att förväxla med Förbundet Nationell Ungdom) arbetar utomparlamentariskt och mestadels kring utåtriktade propaganda-aktioner som kan vara konstnärliga eller på andra vis kreativa och ofta får massmedial respons. De är etnopluralister och har vissa likheter med ND (deras ledarskikt kommer ursprungligen från NDU, NDs ungdomsförbund efter en splittring med moderpartiet) även om de är en ungdomsorganisation och därmed likt FNU arbetar mestadels för att rekrytera just ungdomar. De är en av de större organisationerna, men likt SMR arbetar de utan samarbete med de övriga grupperna och förutom flörtar med SD (som ej besvarats) håller de sig på sin egen kant. De driver även en egen pub (Stacken).

    Hemsida:
    http://nordiskungdom.se/

    Svenskarnas parti:

    SvP (till vilket jag är ansluten sedan starten 2008) är ett etnonationalistiskt parti som arbetar både parlamentariskt och utomparlamentariskt, till stora delar kan man säga att det återfinns en mycket stor bredd av metodik, precis som medlemmar inom SvP och därför återfinns det även utbildningar och kamratskapsaktiviteter likt de inom FNU, propaganda-aktioner likt de inom NU, reguljärt propaganda-arbete likt det som NNS för och massmediala satsningar likt ND’s. Eftersom SvP är den största gruppen i rörelsen idag och i allt högre grad agerar likt en ”spjutspets” till vilket andra grupper ansluter sig kring gemensamma intressefrågor kommer vi att se en fortsatt ökning av våra aktiviteter och en fortsatt vidareutveckling av vår metodik. (Ett bra exempel på en av våra senaste satsningar är tidningen Framåt: https://www.facebook.com/tidningenframat ) Man kan säga att SvP till stor del arbetar ”inkluderande” och hellre sätter sakfrågor före organisationen, något som gett positiva resultat i vårt arbete.

    Hemsida:
    http://svenskarnasparti.se/

    Där får jag nog avrunda då jag redan skrivit alldeles för mycket känns det som. Har du några frågor eller vill diskutera vidare om något ställer jag alltid upp i mån av tid.

  16. blofeldt
    28 mars, 2012

    Du är visst och rotar i allt som stinker.

    • Camilla
      28 mars, 2012

      Stör det dig att folk är med och har intresseområden? Testa själv så kanske du får lite mer lycka i livet och kan göra annat än att bara gnälla jämt och ständigt.

  17. conny
    28 mars, 2012

    Hej igen, det skulle vara intressant att veta hur du ställer dig till att EXPO tillsammans med LO ska utbilda 150 000 ”åsiktspoliser”.

    ”Vi kan inte acceptera att Sverigedemokraterna har framgång bland våra medlemmar. Vi måste ta debatten”, säger Johan Lindholm, andre förbundsordförande i Byggnads.

    Camilla, nog förstår du väl att det är något grundläggande fel när man inte tillåter en fri debatt i samhället och på arbetsplatserna? Den fria debatten är ju det fundament som demokratin vilar på, och det vill man förbjuda genom att försöka styra hur folk ska tänka. Ett fackförbund ska väl ägna sig åt att ta tillvara medlemmarnas intressen, och inte dyka på dem om de har ”fel” åsikt?

    Ett samhälle där man inte får ha sina åsikter ifred är ett sjukt samhälle. Jag kan inte förstå att någon tycker att det här är ok. Man jämrade sig över DDR och Sovjetunionen, men när samma sak händer i vårt eget land då är det tyst i media.

    Man ska inte smyga på tå och acceptera såna här diktaturfasoner, man ska skrika rakt ut, för det här är inget annat än diktatur. Det behövs inga fina ord och intellektuella beskrivningar av olika politiska partier, huvudsaken att folk förstår att om låter vi låter sånt här passera utan att vi protesterar, så kommer det fria ordet att ytterligare strypas.

    Statliga pengar läggs på att bekämpa ett politiskt parti som är invalt till riksdagen genom demokratiska val. Borde inte statliga pengar i stället läggas på att förstärka demokratin, och uppmuntra en fri debatt?

    Jag kan också skriva om olika partiers agendor och deras möjligheter att växa osv. osv. men det är inte läge för det nu. Nu borde vi alla hjälpas åt att försöka få Landet på rätt köl, och visa att vi inte tolererar diktaturfasoner. Det är den allra viktigaste uppgiften nu för alla som vill kalla sig demokrat!

    I sammanhanget vill jag påminna dig om att även i Nordkorea kan man diskutera politik bara man gör det på ”rätt sätt”, dvs. utan att säga något som kan ses som ett hot mot regimen, eller uttryckt på ett annat sätt; genom att uttrycka tomma ord. Folk får rösta på vilket parti de vill, det är det som är det fina med demokrati. Men den rättigheten försöker man nu med alla medel kringgå. Vi befinner oss fn. vid ett vägskäl, ska vi tillåta att demokratin succesivt sätts ur spel tills vi har ren diktatur, eller ska vi sätta ner foten och visa att vi inte vill ha ett samhälle där staten bestämmer hur vi ska tänka och agera?

    Den här kommentaren är väl delvis lite OT men jag tycker det är viktigt att i dessa dagar sätta fokus på det som det i grunden handlar om när det gäller politik, nämligen vilket samhälle vi vill ha, och maktens försök att styra åsikterna och den pågående urholkningen av demokratin.

    MVH

  18. blofeldt
    28 mars, 2012

    Den gryende nynazismen verkar vara ett högintressant intresseområde.

    • Camilla
      28 mars, 2012

      Jag tycker det är intressant. Stör det dig på något sätt?

  19. Camilla
    28 mars, 2012

    Christopher, din kommentar hade hamnat i skräpfilteret såg jag nyss, ska svara dig om en liten stund när jag hunnit läsa igenom det. Samma till dig Conny.

  20. blofeldt
    28 mars, 2012

    Mycket intressant att du som tidigare var involverad i SD, och att du nu smutskastar SD och kallar dom för tokstollar. Som jag uppfattar SD så är väl SD så där lagsamt i mellanmjölkslandet Sverige. Verkar som om du börjat ta rygg på hardliners. Den som lever får te sa kinesen. Skall bli spännande att se vilken atmosfär du kommer att förkunna dina visdomsord.

    • Camilla
      28 mars, 2012

      Ojoj Du är verkligen inte läskunnig överhuvudtaget va?

  21. Christopher Pedersen
    30 mars, 2012

    De senaste dagarna har flera nya medlemmar (av ”nationell” kändis-status) anslutit sig till Svenskarnas parti, den senaste är Daniel Spansk, tidigare Vice ordförande för Nationaldemokraterna och mandathållare, numera då för SvP i Nykvarns kommun. Uppenbarligen är vår metodik mer än gångbar då vi lockar till oss mer folk och nu alltså även kniper ett mandat till. Klart att det rent praktiskt inte betyder något, oavsett vad vi kommer med för förslag röstas dessa ner av principsak- men det är ändå en relativt stor nyhet att vi återigen besitter ett mandat. (Vi fick ett mandat i valet, men efter att skatteverket beslutat sig för att skriva om vår representant i en annan kommun gick det mandatet ”förlorat”. Så att säga.)

    Det går framåt för vår del. Säkerligen till visas stora obehag. Men för min egen del känns det hoppfullt.

  22. Pingback: Öppet brev till Jonas Inde « Tankar åt alla håll & kanter

  23. Pingback: Pissluder och Psykfall. « Tankar åt alla håll & kanter

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 25 mars, 2012 by in Okategoriserade.
%d bloggare gillar detta: