Tankar åt alla håll & kanter

Är förnuft för mycket begärt?

Att inte demonisera oliktänkande är en tuff nöt.

 

Jag börjar bli ganska van vid det här laget att behöva förklara för människor varför jag tycker som jag gör eller om varför jag skiljer på person och sak. Däremot slutar jag aldrig förvånas över vad svårt det är för människor att ta till sig det faktum att man kan och ska skilja på sak och person. Kanske det egentligen är svårt, utan det innebär att de möjligtvis tvingas fundera på om de själva är så där demokratiska de påstår?

Man behöver inte älska alla. Man behöver inte ens gilla alla ens minimalt. Definitivt behöver man inte prata eller umgås med någon som man inte vill. Det står så klart alla helt fritt. En av de fina sakerna med ett fritt samhälle, man bestämmer själv.

Det är alltid lätt att säga att vänsterfolk är bra och hederligt folk. De har en god människosyn. Okej, högern går också bra även om de nog mer ser till sig själva än solidariskt på varje enskild medborgare. Men det är okej, för de är åtminstone inte nationalister.

De har en hemsk syn på människor, eftersom de som inte tycker att det ska finnas invandring. De ogillar tanken på att bo granne med en från Somalia och gud nåde om programledaren i Bolibompa är mörkhyad. Få kan ha missat att de anser att de flesta problem vi har i Sverige går att skylla på just invandringen.

Jag håller med i mycket av kritiken mot deras åsikter. Bör nog inte vara helt okänt, även om jag faktiskt även kan hitta gemensamma nämnare. Något fler borde bli bättre på att erkänna, det minskar stigmatiseringskänslan. Ett tips bara.

Många tål inte att jag dömer människor efter deras handlingar och inte deras åsikter. Jag har så innerligt svårt att måla upp alla dem jag känner som är nationalister som monster. De allra flesta jag känner är inte lagda åt det våldsamma hållet. De som är det finns, helt klart. Det går inte att undkomma. Sen beror det på vilken grupp vi pratar om också. För vissa organisationer drar till dem som är villiga att skada och andra drar till sig dem som vill in på den politiska arena med andra metoder.

Man kan absolut döma ut en hel organisation baserat på vilka åsikter de har. Men aldrig döma enskilda individer. Det är nämligen inte brottsligt att ha avvikande åsikter, och det i sig gör inte heller att människor kommer att starta upplopp eller mörda någon. De kommer inte heller alla från trasiga familjer och har nån form av psykisk störning. Även om såna så klart också alltid har funnits och kommer att finnas.

I Tyskland fängslas man för att man har avvikande åsikter. Ingen säger något.

I Ryssland kastas tre unga flickor i fängelse för att ha avvikande åsikter. Hela världen reagerar.

Jag gör precis samma sak. Jag är inte alls bättre än någon annan. Tills nån vänligt nog stoppar upp det rakt i ansiktet på mig och påtalar att jag inte är konsekvent. Jag är inte så duktig på att vara demokratisk som jag vill påskina att jag är.

Men jag tar åt mig det, och jag låter det inte passera. För jag lever i tron att om jag inte använder samma måttstock mot alla så skapar jag en fin grogrund för utanförskap. Och det är väl just den alla så gärna vill jobba för att få bort?

Vi tänker sällan på att när vi kastar skit på människor som valt en ideologisk väg som vi själva anser är odemokratisk så föder vi den. Ju mer vi demoniserar människor, desto starkare bli de. Så enkelt är det. Förbjuder vi människor att ha åsikter som de gör i Tyskland så dras folk dit som flugor. Se bara på SD, vi kallar människor som är rädda för islamister och terrordåd för xenofober. Vi kallar dem som inte fattar hur det är möjligt att ta emot fattiga flyktingar i tusentals när vi dagligen läser om hur äldrevården och skolan skärs ner för rasister och främlingsfientliga. Vi hånar dem som är rädda för framtiden och vill tillbaka till den tid då landet var lite bättre. Vi hånar dem rakt in i armarna på Sverigedemokraterna.

Är det rätt väg att gå? Har man då lyckats?

Man kallar människor som mig för falsk antirasist som gullar med våldsbejakande högerextremister och nazistgroupie när man tappar fattningen. Över vad? Kanske över det faktum att jag lär mig mer om människor genom att behandla dem som människor och inte som deras åsikt, hela tiden?

Jag tror vi alla kan vinna mer på att sluta demonisera människor och ägna oss åt åsikterna och framför allt handlingarna istället. För det är den aktiva handlingen man väljer att göra som avgör vilken sorts människa man är.

Patrik Forsén i NU går heller aldrig att jämföra med Pär Sjögren i SMR.

Man hatar dem båda lika kraftigt, men det är ljusår mellan dem. Detta glömmer vi också. Mest beroende på stor kunskapsbrist om hur de olika organisationerna tänker och framför allt agerar.

Ni gör som ni vill. Men ge aldrig mig skit för att jag är konsekvent. Och tala aldrig om för mig vilken människosyn jag har, det är ett tips. Fråga om ni vill veta.

 

 

 
*Expo anser att jag inte är antirasist

*Jonas Inde anser jag är nazistgroupie

*Patrik Forsén och Nordisk Ungdom

*Pär Sjögrens SMR

*Tysk NPD-politiker dömd för åsikter om förintelsen.

About these ads

3 comments on “Att inte demonisera oliktänkande är en tuff nöt.

  1. bittergubbe
    18 augusti, 2012

    BRA där Camilla, Du är en sann demokrat!
    Folk låter tvättstuge-gnabbet och grannfejder infiltrera samhällsdebatten, utan att tänka ens ett år framåt

  2. conny
    18 augusti, 2012

    ”Samma måttstock mot alla”. Bra sagt Camilla! Det är också den filosofin jag har, sen skiter jag fullständigt i vad människor har för färg. Jag håller också med dig om att det är handlingen som avgör vilken människa man är.

    När människor kastar sten på t ex fredliga SD-demonstrationer så visar de vilka människor de är. Och när sen Svensk TV och gammelmedia kallar stenkastarna, som föraktar åsikts- och mötesfrihet, för ”motdemonstranter” så visar journalisterna också vilka människor de är.

    När regeringen och hela 7-klövern väljer att sätta likhetstecken mellan kritik mot invandringspolitiken och främlingsfientlighet (två begrepp som inte har med varandra att göra) så är det en aktiv handling, eftersom de för en politik utifrån detta ställningstagande. Och därmed visar de också vilka människor de är.

    Så länge inte samma måttstock och samma rättesnöre gäller för alla, så kommer turbulensen i det Svenska samhället att öka tills det helt enkelt skakar sönder.

  3. Camilla
    19 augusti, 2012

    Tack och roligt att ni förstår vad det var jag ville få sagt,

    Jag försökte mig på ett längre svar, men det blev så långt att jag tror det får bli ett blogg-inlägg istället vid nåt tillfälle :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 18 augusti, 2012 by in Okategoriserade.
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 2 278 andra följare

%d bloggers like this: