Tankar åt alla håll & kanter

Är förnuft för mycket begärt?

Hip Hop som en politisk maktfaktor.

HipHop och politik. Låter det som en gångbar sammanslagning eller är det två skilda saker? HipHop är musik som många avskyr. Både för de många gånger hårda och språkligt ovårdade -texterna men även soundet är föga tilltalade för många. Speciellt äldre tippar jag på. Politik är viktiga saker för de flesta av oss. Det ska avhandlas med största möjliga seriositet och allvar. Dock så blir de flesta blinda inför sin egen låga nivå som man bemöter meningsmotståndare med, men fortsätter att hävda att man är vuxen och sansad. Dessa två saker borde således egentligen inte gå att sammanföra .. Eller .. ?

För en kort tid sedan så var just HipHop och politik på tapeten. Gruppen Kartellen med sin frontfigur Sebbe fick många att reagera starkt mot hans Twitter-utspel om att Jimmie Åkesson skulle torteras och var bög.

Det framkom en hel del saker under de mest aktiva dagarna som borde ha föranlett vidare diskussioner, men som med allt annat så får en händelse max två dagar på sig sen byts det ut mot något annat vi är upprörda över.

Även jag lämnar just Kartellen och allt som skedde däromkring. Eftersom jag är övertygad om att man på Fryshuset kommer att ta hand om det som bör tas hand om. Likaså kommer åklagaren att ta hand om det rättsliga efterspelet.

Något jag noterade under de hetaste dagarna i den här historien var hur många missförstår denna kultur. Man ansåg att det var skitungar som borde skaffa sig ett jobb istället, haschrökare var de säkert också. Man slog även fast helt solklart att de som hänger sig åt hiphopen är kriminella. Bara elände och sorg. Rakt igenom. Ungdomsvårdsskola nästa i princip.

Sjukt trist inställning tycker jag personligen.

Jag är en trist och hyfsat konservativ människa, men just hip hopen har en speciell plats i mitt hjärta. Jag är så glad att jag för många år sedan hade det usla omdömet att introducera Eminem i min sons värld.

Vet ni hur mycket engagemang som ryms i dessa låtar?

Lyssna och ni kommer att höra att de allra flesta gör ställningstaganden för och emot saker som sker i vårt samhälle. Man har bara hittat ett mer meningsfullt ( för dem) sätt att påverka samhället.

När vi sitter på Twitter och hetsar över Timbros senaste rapport eller huruvida Lundström på Axess försvarar islamofober eller inte så skrivs det gripande, medryckande och engagerande texter över hela jorden. Som sen får sig ett beat och strax därefter sprids politiska budskap via högtalarna till stereon. Unga människor går på klubbar och tar emot det budskap som ges. Man sitter hemma i soffan med hörlurarna på för att inte störa morsan med den höga dunkande volymen.

Samtidigt som man engagerar sig i politik och samhällsfrågor.

Denna typ av kultur startade i Bronx nån gång på 70-talet av Afrika Bambaata. Han var bland de första som försökte förmå gäng att göra upp i så kallade rap battles istället för att skjuta ihjäl varandra Vilket han också lyckades med i många fall.

Hip hopen har i alla tider varit väldigt politisk engagerande även om den idag tyvärr drivs mycket av viljan att tjäna pengar istället.

Hip hop är och förblir en provocerande stil. Hur förbannade vi än blir på många texter så ska vi låta dem få vara precis just så provocerande. Det är bra. Det är viktigt.

Jag är ju en av dem som ganska omedelbart tar de mest konstiga och avvikande grupper eller personer i försvar när deras demokratiska rättigheter sätts åt sidan, bara för att den korrekta majoriteten ogillar deras budskap.

Trots att jag har en alldeles egen provokatör här hemma som rappar skiten ur grannarna när jag inte är hemma så glömmer jag bort vikten av att inte låta dessa (oftast) unga människor få höras och synas mer i min värld. Då menar jag alltså när det handlar om politiken. Jag tar dem inte i försvar när man säger saker som jag nämnde tidigare i texten. Jag glömmer bort vilket unikt engagemang som vilar i dessa personer.

Jag tror vi kan lära oss massor med intressanta saker om vi började lyssna lite mer. Inte bara se på det som en sub-kultur.

Frågan är om dessa människor själva inser vilken stor roll de spelar? Vilket ansvar de har? Vilka möjligheter som ryms i deras musik.

För även om jag hittills hyllat stilen så knyter jag ihop säcken med att återvända till händelsen med Jimmie Åkesson och Sebbe. Alla sätt att uttrycka sig på är bra, men man får aldrig någonsin glömma bort ansvaret som kommer med att vara nån folk lyssnar på och ser upp till. Man kan inte kräva respekt från andra om man själv pissar på andra. Sagt på ren pure svenska.

Men viktigast av allt, dissa inte en kultur som faktiskt är mer kärlek än hat.
Nuff said.

About these ads

2 comments on “Hip Hop som en politisk maktfaktor.

  1. bittergubbe
    10 juni, 2012

    Det finns en skröna om detta som gör gällande att det var CIA som införde hip hop för att pacificera den svarta befolkningen i USA.

    Lite som bingolotto för medelsvensson

  2. Pingback: Åkesson vs Rap-eliten « Tankar åt alla håll & kanter

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 30 maj, 2012 by in Okategoriserade.
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 2 104 andra följare

%d bloggers like this: